KRÖNIKA // Ola Liljedahl En springande punkt D EN
HÄR TIDNINGEN har en chefredaktör som är kvinna. Det är hyfsat vanligt i mediebranschen att kvinnor blir chefer. Jag har genom åren haft flera kvinnliga journalistkollegor som blivit chefredaktörer, redaktionschefer och allt vad det heter i just min värld. När jag och de kollegorna under våra unga reporterår diskuterade tillvaron i lunchrum på någon arbetsplats sneglade vi förstås på vår framtid. Unga gör ofta det, unga planerar ofta bli chefer, unga har ju ofta svaren. Både tjejer och killar. I alla branscher. Men för många blir tankarna över lunchpastan det närmaste en chefsstol de kommer. Tyvärr gäller det oftare tjejerna. Ola Liljedahl är frilansjournalist och författare. I en del branscher är det till och med ovanligt att kvinnor gör chefskarriär. I vissa skrämmande ovanligt. Jag står en lördag och funderar över vad det är som gör att det fortfarande bara är runt 15 procent kvinnor i börsbolagens ledningsgrupper. Medan jag tänker är jag funktionär i friidrott. Några 12–13-åringar ska springa 1 500 meter. Det är inte så många anmälda, så de blandar pojkar och flickor i flera årskullar, även om de tävlar i olika klasser. Det är tre pojkar och sex flickor med. En av pojkarna ser duktig ut när han värmer upp. Tydligen tänker medtävlarna det också. När starten går lägger han sig främst. Pojke 2 och pojke 3, som inte ser lika duktiga ut, lägger sig tvåa och trea i loppet. Därefter kommer de sex flickorna. Efter 400 meter leder pojke 1 med 20 meter. En tränare coachar honom. Det påminner om näringslivet. Han är liksom stjärnan i gänget. Den alla tror på. Vd-ämnet. Pojke 2 och pojke 3 sliter, men luckan ökar. Och bakom pojktrion ligger flickorna. De ser ganska oberörda ut, tänker jag och undrar varför de lagt sig där bakom. Vid 750 meter, halva loppet, går en av flickorna om de två tröttaste pojkarna. Två flickor till hakar på direkt. Pojke 1, stjärnan, leder nu med 40 meter. Coachen skriker på honom: ”Hallå!”. Han är ju Vd-ämnet. Flickorna närmar sig meter för meter. Längre bak passerar fler flickor de tröttaste pojkarna. ETT VARV FÖRE MÅL rusar flicka efter flicka förbi även stjärnpojken. I mål är han visserligen bäst av pojkarna, men bakom fyra av flickorna. Nu kan man tänka att flickorna sprang taktisk – men som erfaren funktionär och pappa till bland annat två döttrar vet jag att det inte är så. De rangordnade sig helt enkelt. Som små tjejer så ofta har gjort. Det där loppet förklarar någonstans varför det fortfarande bara är typ 15 procent kvinnor i börsbolagens ledningsgrupper. Jag hoppas, hoppas, hoppas att de där tjejerna lärde sig något av loppet och i framtiden ser chefskarriärer som självklara – oavsett bransch. Det går ju att rusa förbi grabbarna. På löparbanan och i karriären. Trots skrikande coacher. Det där loppet förklarar varför det fortfarande bara är typ 15 procent kvinnor i börsbolagens ledningsgrupper” 60 KOLLEGA 7/15 FOTO: BRITT MATTSSON