1177 Vårdguiden Uppsala Tema gynekologisk cancer:
Catharina, 72, fick livmodercancer
1177 Vårdguiden Uppsala Gustav Mandelmann blev ope
rerad för artros:
Gustav Mandelmann, 55, gjorde en knäledsoperation
: ” Tiden efteråt var tuff, men det var värt det” text MARIA FRÖJDH foto KENTAROO TRYMAN L antbrukaren och tv-personligheten Gustav Mandelmann hade problem med sitt högra knä. – Det var svullet och ostadigt, vilket gjorde att jag haltade. Det kunde göra ont också, men inte så farligt, säger han. Läkaren konstaterade att Gustav hade knäledsartros. Besvären var så stora att läkaren föreslog operation, att sätta in en knäledsprotes. Ett ingrepp som kräver lång rehabilitering. – Jag gick och funderade, men kom fram till att jag ville göra det ändå. Knäet blev ju bara sämre och jag behöver vara rörlig och bära mycket i mitt arbete på gården. Gustav förberedde sig för operationen på olika sätt. – Jag köpte kryckor på en loppis och lånade en träningsbänk för att göra övningar på när jag kom hem igen. Jag gjorde också sådant jag inte skulle klara av den första tiden, som att gräva djupa planteringsgropar och ta in djuren för vintern. Inför en operation är det viktigt att ha bra levnadsvanor. – Men eftersom jag inte röker och nästan inte dricker var det ingen större skillnad. Och rör på mig gör jag ju alltid hela tiden. Det kan bli 15 000–20 000 steg på en dag. På operationsdagen anlände Gustav och hans fru Marie till sjukhuset några timmar före ingreppet. – Men Marie drog ganska snart. Det blev nämligen så att vårt första barnbarn föddes samma dag. Men Marie kom tillbaka dagen efter. Gustav var sövd under ingreppet och överraskades av smärtan när han vaknade upp igen. – Jag fick smärtlindring, men den tog inte bort allt det onda. Det var svårt att ta 1177 vårdguiden 1 • 21 sig upp ur sängen och jag kände mig så hjälplös. Jag började inse hur mycket ett knä gör. Gustav fick komma hem efter några dagar. – De tre första veckorna var jättetuffa. Jag hade svårt att röra mig och svårt att sova. Jag låg mycket i sängen och tog mig fram på mina kryckor. Marie hjälpte mig såklart. Varje dag gjorde han övningar för att minska svullnaden och öka rörligheten och styrkan i knäet. – Bland annat gjorde jag benböjningar med en stor jordnötsboll. Jag tränade också med min fysioterapeut. Det var bra, men tyvärr tycker jag inte att ”friskgymnastik” är särskilt kul. – Redan på sjukhuset fick jag lära mig att gå på ett nytt, vackrare sätt med bättre hållning och där knäet är aktivt. Läkarna sa att de skulle hålla koll på mig på tv så att jag fortsatte gå vackert, säger Gustav och skrattar åt minnet. När Gustav och Marie skötte om operationssåret upptäckte de att det inte läkte i ena sidan. – Jag hade fått en liten, ytlig infektion, som blev bättre när jag fått antibiotika. Det är viktigt att hålla koll på såret. Gustav blev långsamt bättre. Efter några månader kunde han ställa undan kryckorna och delta mer i arbetet på gården. – Nu har det gått ett år och det är som ett nytt liv. Knäet kan fortfarande bli svullet, men nu är det stadigt. Jag rör mig på ett annat sätt idag. Jag bär till exempel tiokiloshinkar på huvudet för att få bättre balans. Tiden efter operationen var tuff, men det var värt det. Det är fantastisk att få sitt knä tillbaka. 23
1177 Vårdguiden Uppsala Längtar du också efter ber
öring?
1177 Vårdguiden Uppsala Nyfken på psykoterapi?