krönikan Tröskeln till gemenskap… turnerat runt.
För att ta några exempel. Med pandemin förändrades allt – utom Nina Bäckmans entusiasm. Utomhuskonserter – Vi har kört massor med utomhuskonserter, långt in i december faktiskt. Sedan flyttade vi in. Och vi har aldrig bakat så mycket bullar och tårtor på boendena som under pandemin, skrattar hon. När anhöriga inte kunnat besöka de boende har sociala medier fungerat som ett bra alternativ. – Vi har både Facebook och Instagram där vi lägger ut aktiviteter. Naturligtvis är vi noga med att följa GDPR. Under pandemin har vi mer än fördubblat antalet följare och vi får massor med gilla och hjärtan från anhöriga som får se att sina kära har det bra. Dessutom ordnade hon så att alla 36 enheter utrustades med surfplattor, för att hyresgästerna ska kunna prata med sina anhöriga via Skype eller andra kanaler. – Vi har hjälpt dem att hantera paddorna, många har lärt sig jättesnabbt. För Nina finns det alltid något som kan göras för att förhöja livskvaliteten för de boende. Kultur i olika former är ofta nyckeln, men ibland är det enkla också det bästa. – Att skala potatis till maten fungerar också. Allt som gör livet meningsfullt är bra. Jag var sex år gammal när jag kom till Sverige. Jag kände mig tidigt som en del av gemenskapen, att jag hade kommit till Sverige från ett krigsdrabbat land och inte hade samma förutsättningar som mina jämnåriga kompisar var ingenting som jag reflekterade över, i alla fall i början. När tonåren närmade sig kommer jag så väl ihåg att kompisarna efter skolan höll på med olika aktiviteter så som fotboll, dans, musik och så vidare. Jag förälskade mig i basket. KFUM Karlskoga och mina år inom föreningslivet har jag mycket att tacka för men främst möjligheten till att få uppleva gemenskapen. Att börja i en idrottsförening var inte enkelt och mycket ansvar vilade på mig. För mina föräldrar fanns inte möjligheten att skjutsa till träningar eller bekosta allt som föreningslivet innebar. Att förstå hur föreningslivet fungerade var inte enkelt och att informationen oftast var begränsad till enstaka språk underlättade inte situationen. Mina föräldrar ville vårt bästa men att kämpa med ett nytt språk, jobb och bli en del av det svenska samhället var tillräckligt krävande och att på detta försöka integrera sina barn i föreningslivet var ett svårt pussel att lägga. Därför är jag stolt över min roll som samordnare för Karlskogaandan, ett projekt där barn och ungdomar hamnar i fokus. Projektet är ett samhällsansvar som Karlskoga kommun, Karlskoga hem, Karlskoga energi & miljö och RF-SISU Värmland har tagit för att hjälpa dom att bli en del av ett jämställt och integrerat samhälle. Det handlar inte om att barn och ungdomarna ska behöva anpassa sig efter föreningslivet och dess struktur. Föreningar behöver ta i beaktning att aktiviteter behöver skapas utifrån deras förutsättningar. Tack vare Karlskogaandan ges målgruppen möjlighet att ta del av hälsofrämjande aktiviteter oavsett förutsättningar. Vi lever i en speciell tid nu, med en pågående pandemi. Aktiviteterna är begränsade medan barn och ungdomars önskan efter att få sysselsätta sig är större än någonsin. Karlskogaandan försöker därför att anpassa sig efter rådande omständigheter och erbjuder alla Karlskoga kommuns invånare en digital tipspromenad. Vi försöker förena rörelse i vardagen med en lekfull aktivitet. Därför är Active Quiz tillsammans med Karlskogaandan en perfekt lösning på vår begränsade tillgång till aktiviteter. Följ @karlskogaandan på Facebook och Instagram för att hålla dig uppdaterad om våra aktiviteter. Hoppas att vi ses! MELISA MUJKIC Samordnare Karlskogaandan & gästkrönikör 17