GLAS 1
Från nappflaska till gravsten. Glas följer oss ge
nom livet. Låter oss se världen och varandra, speglar och får oss att se klart. Förstorar, förminskar. Kopplar samman insida med utsida. Leder ljus och förvarar både mat, dryck och medicin. Ibland synligt, som i vacker glaskonst. Ibland dolt, som i kablar där informationen rusar in i våra skärmar med ljusets hastighet. Text: Martin Peukert Översättning: Melinda Lemke På grund av alla dess egenskaper har glas funnit sin väg in på i stort sett alla områden, litteraturen inget undantag. Nobelpristagaren Gerhart Hauptmann skrev en gång: ”Glas, glas, vad är det? Det är och är inte, det är ljus och inte ljus, det är luft och inte luft, det är doftlös doft. Och ändock hårt, osynlig hård närvaro för den fångade fågeln som inte ser det och dras till fjärran. […] Var är du, glas? Jag ser dig inte, bara strålen som bryts i dig. Kanske är du bara en avbild av själen, en spegel som matas av bilder och strålar. Själen har varken tid eller plats och är ändå alla fristäders fristad.” Bygga med glas Att bygga med glas förknippas av arkitekturintresserade ofta med stora glasfasader och självsäkra, moderna byggnader. Fascinationen är utan tvekan berättigad. En av historiens mest banbrytande arkitekter, Ludwig Mies van der Rohe vars arkitektur kännetecknas av stålkonstruktioner och glas, skrev en gång att ”användningen av klara och transparenta material i arkitekturen skapar en tidlös estetik och koppling till omgivningen”. Stålets hållfasthet möjliggjorde slanka konstruktioner och arkitektonisk lätthet, vilket öppnade upp för stora glas. Ett exempel är glasfasaden på Neue Nationalgalerie i Berlin, ett mästerverk som förkroppsligar de tidlösa principerna i Ludwig Mies van der Rohes designfilosofi. Än i dag är den en viktig symbol för modern och minimalistisk arkitektur, liksom dess särdrag föremål för ett tidlöst perspektiv. 1. Lätthet och transparens: Glasfasaden ger ett ljust och öppet utseende och låter dagsljus tränga in i byggnadens inre, vilket skapar en inbjudande atmosfär med grace. Gerhart Hauptmann. Ett försök att på dåtidens språk uttrycka glasets väsen. Och obefintlighet. Glas är en materia som ger oss ett mycket speciellt förhållande till ljus, mörker, skugga, tomt och fullt och allt däremellan. En inre och yttre förnimmelse med inverkan på humör, attityd, livsstil och i vissa fall en särskild mottaglighet för visuella stimuli. På nordliga breddgrader är möjligheten att styra ljuset ett av de viktigaste målen i utformningen av byggnader. Ju färre soltimmar en plats erbjuder, desto angelägnare är det att ta hänsyn till de grundläggande planeringsprinciperna för att bygga med glas. / Tema: Framtidens fasad – den ljusa / Inledning 2. Reducerad till det väsentliga: Tydliga linjer och former kännetecknar i allmänhet Ludwig Mies Mies van der Rohes verk. Även glasfasaden på Neue Nationalgalerie går efter denna designfilosofi, helt utan ornament eller utsmyckningar. I stället betonas skönheten i materialet och den därmed skapade konstruktiva elegansen. 3. Inne och ute kopplas samman: Arkitekturen skapar en flytande övergång mellan interiör och exteriör. Besökare kan betrakta omgivningen genom de stora glasväggarna. 4. Innovativ teknik: Konstruktionen var tekniskt banbrytande för sin tid. Arkitekten arbetade nära ingenjörer och tillverkare för att förverkliga visionen om den storskaliga glasfasaden. > GLAS 2.2024 27 Martin Peukert är arkitekten som vigt decennier åt att ta fram data för att vi ska kunna bygga och kommunicera bättre. Under 2024 reflekterar han i tidningen Glas över gränslandet mellan människa och arkitektur, ljus och mörker, drömmar och verklighet. Neue Nationalgalerie i Berlin.