Omtanke 1
Rebecca vill att det ska finnas en gemensam syn k
ring ”eftervård” och fortsatt stöd efter placering. dem i flera omgångar. Men när vi kommit in i rutinerna, börjat skolan och fått en bra tillvaro skulle vi plötsligt flytta igen, minns Rebecca. DET VAR OFTA konflikt mellan mamman och familjerna. Rebecca berättar att hennes mamma på många sätt var en skrämmande kvinna. – Mamma slogs mot familjehemmen och förstörde placeringar, för att få tillbaka oss. Sen ville inte familjerna ta emot oss igen för att de var rädda för mamma. I den nya familjen åt de Skogaholmslimpa med cognacmedvurst som de doppade i te till kvällsmat. Hos den tidigare familjen var de vana vid varm mat. Rebecca minns att hon och hennes syster började skrika och gråta. – Familjen tyckte att lösningen på det var att slänga in oss i ett mörkt rum tills vi slutade gråta. Det var jättesvårt att förstå. Varför hade alla övergivit oss? Att byta fa22 | www.ssil.se miljehem var en ständig anpassning, men det var väldigt få som anpassade sig efter oss, upplevde jag. NÄR HENNES MAMMA träffade en ny man flyttade de till en ny kommun och ärendena avskrevs, något som var vanligt på den tiden. I journalen stod det att det inte fanns ”någon akut fara och att mamman bedömdes kunna ta hand om flickorna”. – Att läsa det här gör mig arg än i dag. Det gjorde så jävla ont att läsa. I den nya kommunen inleddes en ansökan om LVU och där BUP efter utredningar föreslår LVU i hemmet, vilket inte är möjligt, då man inte får påbörja ett LVU i hemmet. Det måste påbörjas utanför hemmet, i en jour- eller familjehem exempelvis. Det blev avslag på Socialtjänstens ansökan och familjen flyttade igen. Under alla dessa år var det aldrig tal om flickornas mående, bara om mammas missbruk. – BUP skrev i en bedömning att ”mamma kunde inte ta hand om barnen, men synd att behöva rycka bort barnen från mamman och tryggheten”. REBECCA GICK TILL skolsystern och berättade att hon blev slagen hemma, den morgonen hade hennes mamma hotat med att döda henne när hon kom hem. – När jag kom hem satt personer från socialtjänsten i soffan och jag tänkte att nu är det kört. Jag tänkte inte att vi skulle bli räddade, bara att det var kört och att de skulle förstöra för oss. De frågade om min mamma slagit mig och jag nekade. Jag hoppade upp i mammas knä, minns att hon grät. Det blev inte ens en utredning, det här var innan 2014 och föreskriften om att alltid inleda en utredning om det finns misstanke om våld. Rebecca lärde sig att dölja blåmärkena och hur mamma hade det, att de inte hade pengar, kläder och mat. Genom att skapa