Nöjesnytt Jönköping 1
Thomas Di Leva har gått från kontroversiell till
folkkär, men under sina 30 år som artist har hans grundbudskap varit detsamma. Nu tar han sin rosade Bowie-hyllning Changes ut i landet. Föreställningen den 24 april i Jönköpings Konserthus är framflyttad. På sin Facebooksida skriver Thomas: Jag vet i skrivande stund ingenting om när nya datum blir, men ha is i magen, håll i dina biljetter, ta hand om dig och de dina så ses vi så fort det här är över! TOLKAR När Thomas Di Leva slog igenom med albumet På Ett Fat 1982 var stenkastning och glåpord långt vanligare än ovationer under hans spelningar. I Sverige i allmänhet, och hemstaden Gävle i synnerhet, sågs det inte med blida janteögon att byta ut efternamnet Magnusson mot Di Leva, klä sig i kaftaner och makeup och predika om fred på jorden. Men som alltid gick Thomas Di Leva sin egen väg, med huvudet högt och fötterna på jorden (nåja…). Ledordet då som nu var att artisten Di Leva ville göra ”stor konst i form av enkel musik för den breda publiken” och det är precis det han sysslat med under större delen av sin karriär. Idag är låtar som Vem Ska Jag Tro På, Vi Har Bara Varandra, Dansa Din Djävul, Everyone Is Jesus och Miraklet en självklar del av den svenska musikskatten och 1999 blev Di Leva den första svenska artisten någonsin att på egen hand lyckas fylla hela Globen. I sin självbiografi Vi Måste Prata Om Allt, skriven tillsammans med Klas Ekman, skildrar han rakt och rättframt vägen från det fattiga arbetarhemmet och mobbingen på gymnasiet till vändningen med albumet Vem ska jag tro på. Di Levas livshistoria rymmer allt ifrån ufos, kristallmissbruk, skilsmässor och självmordstankar till bus med Måns Herngren och telepatiska samtal med delfiner. Efter succén i Så Mycket Bättre verkar det onekligen som om tiden hunnit ikapp Thomas Di Leva och han har aldrig varit så älskad som nu. I en tidigare intervju med Nöjesnytt svarade han på frågan om vad han själv trodde det var som förändrats – artisten eller tiden – och då svarade han så här: –Jag tror att det är tiden. Jag tror också att om man står ut i ett stenregn, står kvar i ett år eller två, då har man satt ner foten lite. Efter det är det bara kramar som får plats (skratt). Numera arbetar Thomas Di Leva även som livscoach och använder gärna sociala medier och internet, både i den rollen och som artist. Han har också bland annat streamat konserter via sin hemsida, rakt in på publikens läsplattor, datorer eller mobiler. På detta ständigt föränderliga sätt är han på många sätt också lik sin store idol David Bowie, som han förra året bestämde sig för att hylla med en alldeles egen show, betitlad efter dennes klassiska låt Changes. Succén var omedelbar, då Di Leva tog med publiken på en spännande showresa genom tid och rum, dröm och verklighet genom David Bowies musikaliska storverk. Space Oddity, Heroes, Ziggy Stardust, Let’s Dance, Under Pressure, Fame, Life On Mars, Rebel Rebel och Changes var några av de klassiska låtarna som varsamt stöptes om till Di Leva-format. ”Di Leva bjuder på strålande Bowie-kavalkad” skrev Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter hyllade föreställningen och skrev att Di Leva var “kusligt röstlik” och att han “återskapar David Bowies sound så nära det bara går”. Nu har showen byggts om till en glittrade konsertturné och Di Leva åker med sitt fantastiska band ut i landet. Showens titel Changes grundar sig i ambitionen att publiken ska få känna historiens vingslag i både David Bowies karriär och livsgärning, samtidigt som den kommer att spegla samtidens olika vägval och stora förändringar som vi står inför. –Bowies popkulturella gärning kan inte nog poängteras - hans unika kreativitet har inte bara påverkat mig utan flera generationers musik, kultur, konst och tankar. Min intention är att bjuda publiken på en musikalisk fest med både fascinerande yta och gåtfullt djup. Jag och publiken kommer att komma ytterligare ett steg närmre David Bowies hjärta och vision, säger Thomas Di Leva i ett pressmeddelande. Trots ett hektiskt arbetstempo de senaste åren har Thomas inga planer på att trappa ner, vare sig med musiken, livscoachandet eller sitt missionerande om en fredligare och vackrare värld. Och att han numera kan titulera sig folkkär tar han, naturligtvis, med ro: – Jag tror att allt det här folkliga som jag gjort, som Melodifestivalen och Så Mycket Bättre, delvis gjort mig till lite av en nallebjörn. Det blir svårare att säga någonting viktigt. Dels har jag ju blivit äldre, så innan jag ens gör något så tänker jag igenom det ur alla perspektiv. Jag vill ju inte bara göra det för att vara kantig, som det kunde vara när jag var 24, utan jag vill att det ska vara vettigt och diskuterar det noga först med min familj och min omgivning. När jag var yngre så gjorde jag bara det jag gjorde och så ibland så kraschade jag in i en vägg. Det kan jag ju göra nu med, men då vill jag i alla fall ha någon slags värdighet. I TEXT: OLA KARLSSON