Cecilias kanske viktigaste uppgift som lagledare
är att vara en vuxen som tonårstjejerna kan vända sig till. Hon gör allt för att varje spelare ska bli sedd. Själv har hon ingen bakgrund som handbollsspelare. Men hon har tävlat i orientering som ung, idrott är något naturligt och självklart för henne. Och det är det för hela hennes familj. Sonen Isak, 15 år, är en duktig hockeyspelare i Västerås IK där Cecilias man är lagledare. Det är alltså ett rätt fullspäckat schema hemma hos familjen Hermansson. – Men det är under en så begränsad tid, tänker jag. Jag har vänner som är i nästa fas, där barnen flyttar hemifrån. Och som lagledare får jag i alla fall umgås med delar av familjen, säger Cecilia och skrattar. ” Det här ger mig så mycket energi, och mår jag bättre presterar jag faktiskt bättre på jobbet” B 66 KOLLEGA 7/15 akom varje ny Zlatan, Henrik Lundqvist och Charlotte Kalla finns det ofta en förälder som hejat, tröstat, fixat mellanmål, tvättat träningskläder och kört till och från tävlingar och matcher. Vissa går ett steg längre. Som Cecilia Hermansson, 45, från Västerås. Tre kvällar i veckan – från september till slutet på mars – drar hon på sig träningskläder och blir lagledare för 22 tonårstjejer i handbollslaget VästeråsIrsta HF. En av spelarna är dottern Thea, 13 år gammal. Förutom träningar på vardagar så spelar tjejerna match de flesta lördagar och söndagar. Cecilia är nästan alltid med. Som lagledare är hennes uppgift att informera föräldrar, rehabiliteringsträna spelare som är skadade och rådda inför matcher. Men kanske allra mest är hon en vuxen som tjejerna alltid kan vända sig till. TIDSKRÄVANDE? Jovisst, ibland. Jobbigt? Inte alls. – Det är galet kul och en ynnest att få vara en del i sitt barns uppväxt och vara med i den miljö där de rör sig. Men man måste tycka att det här är roligt, annars blir det bara ytterligare ett av alla måsten, säger Cecilia. NÄR HON INTE hänger i svettiga gympasalar så befinner hos sig på sitt kontor i centrala Västerås. Hon jobbar på marknadssidan på IT-företaget Cad-Q. Hennes roll, något förenklat, är se till att den nordiska marknaden får veta vad företaget kan erbjuda i form av programvaror, IT-stöd och utbildningar. Det blir en del resor inom Norden, men för det mesta är det vanliga kontorstider på hemmaplan, ett av skälen till att vardagspusslet faktisk går ihop. Lagledarrollen har gett Cecilia en massa kunskap som hon har användning för på jobbet, och vice versa. För även om handboll och IT inte har så värst mycket gemensamt så har arbetslivet och lagidrott det. Vikten av lagandan ska aldrig underskattas. – När tjejerna kliver ut på plan så ska de bidra med sitt bästa för laget. Så jobbar vi här också, teamet är viktigt. Jag kommer ingen vart utan mina kollegor. Arbetslivet är så individfokuserat i dag, men fungerar vi inte ihop, vad blir det då kvar? ALLA ÄR VI OLIKA och det blir ännu tydligare i en lagsport, menar Cecilia. Men det är ju också ett faktum i arbetslivet. Utmaningen ligger i att ta hänsyn till de olika personligheterna och förutsättningarna men ändå få gruppen att fungera tillsammans. – Något jag har tagit med från handbollen är att alltid möta personen, inte klumpa ihop alla. Alla måste ju få bli sedda, säger Cecilia. Med- och motgångar är inte heller något specifikt för idrottare, det förekommer i allra högra grad på våra arbetsplatser. Det blir inte alltid som man tänkt, trots en bombsäker plan från början. – Ibland har man gjort allt man kan men ändå inte nått i mål. Och det måste väl vara det viktigaste, att man har gjort sitt allra bästa? Det gäller inte bara inom idrotten utan även på jobbet, säger Cecilia. Hur länge tänker hon fortsätta som lagledare? – Jag stämmer alltid av med Thea vad hon känner. Man blir mer och mer en pinsam mamma. Men så länge det är okej för henne vill jag gärna fortsätta. Det här ger mig så mycket energi, och mår jag bättre presterar jag faktiskt bättre på jobbet. //