Loading...
Årsskrift 2005 1
Årsskrift 2005 Sida 2
Årsskrift 2005 Sida 3
Årsskrift 2005 Sida 4
Årsskrift 2005 Sida 5
Årsskrift 2005 Sida 6
Årsskrift 2005 Sida 7
Årsskrift 2005 Sida 8
Årsskrift 2005 Sida 9
Årsskrift 2005 Sida 10
Årsskrift 2005 Sida 11
Årsskrift 2005 Sida 12
Årsskrift 2005 Sida 13
Årsskrift 2005 Sida 14
Årsskrift 2005 Sida 15
Årsskrift 2005 Sida 16
Årsskrift 2005 Sida 17
Årsskrift 2005 Sida 18 Naturvårdsverket gjorde dik
et i Örkelljunga till en plats i golfhistorien BENGT ANDERSSON, en av dem som startade Örkelljunga GK, berättar hur tungt det kan vara att forcera byråkratin för att få bygga en bana. Men den utsända byrådirektören från Stockholm vägde lätt. D iket vid banvallen nära sjätte greenen på Örkelljunga Golfklubbss bana är en mär- kesplats i den moderna svenska golfhistorien. Det var där klubbens ordförande och vice ordförande bar Naturvårdsverkets utsända byrådirektör över vattnet för att hon skulle kunna inspekterade behovet av strandskydd längs Pinnån, där klubben ville bygga sin bana. Under de senaste åren har vi i Årsskriften intervjuat mästare som har vunnit sköna segrar på golfbanan. I år har vi valt en golfare som vunnit sin stora seger utanför banan. Det är advokaten Bengt Andersson, som under åren 1988–1994 var med och stred för att Örkelljunga GK skulle få bygga längs Pinnån. Bengt bar byrådirektören i huvudänden över diket den där vackra junidagen 1989. Den som bar i fotänden var Christer Örning. Det var han som hade tagit initiativ till att bilda klubben. Nu är han ordförande i Svenska Golfförbundet. Det ligger nära till hands att tro att en utredning om strandskydd är en juridisk handläggning i statliga och kommunala myndigheter. Men Bengts uppfattning är att det är en 18 Här är diket där Naturvårdsverket fick ett lyft av golfklubben. Bengt Andersson och Christer Örning bar verkets utsända byrådirektör när hon inte kunde gå själv. uppgörelse som mycket liknar en hård kamp på golfbanan. ”Det var rätt mycket match”, säger han. För motståndarna också? ”Javisst!” Som när klubben ivrigt väntade på ett avslag från länsstyrelsen för att kunna gå vidare till regeringen. Bengt ringde till tjänstemannen för att fråga hur arbetet fortskred. ”Det ska du veta”, svarade läns
Årsskrift 2005 Sida 19
Årsskrift 2005 Sida 20
Årsskrift 2005 Sida 21
Årsskrift 2005 Sida 22
Årsskrift 2005 Sida 23
Årsskrift 2005 Sida 24
Årsskrift 2005 Sida 25
Årsskrift 2005 Sida 26
Årsskrift 2005 Sida 27
Årsskrift 2005 Sida 28
Årsskrift 2005 Sida 29
Årsskrift 2005 Sida 30
Årsskrift 2005 Sida 31
Årsskrift 2005 Sida 32
Årsskrift 2005 Sida 33
Årsskrift 2005 Sida 34
Årsskrift 2005 Sida 35
Årsskrift 2005 Sida 36
Årsskrift 2005 Sida 47
Årsskrift 2005 Sida 48