Advokaten 1
Fokus Valet 2010 » Tidigare sågs rättssamhället m
er som en uppgift för experter och som juristernas egen domän. Juris doktor Åsa Persson disputerade 2004 på en avhandling om fyra partiers rättspolitik under efterkrigstiden. Hennes studie visar att både Moderaterna och Socialdemokraterna vinglat betydligt i sin syn på brott och straff. I fråga om tvångsmedel har båda partierna också tydligt lutat sig mot polisens åsikter om vad som behövs. Vänsterpartiet har i stället varit konsekvent motståndare till nya tvångsmedel. Även Folkpartiet har traditionellt värnat rättssäkerhet och integritetsskydd framför brottsbekämpning, men det har förändrats under de senaste mandatperioderna. Integritetsfrågorna, alltså synen på hemliga tvångsmedel, FRA:s signalspaning och datalagring, har under de senaste åren visat sig dela inte bara blocken mitt itu, utan även enskilda partier. BaKoM partIernas olika förhållningssätt till rättspolitiken finns alltså faktorer som historiska erfarenheter, opinionsläget och vem som sitter i regeringsställning. Men i botten ligger naturligtvis också ideologiska skillnader, som märks inte minst i synen på ansvaret för brott som begås. – Orsakerna bakom ett brott kan inte förklaras med en enkel formel. Det finns dock alltid en människa bakom brottet som bär ansvar. Utanförskap, arbetslöshet, vanmakt och andra omständigheter är förklaringar – men inte ursäkter – till att människor begår brott och våldshandlingar, säger exempelvis Beatrice Ask, som enligt liberal tradition betonar individens ansvar för sina egna handlingar. Alice Åström från Vänsterpartiet förnekar inte brottslingens personliga ansvar, men trycker främst på samhällets roll. – Ideologin bygger på alla människors lika värde och människors möjlighet att få lika förutsättningar. Då handlar det om samhällsbygget; att utjämna skillnaderna, säger hon. Även Socialdemokraterna och Miljöpartiet talar om sociala klyftor som en orsak till brottsligheten. Skillnaderna mellan blocken är dock inte glasklar – alla partier ser både individuella och samhälleliga förklaringar till brott. Centerpartisten Johan Linander vill lyfta fram en annan ideologisk grund i sitt partis syn på rättspolitiken: – En stor skillnad tror jag är synen på rättssamhället nära människan. Som centerpartist tycker jag alltid att rättssamhället, som polisen eller domstolarna, ska vara så nära människor som möjligt, säger han. De ideologiska utgångspunkterna märks också i uppfattningarna om hur man bäst fö32 rebygger brott. Allianspartierna är mer inriktade på individen och hur han ska lockas in i ett hederligt liv i stället för att begå brott. – Vi måste förebygga brott genom att ge människor egenmakt. Utanförskap måste bytas mot samhällsgemenskap och passivt bidragsberoende mot självförsörjning, säger Beatrice Ask, medan Johan Pehrson lyfter fram fler poliser och kraftfulla insatser mot unga som begår brott som ett nyckelområde. – Är man tretton år och misshandlar folk måste det få en konsekvens redan första gången det händer, säger han. Kristdemokraten Inger Davidson betonar familjens roll för att förebygga brott. Det rödgröna blocket riktar åter in sig mer på samhälleliga insatser. – Om man ser till så att det inte är så stora sociala och ekonomiska skillnader och att det finns resurser i kommunerna och i skolorna får det även betydelse för brotten, hävdar Thomas Bodström. – En lösning som träffar brett är att arbeta med barn och ungdomar. Inte främst brottsförebyggande, utan mer för att skapa en grundtrygghet, så att alla barn och ungdomar känner att de har en trygg tillvaro, anser miljöpartisten Mehmet Kaplan. InVandrare Är överrepresenterade i brottsstatistiken och i fängelserna, ett faktum som främlingsfientliga krafter gärna lyfter fram. Här är dock riksdagspartierna rörande eniga om orsakssambanden: det handlar om sociala och ekonomiska faktorer och inte om etnicitet. – I alla samhällen, oavsett etnicitet och religion, är det de fattiga som begår en stor del av mängdbrotten. Om man tittar på Sverige och motsvarande länder så återfinns en stor del av gruppen med utländsk härkomst i socialgrupp tre. Jag tror det handlar om socioekonomisk situation, menar exempelvis Mehmet Kaplan. Såväl Thomas Bodström som Johan Linander ser det som en viktig uppgift för de etablerade partierna att klargöra detta för människor, så att främlingsfientliga krafter inte kan dra nytta av uppgifterna om invandrare i fängelse. Johan Linander blir upprörd över hur detta ibland används i debatten. – Jag irriterar mig på att framför allt sverigedemokrater lyfter upp skillnaden mellan svenskar och invandrare. Den skillnaden är ingenting jämfört med skillnaden mellan kvinnor och män. Varför diskuterar ingen skillnaden mellan äldre och yngre, som är mycket större? Men helt plötsligt är det viktigaste var man kommit från, säger han. n Läs mer: Persson, Åsa: de politiska partiernas rättspolitik, iustus förlag, 2004 Debatter mellan justitieminister Beatrice Ask och förre justitieministern Thomas Bodström handlar ofta om vem av dem som egentligen ordnat fram mest poliser. Ingen vet om En livlig rättspolitisk debatt gör ingen nytta om man inte debatterar rätt saker. Det menar kriminologen Jerzy Sarnecki, som tycker att alltför mycket av debatten handlar om symboliska markeringar i stället för vad som verkligen fungerar. – Hela debatten om att vi ska ha hårdare straff bara för att markera, att vi ska ha 20 000 poliser för att det är bra att ha just så många är för mig fullständigt meningslöst. Om man ska tillfoga människor lidande, vilket ibland kan var nödvändigt, ska man veta vilka effekter detta ger på brottligheten. Samma gäller polisen. Det är inte hur många poliser vi har men vad de gör som är det centrala, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet. Han är inte imponerad av den svenska rättsAdvokaten Nr 5 • 2010