Nöjesnytt Jönköping 1
ORVAR TYCKER TILL... JIBS ENTREPRENEURSHIP CHALLE
NGE PÅ onkopıng unıversıty D MOCHILL, TJAVOSAR! Lika kallt som i röven på en isbjörn. Lika blött som på ett styrelsemöte hos valfri fackförening. Vår vår verkar helt väck, tussilagorna i dikeskanten har lovikkavantar och man får ta med sig isdubbar in på krogen för att hugga sig genom istäcket i ölglaset. Men ha tröst – när du tror att det inte kan bli värre finns det fortfarande lite hagelskurar kvar innan du drar molntäcket över huvudet. Som väl är finns det en i staden som alltid går på sparlåga och som kan sprida lite ljus och värme i tillvaron – stadens språksociolog och tillika hästhandlare, Orvar Lindberg. Det vinnande laget tillsammans med Jerker Moodysson, vd för Jönköping International Business School, i mitten. I april anordnades den årliga tävlingen JIBS Entrepreneurship Challenge på Jönköping University. En tävling där företag och studenter kopplas samman, och studenterna uppmanas tänka kreativt och innovativt. I prispotten låg sammanlagt 120 000 kronor och en resa till ett ”start-up hot spot” i någon av Europas huvudstäder. Nästan 30 lag var anmälda till tävlingen, men bara de 15 bästa fick chans att delta. I år var det CombiQ som stod bakom utmaningen, som handlade om att upptäcka nya möjligheter till företagande inom ISN (en trådlös sensor som kan användas för att bland annat bevaka produktion och diagnostisera material). CombiQ presenterade sitt företag och utmaningen för de 15 utvalda lagen. Efter det fick lagen 24 timmar på sig att tänka ut en idé och förbereda en presentation för att sälja in den. Utifrån idéerna valde en jury ut fem av lagen som fick fortsätta i tävlingen, och presentera sina idéer inför publik. Juryn bestod av representanter från CombiQ, Science Park, Jönköping International Business School (JIBS) och JIBS Student Association. Alla lag fick exakt 8 minuter på sig att övertyga juryn om att de hade de bästa idéerna. Efter att lagen presenterat hade juryn överläggning. Spänningen gick att ta på innan det vinnande laget presenterades och fick gå upp på scenen för att ta emot publikens jubel och en check på 60 000 kronor, samt en resa till ett ”start-up hot spot” i någon av Europas huvudstäder. Det vinnande laget tog även hem segern i publikens omröstning, och vann därför ytterligare 10 000 kronor. – Det var inspirerande, frustrerande, spännande och utmanande att delta i tävlingen. Det har varit lite sömn blandat med mycket adrenalin. Vi tror vi vann eftersom vår lösning inte var något CombiQ förväntade sig, men att det ändå är ett möjligt steg för dom att ta inom en snar framtid, berättar vinnarna efter finalen. Det vinnande laget bestod av två studenter från Tekniska Högskolan och två studenter från Jönköping International Business School: Patricio Garabay, Brandon Fong, Kafui Quashie och Amaresh Ashok. Juryn berömde bland annat dem för sin inspirerande presentation och kreativa problemlösning. I TEXT: JULIA RANDAU FOTO: DANIEL EKMAN O ch apropå iskyla – att kalla Rådhusparken ett finrum måste väl vara som att kalla Bankeryd en vänort. (Först måste vi kanske förklara för alla under 60 år vad ett finrum är, ett begrepp som tydligen är självklart bland de som bestämmer (och där ingen som av en ren tillfällighet är under 60 år) – förr i tiden när alla i Sverige bodde i två rum och kök så stängde man dörren in till ett av rummen och använde inte det. Om man inte fick främmat (och här kanske det är på sin plats att förklara för alla under 60 vad främmat är – jo, förr i tiden så var alla som man kände fullständigt okända när de ringde på dörren och kallades därför för främmat) Slut på historielektionen). Roten till att politikerna kallar Rådhusparken ett finrum som inte ska användas är enligt dem att trädrötterna där inte är lika djupa som trädrötterna är i Knektaparken. Analogt med det förstår man varför kommunstyrelsen håller till i angränsande Rådhus – trädskallarnas tankar verkar inte vara särskilt djupa. Kanske ser de sina hjärnor som finrum och låter dem ligga där oanvända? Så inget tivoli ska få störa friden (eller A-lagarna som ockuperat parksofforna sedan Hedenhös) i parken längre. Däremot får cirkusen inne i Rådhuset fortsätta. Och det gör den. Därinne är det fullt kaos, arena rama galenskapen när det gäller om, när, hur, var och varför en ny fotbollsarena ska byggas. Clownerna hos moderaterna, som lovat att presentera sin låtsaskompis Mollgan (han som skulle stå för kalaset), har liksom inte lyckats dribbla fram ett namn, och de övriga stolpskotten hamnar därför helt offside i fotbollsdebatten. Att bygga sina karriärer på att inte veta har ju hjälpt kommunstyrelsen hittills, men nu verkar det som det är mer snurrigt i deras huvuden än i de tivolikaruseller som ska förvisas till Knektaparken. Det pratas mer planhushållning i Jönköping idag än vad det gjorde i det forna Sovjetunionen. Som väl är så verkar inte de gröna eleganterna i stadens fotbollslag känna till kalabaliken i Rådhuset utan fortsätter spela boll i lugn och ro uppe vid Fågelmuséet. Och helt opåverkade av verkligheten fortsätter kommunens utvalda att hävda att Jönköping ska bli Europas Kulturhuvudstad inom ett par år. Utan att tänka på att vi idag ligger i botten på kulturallsvenskan (listan över vilka städer som satsar på kultur), nånstans mellan kulturcentrum som Ytterhogdal och Flatruet. Men man måste ha mål menar stadens ledande politiker. Fast då hade hon glömt att det ännu inte finns några mål på den fotbollsplan som inte heller den finns. Andra mål har de dock hunnit sätta upp, di däringa som styr vår stad. Ett levande centrum pratar de om, med uteserveringar och mötesplatser. Som ett led i denna strävan chockhöjde de därför avgifterna för uteserveringar förra året och i år har de till och med lyckats jaga bort alla food trucks som skulle köra runt, runt i de fina rondellerna och förgylla vår stad. Att ge tillstånd till mat på hjul verkar svårt, och visar väl bara att det är skillnad på julbord och hjulbord. Ett förslag är att de kunde anlita en konsult som skulle kunna göra sig själv till chef och sedan sätta sin egen lön. Det funkade ju bra på IT-avdelningen. Fast snart blir det sol. Och ljusare. Eller ännu mer hagel. Det är tur man inte vet… I TEXT: ORVAR LINDBERG, SPRÅKSOCIOLOG OCH HÄSTHANDLARE