Omtanke 1
»Att varje dag möta det svåraste människor går ig
enom var påfrestande och någonstans tog det på en« handledning och organisationsutveckling, fanns den självklara inkluderande andan som Göran saknat. – Där mötte jag alla sorters människor. I väntrummet satt en gång en präst, några snickare och finklädda äldre män. Ja, det här är S:t Lukas tänkte jag, det här är en plats för alla. VI PRATAR OM skam, en känsla som Göran kom att fördjupa sig i, skriva böcker och föreläsa om. Nyfikenheten väcktes på missbruksenheten några år tidigare. Han berättar att vad han än hade föredrag om där, som efteråt diskuterades, upptäckte han att minst hälften av gruppen pratade om skam. – Jag kände att jag måste lära mig mer möta och ta emot människor i kris så han hade, parallellt med sitt arbete, läst till psykoterapeut och startade eget företag, med samtal och föreläsningar, samtidigt som han periodvis vikarierade i kyrkan. PÅ S:T LUKAS i Dalarna, ett förbund bestående av ideella föreningar som driver 40 mottagningar i Sverige, med psykoterapi, om skam och läste allt jag kom över, det mesta på engelska, för då fanns knappt någon svensk litteratur i ämnet. Vad är skam egentligen och hur fungerar den i människors liv? Sen spred det sig blixtsnabbt och jag blev tillfrågad av Socialtjänsten att komma och föreläsa om skam. Efter ett antal föreläsningar var det någon som tyckte att jag skulle skriva en bok, och på den vägen blev det. Görans debutbok ”Skamfilad – om skammens många ansikten & längtan efter liv” kom ut 2007. Men tre år innan drabbades han och familjen av en fruktansvärd tragedi. Deras 17-åriga son begick självmord och livet raserades i ett ögonblick. – Det slog ut oss helt som familj. Ingen förstod, ingen hade haft någon som helst aning. Det gick bra för honom i skolan, han var bra på fotboll och hade tjej. Vi har inte förstått än i dag. Den morgonen när jag åkte till jobbet satt han på staketet med kepan på sned, och var precis som vanligt. Hur kan man vara psykoterapeut och inte se att man har ett självmordsbenäget barn? Jag var obeskrivligt trasig, säger Göran. Den första tiden kändes det som om han skulle gå under. Han hade inte några direkta självmordstankar, men han tänkte att han skulle självdö. – Jag tänkte att jag skulle gå till skogen och lägga mig och självdö, eller vänta på att en björn skulle äta upp mig till slut. Han gick i terapi i flera år och en dag vaknade han upp tänkte att om han ska dö så ska han åtminstone ha skrivit en bok om skam. – Jag hamrade ner råmanus till boken på sex veckor. GÖRAN BESKRIVER SKAM som en dold kraft som man inte har ett ansikte på och som kan påverka hela ens liv. Man kan ha ett liv bundet och styrt av skam som äter upp både självförtroendet och självkänslan. – Kärnan i skam är att man gömmer något inom sig som man inte vill att andra ska se. Så ligger skammen som en varböld inuti och förgiftar en inifrån. www.ssil.se | 13