DT 1
intervju åsikt och är beredd att döda dig för den
från 2017 och har hunnit släppa såväl album som singlar och EP:s. Anton berättar att deras produktionstakt har att göra med att de inte lagt så höga trösklar för sig själva utan fokuserat på att släppa låtar. Anton: Om man jämför med Linnéa till exempel som är en jättebra musiker och producent så släpper hon inte lika ofta för hon kan göra det helt perfekt. Det är samma med Hjalmar som är svingrym. Men när vi är en grupp så gör vi det så bra som vi kan och det blir bra. Sen kanske det inte är lika mycket tankar kring om det kan bli bättre om vi väntar och pillar med det mer. Då blir det roligare att släppa det, tror jag i alla fall. Vi är ganska så effektiva på det sättet. Det rullar på. Kevin: Det är lite av en beslutsamhet också, Anton är duktig på att släppa grejer och gå vidare. På Vad ska du göra med din så kallade mänsklighet har Riga Tiger försökt att utmana sig själva och testat att ta ett steg bort från realismpopen de gjort sig kända för även om de fortfarande rör sig i samma universum. Kevin berättar att de har lagt vännernas svar som små korta instick i låten för att inte hänga ut dem helt av hållet. Den som lyssnar riktigt noga kommer att kunna höra små svar på livets stora frågor, en liten skatt som öppnar sig för de observanta. Anton: Vi har lagt ihop så att man inte hör vad de säger. Men ibland hör man lite korta instick och Hjalmar som spelar piano sa ”Jag tänker inte på döden så mycket” och det låter exakt som den där låten med Pink Floyd. Kevin: Nu outar jag Hjalmar men han sa ytterligare en väldigt bra grej. Det är ofta man känner att man slösar bort tid, och han var så fine med det men sa ”Jag kan slösa bort en del tid, men inte all min tid”, det är ändå värt att understryka. En rimlig ribba. Riga Tiger har varit riktigt produktiva ända sedan debutalbumet Jag håller inte med om din Anton: Det känns som att de två första låtarna vi gjorde inför albumet var ett försök att komma bort från det lite. Vi kallar det för realismpop och det är lätt att man trillar dit. Det är lite vår nisch. När man skriver något som låter så så tänker man direkt att det är något som kommer att passa Riga. Men på de två första låtarna som var Tio i och den första singeln som vi släppte kände jag bara ”nu skiter jag i detta, nu ska jag skriva en riktig låttext” och den blev ganska bra tycker jag. Där var det verkligen sådär ”nu ska jag inte skriva om att käka chips” och det var ganska skönt, men sen trillade jag dit igen. Kevin: Det känns lite som band som utvecklas från skiva till skiva men ändå lyckas bevara sin karaktär och integritet. Jag tycker ändå att begreppet realismpop går att applicera på texterna i Tio i och Småsten, men det är inte lika uppenbart. Det är också för att vi har gjort det till en grej. Det blir lätt att man placerar sig i ett fack, men man vill inte heller fastna i det hörnet. Det hörnet kanske vi har lyckats bredda med några låtar i varje fall. djungeltrumman.se 31