Bumsen 1
B rorsans bryderier En utmärkt skildring av detta
skymtar tiska film ”Rosens namn” (efter Umberto Ecos debutroman Il nome della rosa) som utspelar sig i ett 1300-talskloster. Den gästande franciskanerbrodern William av Baskerville – lysande spelad av Sean Connery – tar fram ett par nitbrillor för att kunna studera en boksida, detta väcker åtskilliga benediktinermunkars förundran. ”Vi ser efter” blev alltså fullt möjligt och den utvecklingen exploderade när konsten att tillverka allt bättre glas samt slipa och kombinera linser utvecklades åt två motsatta håll. Hur vet du det? Djur lär av sina framgångar och misstag, sökandet efter kunskap har följt människan genom hela hennes historia. I början handlade det förstås om handfasta kunskaper, dock ställde någon med tiden frågan: ”Varför blir det egentligen så? Vad ligger bakom?”. Därmed såddes fröet till den egentliga forskningen. Antikens greker studerade sin omgivning och reflekterade över den. Inte för intet tillkom då delar av den matematik som alltjämt används och filosofin var respekterad. Under medeltiden förefaller det antika tankegodset ha förvaltats bäst av araberna, i Europa handlade det mest om att rabbla upp vad gamla auktoriteter hade sagt – detta gynnade förstås inte utvecklingen. Hade Aristoteles eller Bibeln redan svaret fanns inga skäl att söka vidare! Peter Englund har skrivit en essä om glasögonens historia. Där citeras en forskare som hävdar att de är den viktigaste uppfinningen för hela Västerlandets vetenskapliga framåtskridande. De första glasögonen tillkom på 1200-talet. Dessförinnan hade en människa med skarp hjärna och dålig syn ett avsevärt handikapp, med glasögon kunde han (eller hon, tyvärr sällsynt) fortsätta att läsa och skiva. 48 BUMSEN 1 – 2014 Dels konstruerades kikaren, den medgav studier av föremål långt borta. Dels vidareutvecklades förstoringsglaset till mikroskopet, i detta kunde man studera det som är för litet för blotta ögat – varpå holländaren Antonie van Leeuwenhoek förde in människan i mikrokosmos. Föga förvånande innebar denna utveckling att hänvisningar till vad en gammal auktoritet sagt för 2 000 år sedan eller vad som stod i någon religiös urkund med tiden kunde avfärdas – dock inte utan motstånd. Konflikten mellan medeltiden och renässansen illustreras kanske bäst av den mycket produktive och mångsidige tidigmoderne experimentalfysikern Galileo Galilei (1564 – 1642). När han fått höra att kikare konstruerats i Holland funderade han själv ut och byggde slika, varpå hans omfattande astronomiska studier gav stöd åt Copernicus slutsats att jorden rörde sig kring solen. Detta stred mot katolska kyrkans lära (geocentrisk) och när Galilei erbjöd Vatikanens utsända att själva titta i teleskopet, avböjde de. I valet mellan kartan (kyrkans dogmer) och terrängen (observationerna i teleskopet) gällde kartan! I valet mellan avbön och kättarbål valde Galilei avbön. Huruvida han faktiskt sade: ”Och ändå rör hon sig!” (”E pur si muove!”) är okänt. Nu är ju tillvaron inte så beskaffad att allt kan ses i teleskop eller mikroskop, det finns andra metoder att skaffa sig kunskap – idag ofta med hjälp av statistik. ”Titta på en grupp som gör si och på en annan grupp som gör så” är ett sätt. Metoden är full av fallgropar då grupper långt ifrån alltid är jämförbara, rätt utfört kan detta ge hållbara resultat. Då har man en god grund för påståendet att någonting förhåller sig på ett visst vis. Alltför mycket av dagens debatt har skeva utgångspunkter. Politiska debattörer kan använda fria fantasier eller (ibland uselt underbyggda) siffror. Motparten kan påpeka dessa usla siffror och/eller komma med andra (eventuellt lika usla) och så är trätan igång igen – utan att glädja några andra än politikerna (som får medial uppmärksamhet) och journalisterna (som får något att publicera)! Till detta kommer att fakta stundtals presenteras så vinklat att uppmärksamheten riktas åt fel håll. Ett utmärkt exempel är VTI:s rapport om att andelen fortkörande motorcyklister är hög – vilket prompt trumpetades ut i medierna. Att andelen fortkörande bilister är lika hög nämndes i förbigående – och uppmärksammades veterligen enbart av Aftonbladens Robert Collin. Bumsenläsare som går in på vår hemsidas Forum vet att jag är aktiv även där. Då och då slår det mig att en del debattörer stundtals har svårt att skilja mellan åsikter och kunskaper – vilket ger egendomliga effekter. Ett enkelt exempel är uppfattningen att allt mer avancerad bankörning skulle ge säkrare trafikanter. Det är möjligt att så är fallet, hittills har ingen kunnat visa det. Tvärtom finns indikationer på motsatsen (vilket förmodligen är orsaken till att försäkringsbolagen förhåller sig avvaktande till annat än avrostning och grundläggande BKK etc). När jag påpekat detta har några banintresserade debattörer indirekt placerat mig i kategorin mindre vetande – i skrivande stund saknas fortfarande faktaunderlag för uppfattningen att avancerad bankörning ger positiva effekter i trafiken. ”Där kunskap saknas, skriker man åt varandra”, sade Leonardo da Vinci för mer än ett halvt millennium sedan. Alltså är det en god idé att inte ta sanningar för givna och inte bli upprörd när någon frågar: ”Hur vet du det?” Tvärtom kan sökandet efter svaret innebära att självklara ”sanningar” visar sig felaktiga (se myter/faktoider). Att inse vad man inte vet är också kunskap – detta kan stimulera till att avhjälpa det problemet – när man hittat ny kunskap har man också ett svar nästa gång frågan kommer. Bror Gårdelöf ML 2661203