Nöjesnytt Jönköping 1
melankoli och dans Brittiska brödraduon Disclosur
e är i min bok bäst på elektronisk dansmusik. Punkt. Deras båda album Settle och Caracal är moderna klassiker och när de nu är tillbaka är det med två fullkomligt bländande singlar tillsammans med Khalid: Talk och Know Your Worth. Ännu mer melankoliskt än senast, men likafullt dansvänligt och begåvat. Nu väntar vi bara på albumet, sedan kan festen börja på allvar. Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. kanadensisk magi Kanada har alltid varit en grogrund för den mest spännande musiken, i mitt tycke. Ännu en i raden av begåvningar från King vid gränspolisens (och Joni Mitchells) hemland är Sean Nicholas Savage. Med en aldrig sinande kreativitet har han släppt plattor sedan 2008 där han täckt allt från lo-fi och punk till country och spoken word. På 2018 års Screamo stiger han fram som en förkämpe för souldoftande sophisti-pop, där 80-talsinfluenserna lyser igenom, men där i stort sett hela popmusikens historia skymtar igenom. prince of f**ing darkness helande pop Det finns musik som trotsar kategorisering, och som verkar finnas där ute som en påminnelse till oss alla att musik kan ha en helande effekt, som en lisa för själen. Weyes Bloods senaste album Titanic Rising innehåller sådan musik. Det är musik så vacker att tiden stannar, dock utan att vara mesig eller det minsta inställsam. Här ekar Laura Nyro, Karla Bonoff, Harry Nilsson och Karen Carpenter och 70-talets radiopop blandas med 80-talsdoftande synthpop i en hypnotiserande väv av bedårande melodier. Och en udda, experimentglad produktion. Titanic Rising är kort sagt ett av 2019 års allra bästa album. ikon av en anledning Brandi Carliles karriär startade med brottarhiten The Story, som snart sagt varenda singer/songwriter-wannabe som passerat American Idol använt för sin audition. Men det är inte därför Brandi Carlile är en ikon. Hon är det dels för att hon är en av få öppet gay artister inom countryvärlden, dels för att hon är en genrens bästa låtskriverskor och sångerskor. Senaste plattan By the Way, I Forgive You är bara ännu ett i raden av bevis för detta. Att hon sedan är medlem i countrysupergruppen The Highwomen är liksom bara en bonus. tunga elefanter Det är något härligt med gubbar som vägrar erkänna att det något musikaliskt överhuvudtaget sedan 1975. Om man gör det bra, vill säga, och det gör sannerligen stockholmskvartetten Future Elephants?. Bandet består av idel rutinerade rockrävar, bland andra Roger Holegård från Neon Rose och Dante Holmberg från Strix Q, och på nya albumet Humans Passin’ Through har allt det som var bra på debuten - dynamiken, det torra, -70-talsdoftande soundet och blandningen av prog och klassisk hårdrock - vässats ytterligare. Låtarna är ännu skarpare, ännu mer to-the point; fan, vissa har till och med refränger man kan sjunga med i! Allt som allt en alldeles strålande platta för alla som vill ha lite tuggmotstånd i sin rock, men samtidigt gillar gott musikantskap och tänkvärda texter. Check it out, stat! vårrävar Om man, som jag, är otroligt svag för västkustpop, softrock och himmelska harmonier finns det just nu ingen bättre ny musik än Young Gun Silver Fox. Debuten West End Coast knäckte mig totalt, uppföljaren AM Waves lät precis som titeln antyder och färska Canyons sammanfattar allt det jag älskar med den här typen av musik. Death metal it ain’t, men ett bättre soundtrack för våren har jag svårt att tänka mig. Man ska aldrig räkna ut Ozzy Osbourne. Trots bekräftad Parkinson, trots ett stort antal inställda spelningar och trots, tja, Ozzy själv, är Prince of Darkness nu tillbaka med ett nytt album, ironiskt betitlat Ordinary Man. Och det går inte att inte bli imponerad. Inte bara för de måhända spekulativa duetterna med Elton John och Post Malone, utan framför allt för att skivan låter, i brist på bättre ord, fräsch. Låtar som Eat Me, Straight To Hell och Take What You Want är Ozzy i högform, dessutom utrustad med ett sound som borde göra hårdrocksungdomarna gröna av avund.