Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ledare – Kai Marklin
Sten Kort & gott
Sten Stenbrottet – Bårarp
Sten Intervju – Jonas Eklund
Sten Årets sten – Kolmårdsmarmor
Sten Miniprojekt – Åkes bänk
Sten Projekt – Stenstaden Sundsvall
Sten Porträttet – Rasmus Wærn
PORTRÄTTET RASMUS WÆRN ”Jag blir så glad över det
aljerna och hantverket. Det är fint att man behandlade den här beklädnadsstenen med sådan omsorg så att man känner att det är ett homogent massivt material.” P å sextonde våningen lägger arkitekten Rasmus Waern handen mot en marmorskoning. Han ser lycklig ut. Här i en ekande hall i Folksamhuset i Stockholm visar sig ett mästerskap i Kolmårdsmarmor. Det lilla välarbetade hörnet med sin mjuka gering, liknande ett armveck, är ett litet stycke anonym, men precis stenkonst. – Jag blir så glad över detaljerna och hantverket. Det är fint att man behandlade den här beklädnadsstenen med sådan omsorg så att man känner att det är ett homogent massivt material. Efter mer än 55 år i kontorsmänniskans tjänst är marmorn fortfarande fin och oskadd. Rasmus Wærn söker kvalitet, i material och teorier. Han är skrivande arkitekt, anställd sedan tolv år på arkitektbyrån Wingårdhs i Stockholm. Han deltar i kontorens projekt, är med och skriver dess program, en formulerande verksamhet med mjuk are värden till maskineriet. – Arkitektyrket är i mångt och mycket ett kommunikationsyrke. Det handlar om sense-making, att man har en idé och i slutänden ska något bli byggt. Hur gör vi då? Att bara göra en fantastisk skiss och lämna till byggherren fungerar inte längre. Man måste prata och skriva och skriva och prata. I de komplexa byggprocesserna blir det allt viktigare för arkitektkontoren att kommunicera sina idéer, både för sig själva, för uppdragsgivarna och omvärlden. Rasmus Waern är också arkitekturhistoriker, med många år som lärare på KTH bakom sig. Han reser, föreläser, debatterar och befinner sig vid den svenska arkitekturens frontlinjer, detta svåröverskådliga myller av idéer, visioner, miljöfrågor, teoribyggen och krasst massbyggande. – Det skapas nu nya symbioser mellan akademien och arkitekturen och där är jag en slags brobyggare. Han placerar sig själv mellan två ytterligheter: teori och praktik. – Jag är intresserad av ”hands on”, att arbeta med det rent praktiska och där kommer stenen in. Jag kan hugga lite grann, kan spräcka en sten och mura en mur, jag kan köra grävmaskin. Han har levt nära stenmaterial ända sedan barndomen och kombinerar den handfasta kunskapen med teoribildning kring 26 arkitektur och dess historia. I detta spänningsfält älskar han naturstenens individualitet. – Eftersom jag inte är främmande för materialitet känner jag en viss trygghet i mitt skrivande. En idealisk arbetsdag är att först hugga sten några timmar och sedan sätta mig att skriva. Hantverket väcker tankarna och städar bort poänglöst överteoriserande. Mitt tänkande har sin grund i en konkret verklighet. Därför ser Rasmus Wærn så nöjd ut med fingrarna mot den 40 millimeter breda, mjukt huggna hissomfattningen här uppe på sextonde våningen. V i är på stenjakt. Folksamhusets hissar tar oss upp och ner i sökandet efter den våning som har den grönaste Kolmårdsmarmorn. Vår ciceron Stig Karels, som har arbetat här i 35 år och nu är husets konstexpert och guide, har spanat i förväg, men nu har vi tappat bort oss en smula och sökandet blir alltmer fnissigt i takt med att våningarna i detta steneldorado undersöks. – Nej, har var det inte heller, vi åker till tjugotvåan … Det är lunchdags och full rulle i höghuset, hissdörrar gapar och sväljer, folk kliver in och ut, balanserar laptops och kaffekoppar. Vi åker uppåt, våning 20, 22, 25 … en trappa leder vidare till våning 26, där vi plötsligt stirrar rätt ner i trapphusets svindlande schakt av Ekebergsmarmor. Man känner sig liten och tillfällig inför detta folkrörelsens marmorbygge, vars elegans stack i ögonen på somliga. När Folksam skulle bygga sitt nästa stora kontor i Farsta, förbjöd finansminister Gunnar Sträng marmor. Det skulle vara granit. Den röda Vånga-graniten som valdes var visserligen nordiskt kärv så det förslog, men också så svårbearbetad att den blev dyrare än marmor. Vald för att berätta är sten ett ideologisk material. – Marmor sänder ut särskilda signaler och den nämns ofta i samma mening som Rolls Royce, diamanter och champagne, medan granit kopplas till arbetets söner, kraft och mannamod, säger Wærn och berättar om de gamla bankpalatsen som tömts på sina verksamheter.
Sten Projekt – Brödernas kyrkogråd i Riga
Sten Projekt – Kunskapsparken SLU Ultuna
Sten Projekt – Årstidernas park Umeå
Sten Krönikan – Thorbjörn Andersson
Sten Småsten – Medaljörer, från Syrien till Brober
g
Sten Fråga Kurt & Kai – Stenbearbetning, antik byr
å och granit i trianglar
Sten Marknaden
Sten Medlemsregister – Sveriges Stenindustriförbun
d