GLAS 1
Snickaren berättar Bibliotekshuset i Bollnäs Vi r
inger upp Jonas Eriksson på Lindblom & Co i Alfta i Hälsingland. Det anrika snickeriet, tillika glasmästeriet, som grundades 1884 och ligger invid Voxnans älv är ett familjeföretag i tredje generation och drivs i dag av Jonas Eriksson. — Jag tog över för ungefär ett år sedan när farsan gick bort, berättar Jonas på sitt trygga hälsingemål, och man kan väl säga att jag är en hustomte här i snickeriet som gör lite av varje. Bland annat är jag ganska påläst om det där med linoljefärg. Vi tar oss an varierade uppdrag och får ofta höra av våra kunder att vi är väldigt lösningsfokuserade, och det är ju roligt. I dag är Lindblom & Co ett modernt företag med kunder över hela Sverige, men rötterna finns i det traditionella hantverket. Hanna Michelson har samarbetat med Lindblom & Co i tidigare projekt och därför föll det sig naturligt att fortsätta på den inslagna och väl fungerande vägen. — Arkitekt Hanna kontaktade oss och presenterade sin idé och undrade om vi hade något förslag som rimmade med hennes estetiska tankar. Så vi gjorde i ordning några provbitar och visade hur det skulle kunna se ut och samtidigt vara genomförbart. Och på den vägen är det. I och med att de ville ha fönster som skulle vara bärande krävdes stor precision vid själva byggandet. Exempelvis fick jag och glasmästaren åka ut till huset och glasa på plats – normalt sett gör vi det på snickeriet. Fysiskt sett var det rätt tungt att lyfta i de där rutorna. De vägde trots allt 78 kilo styck, och det var trettio sådana. Det blev inget gym den dagen, flinar Jonas ironiskt. GLASET SOM ANVÄNDES i ytterväggarna var Trippel 4–12 energi och argon med härdade glas. Distanslisten mellan glasen är svart, varmkantsprofil och kommer från Martin G Anderson i Örebro — Min far, som fortfarande levde då, förespråkade aluminiumlist, men jag sa att det inte blir snyggt med silver- eller 24 GLAS 2.2024 vitfärgade lister runt furufönster. Efter mycket dividerande landade det som sagt på svarta lister och det blev jättebra. Alla var nöjda, berättar Jonas och betonar att inget beslut är taget i bygget utan att arkitekten är med på det. Just dialog mellan alla inblandade har varit centralt genom hela processen. Inför jobbet med Bibliotekshuset kallade Jonas in alla sina mannar på kontoret och visade ritningarna med frågan: — Hur kan vi göra? Han menar att det är viktigt att låta alla yrkesmän tänka till utifrån den specifika kunskap de besitter för att inte bomma någonting. — Vi brukar hjälpas åt, men den här gången var alla på snickeriet inblandade. DET VAR ÄVEN FÖRSTA GÅNGEN för snickeriet att tillverka fönster som skulle vara bärande och Jonas Eriksson tror att det är något vi får se mer av framöver: — Idag vill man ju ha mycket glasyta och du får en smäckrare konstruktion på det här viset. Dessutom betar det av stora ytor och du kommer undan det där med smygbrädor, täcklister och skarvar som annars behövs när du sätter in fönster. Han fortsätter: — I Bibliotekshuset är glaslisterna vända inåt och går djupare in i rummet än vad själva karmarna gör och bildar på så vis liksom ramar runt glasen, och då kunde de falsa ur och sedan sätta in en täcklist där de skarvade glaspartierna, för där var karmdjupet lite lägre. Sedan satte de i en täcklist mellan partierna som gick ända ut till glaslisten och då fick