GLAS 1
Djuråsskolan i Gagnef Skolan där alla ska må bra
” Visuellt buller Att visuellt buller är ett stort problem i skolan hade vi visserligen med oss sedan innan, men tack vare Malin har man lycktas hålla fast vid det på ett sätt som man kanske inte lyckas riktigt med i andra processer. I projekt finns alltid motstridiga behov. Ett exempel är pedagogers behov av att ha uppsikt över vad 50 GLAS 2.2024 I Gagnefs kommun satsas det på barnen och investeras historiska summor i ny- och ombyggnationen av ett flertal skolor. Däribland ett skolbygge i Djurås, som påbörjades i oktober 2023 och beräknas vara klart i augusti 2025 då 600 låg-, mellan- och högstadieelever ska flytta in. En pedagogisk behovsanalys som tagits fram under ledning av Malin Valsö har legat till grund för utformningen som har gestaltats av Mondo arkitekter Dalarna. Fokussi designpro - cessen var att rita en fysisk miljö som möjliggör en trygg och tillgänglig skola med hög kvalitet. Mycket omsorg har lagts på att hitta balansen mellan öppenhet och möjlighet till avskildhet. Det har också varit viktigt att minska buller, både ljudmässigt och visuellt, för att göra lärmiljöerna tillgängliga för alla skolans elever. Arkitekten Tina Ljunggren på Mondo arkitekter Dalarna berättar för tidningen Glas om skolan i Djurås. ”Mondo har ramavtal med ett flertal kommuner i Dalarna, däribland Gagnefs kommun som är i stort behov av att uppgradera sina skolor. I och med detta togs ett politiskt beslut om att ta reda på vad framtidens skola i Gagnef skulle vara. Barn och utbildningsförvaltningen ville göra en rejäl djupdykning och Malin Valsö (reds. anm. se separat artikel) engagerades för uppdraget. Vi kopplades in i projektet av den tekniska avdelningen som deras upphandlade arkitekt. Malin gjorde en pedagogisk behovsanalys och det blev sedan vår uppgift att tolka behovet i en fysisk miljö. som händer, medan det samtidigt finns behov bland elever att inte få synintryck från omgivningen, då det kan störa fokuset på uppgiften man gör för tillfället. Lösningen rent konkret har blivit att de glaspartier vi har sitter på en nivå så att barnen, framför allt i de lägre åldrarna som inte har blivit så långa ännu, inte kan se ut. På högstadiet har vi i inga glaspartier mellan korridorer och klassrum. Glaspartier berikar Utifrån ett arkitektoniskt perspektiv vill vi gärna arbeta in glaspartier eftersom de berikar miljöer som ligger mitt i byggnaderna och som annars riskerar att inte bli trivsamma. Den lösning vi landade i är en central korridor med klassrum på ena sidan och grupprum och arbetsrum på den andra, en ganska klassisk planlösning men med högsittande fönster mellan klassrum, kapprum och korridor för att få in dagsljus. Vi har arbetat med taklanterniner i matsalen som är stor till ytan, men har begränsad fasadutbredning. Vad gäller utblickarna har vi försökt att vända dem bort från visuellt buller, som exempelvis skolgården, och också skapat en barriär av grönska mellan fasad och rörelseytor utvändigt. Dagsljus är mycket viktigt. Dels har vi lagkrav på det, men framför allt ur ett hälsoperspektiv är det väldigt, väldigt viktigt att alla elever får dagsljus. Därför har dagsljuset och melatoninnivåerna vägt tyngre än att undvika det visuella bullret. Det var också tillgången på dagsljus som drev planlösningen framåt med resultatet att alla grupprum i lågoch mellanstadiet ligger placerade med dagsljus, något som det annars vanligtvis kompromissas på. I många skolor hamnar grupprummen i kärnan. I mörka utrymmen för att de inte ses som stadigvarande plats att uppehålla sig på. Samtidigt vet man att det ofta händer att det är i just de utrymmena som elever med behov av mer enskildhet hamnar långa stunder av dagarna. Jag är jättenöjd över att vi har lyckats Foto: Mondo arkitekter Dalarna