MÅNADENS BILD / ANDERS PARSMO KOMMENTERAT Sjukskr
ivningar Artikeln Ständiga sjukluckor på iva i Östersund. ” ANSLAGSTAVLAN INSÄNT Ingen ska behöva dö som min mormor Jag sitter vid min mormors säng. Hon har varit i det terminala skedet i fjorton dagar. Fjorton dagar utan mat, utan dryck, med en kropp som långsamt bryts ner. Vi har vakat dygnet runt och bara väntat på att hon ska få somna in. Det är ett lidande som inte går att beskriva – och som ingen människa borde behöva genomgå. Jag har arbetat som sjuksköterska i 16 år. Jag har sett många människor dö, men inget har kunnat förbereda mig på detta. Min mormor ligger som ett skal av den person hon en gång var. Huden är tunn som papper, kinderna insjunkna, händer och fötter blåmarmorerade när cirkulationen sakta börjar stängas av. Ögonen är öppna och stirrar tomt rakt fram. De går inte att stänga för ögongloberna har torkat. Munnen är stel och vidöppen, tungan och gommen helt uttorkade. Hur mycket vi än smörjer och fuktar bildas torra krustor som inte går att få bort. Den första veckan skrek hon vid varje vändning, för allt gjorde ont. Morfin och stesolid hjälpte – men inte tillräckligt. Nu är hon för svag för att protestera. Men hjärtat fortsätter slå. Livet har lämnat henne, men döden dröjer. Det var inte så här hon ville dö. Hon har sagt det i många år: ”Jag vill inte ligga och tyna bort. Jag vill få hjälp att avsluta när det är dags.” Hon bad mig om hjälp. Men jag kunde inte. För i Sverige är det olagligt att ge en människa den värdighet vi ger våra djur. Vi måste våga ta debatten om aktiv dödshjälp. Ingen ska behöva dö som min mormor gjorde. Det handlar om värdighet, om medmänsklighet och om rätten att bestämma över sitt eget liv – och sin egen död. Johanna Rosenqvist, ivasjuksköterska och doktorand Några tror att privata vårdförsäkringar avlastar annan sjukvård. Men vi vet att det inte är sant. Anna Bång, sjuksköterska, Järfälla på vardfokus.se Läs debattinlägget: Säg din mening! Har du åsikter eller kommentarer du vill förmedla? Hör av dig till oss på info@vardfokus.se ” ” ” ” ” ” Vi måste sluta bära på ett så kallat dåligt samvete, att en arbetsplats har nog med bemanning är helt arbetsgivarens ansvar. Att självvalt stanna kvar och jobba extra löser inget i längden. Se i stället till att de måste beordra! Solidaritet mot varandra är en sak. MEN att solidariskt stå tillsammans och vägra gå med på långvarig underbemanning och ohälsosam arbetsmiljö är det enda som kan ge resultat! Jag stannar om jag blir beordrad. Mina andra kollegor som enbart stannar för att de är snäll gnäller sen hur trötta de är och slutkörda, att de inte hinner mer än äta och sova. Ja men säg inte JA då… Det är inte ditt ansvar att se till att det finns tillräckligt med rätt personer på rätt plats med rätt kompetens. Om vi fortsätter offra oss själva kommer vi aldrig framåt i denna eviga fråga. Utvisningar Artikeln Oro för utvisade sjuksköterskestudenter ”De har hamnat i ett limbo”. Skäms över hur vi beter oss mot skötsamma ungdomar. Hur kan man göra så här det är rent bedrövligt. Fruktansvärt av Sverige, vad håller vi på med? Kortad arbetstid Artikeln De fick igenom sitt förslag om kortad arbetstid ”En otrolig vinst”. Fantastiskt bra kämpat. Grattis till er och era medlemmar. 2026 / vårdfokus #3 / 5
Vårdfokus Sjukskrivningar
Vårdfokus Nyheter
Vårdfokus Frågeakuten
Vårdfokus Special Kongressen
Vårdfokus
Vårdfokus Tema Tarmen
Vårdfokus Läsarkrönikan
Vårdfokus Forskning Hygienrutiner
Vårdfokus Fokus - Student
Vårdfokus Fokus - Ledarskap
Vårdfokus Fokus - Biomedicinsk analytiker
Vårdfokus Fokus - Barnmorska
Vårdfokus Fokus - Röntgensjuksköterska
Vårdfokus Efter jobbet - Elin Bemark
Vårdfokus Efter jobbet - Malin Nordström