1177 Vårdguiden Uppsala Tema gynekologisk cancer:
Catharina, 72, fick livmodercancer
1177 Vårdguiden Uppsala Gustav Mandelmann blev ope
rerad för artros:
1177 Vårdguiden Uppsala Längtar du också efter ber
öring? nr Hudkontakt är viktig för att vi ska må bra, men även under perioder av isolering finns det saker vi kan göra för att ersätta mänsklig beröring. text ANNA RITTER foto ULF HUETT Sverige är ett kramande land. Att inte hälsningskramas när vi träffar en familjemedlem eller vän kan kännas tråkigt men har under coronapandemin blivit självklart för de flesta av oss. Många har under lång tid levt mer isolerat, med färre sociala kontakter, sammankomster och mindre vänskaplig beröring från andra människor. Samtidigt vet vi att beröring är en viktig form av mellanmänsklig kontakt som får oss att må bra. – Vår hud är täckt av receptorer och när de berörs skickas elektriska signaler till hjärnan. Beröring har många positiva effekter: den är smärtlindrande, lugnande och dämpar stress. Beröring påverkar produktionen av hormoner som oxytocin, kroppens eget må-bra-hormon, och påverkar hur vi mår och hur vi är mot varandra, säger Helena Back24 lund Wasling, hjärnforskare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. Beröring är något vi använder oss av utan att tänka på det. Har du slagit en hammare på tummen håller du om den med andra handen, är du öm i musklerna känns det skönt att stryka med händerna över det onda. Beröring är också ett slags socialt klister för oss människor. För att ha en positiv effekt räcker det med beröring i det lilla, som att lägga en hand på en axel, eller ge en vänskaplig klapp. – Även sådan kortvarig beröring skapar tillit och gör att vi känner oss tryggare, mer välvilligt inställda till våra medmänniskor och gör att vi vill hjälpas åt. Brist på beröring kan göra att vi känner oss mer ensamma och utanför den sociala gemenskapen. – Men det är också individuellt hur vi påverkas. En del har ett stort närhetsbehov och mår mycket dåligt av att inte få fysisk beröring. Andra kan snarare tycka att det är skönt att slippa kramas, att ha en större personlig sfär. Det beror både på genetiska faktorer och vår uppväxt, erfarenheter och relation till närhet, säger Helena Backlund Wasling. Hur mycket vi påverkats under coronapandemin beror också på hur vi lever till vardags. Den som har familj, barn eller en partner har också en sorts buffert när kontakten med andra människor minskar. Den som lever ensam, har få sociala kontakter och få eller inga sociala sammanhang är mer utsatt och sårbar i tider som dessa. 1177 vårdguiden 1 • 21
1177 Vårdguiden Uppsala Nyfken på psykoterapi?