Nedslag Mellansel Olof Wåhlstedt och Stefan Abrah
amsson diskuterar laguppställningen. T allparken i Mellansel är som en nostalgisk dröm för äldre fotbollsälskare. Väl skött gräsmatta, en liten läktare i trä, kaféförsäljning … allt omgivet av vacker, gles tallskog. En svensk idrottsidyll. Det är dock inga ljuslockiga killar med rötter i bygden, likt ett Åshöjdens BK, som värmer upp. Det är flyktingar. De flesta unga män som har tagit sig den långa vägen från oroshärdar och krigsområden, via flyktingläger, till Mellansel. De värmer upp med smålagsspel för att få i gång fötter och hjärna. Från den numera obligatoriska uppladdningsstereon hörs tung hiphop. Det är så kontrastrikt att man nästan får nypa sig i armen. Det finns också en annan del i berättelsen. Den håller på att droppa in på Tallparken. En efter en, några i par, kommer lokalbefolkningen för att titta. Efter åtta år kan de äntligen se på Alagsfotboll på Tallparken igen. I dag Mellansels IF mot Långsele AIF, div 6 Ångermanland. svenska tas upp spontant bland de nyanlända: ”Kom igen Mellansel, kom igen ...” Och lokalborna skrattar gott. Ja, man får nypa sig i armen. Kan det vara så här? I Sverige? I dessa tider då migrationsdebattens vågor svallar höga? – Vi är duktiga på att ta hand om flyktingar i Mellansel. Många av killarna har bott med oss i flera år. De känns som lokalbor. De har egna lägenheter, de handlar på Konsum och de får ta hand om sig själva, säger Stefan Abrahamsson. – De är inte anonyma flyktingar på en förläggning. De har blivit personer som vi känner. De är inte anonyma PÅ MÅNGA SÄTT kan man säga att Mellansels nystartade Alag är en succé, trots att laget sportsligt har haft problem. Flyktingarna har fått något att göra i väntan på beslut från Migrationsverket, traktens ungdomar har fått chansen att spela Alagsfotboll och alla har fått något att enas kring. – Det är ju vinnvinn på många sätt. Dessflyktingar på en förläggning. De har blivit per soner som vi känner. EN SAK BÖR läggas till för att historien ska bli korrekt: Mellanselsborna är vana vid ”utbölingar”. Till skillnad från de mindre samhällena runtomkring i Ångermanland har orten flera industrier, den har varit en järnvägsknut och den har en musikfolkhögskola. – Vi har haft finnar, polacker, italienare här på orten. Vi har haft hippies och kulturfolk på folkhögskolan. Få har stannat, men vi har lärt oss att utlänningar och nykomlingar inte är farliga. Vi är en erfaren ort, säger en lokalbo som vill vara anonym. Det finns också ett klokt och bra flyktingmottagande i kommunen. utom får vi gamlingar hålla på med Alagsfotboll igen. Vi har saknat det, säger ordförande Stefan Abrahamsson och försöker få upp en svensk flagga i en av flaggstängerna. På den lilla läktaren sitter en blandning av ny anlända, anhöriga och nyfikna. När matchen kommer i gång blir det lite tryck. Spelet kommenteras, det protesteras mot offsidedomslut och hejaramsor på 36 magasinet fotboll 3/2019 Efter flyktingvågen 2015 lyckades en bygd på 750 invånare ta hand om cirka 400 nyanlända utan större problem. Kommun, föreningar, kyrkor och näringsliv gjorde gemensam sak. Sedan såg de till att Migrationsverket tog dit mindre grupper med flyktingar åt gången, så att varje individ kunde få ett trevligt välkomnande så fort de klev av bussen. I kön till kaféet står Stefan Edvardsson. Han är delägare av möbelföretaget Edvardsson i närliggande Bredbyn, ett av de företag som sponsrar Mellansels IF. Mellansels IF:s A-lag Serie: Div 6 Ångermanland. Antal spelare: Cirka 40 (nu), cirka 100 ( under hela säsongen). Exempel på ursprungsländer: Syrien, Irak, Afghani stan, Kazakstan, Eritrea, Ukraina, Etiopien, Nigeria, Burundi, Azerbajdzjan ... och Sverige. Tränare: Hector Lopez Ortega. Resultat: 2 vinster, 5 oavgjorda, 5 förluster (t o m denna tidnings pressläggning). Publiksnitt: Drygt 100 personer. Ungefär 50 procent lokalbor och 50 procent ut rikesfödda. »