Årsskrift 2019 1
”Bollarna satt spikrakt som efter en linjal” skre
v Svensk Golf i nr 7, 1960. Här slår Thomson med en järnnia, järnfemma, järntvåa och driver under sin uppvisning på Rya. struktion som jag någon gång har läst.” Och han skyndade sig att tillägga att det förstås var instruktörens förtjänst, inte skribentens. Peter Thomson började med att visa Longhurst hur han skulle ställa upp sig med klubban vid bollen. En spelare som gör rätt har goda chanser att lyckas. En spelare som gör fel har redan då, i stancen, gjort bort sig. Artikeln kom in i Sunday Times tillsammans med en bild av Henry Longhurst som visade hur Thomson hade ställt upp honom. I bildtexten skrev Longhurst: ”Säga vad man vill, men jag ser i alla fall ut som en golfspelare.” En ung professionell Peter Thomson blev professionell 1947, då han var 18 år. Norman von Nida, som var etta i Australien, erbjöd Thomson att komma med på en turné och att få en tredjedel av intäkterna. Dessutom fick Thomson lära sig yrket, till exempel att alltid klä sig som en vinnare för att göra intryck på första utslaget. 26 Redan från början var Peter Thomson inställd på att försörja sig som tävlingsspelare till skillnad från de flesta andra spelare. Det vanliga var att även de främsta, som till exempel Henry Cotton, hade lön från en klubb som skyddsnät. 1951 reste von Nida och Thomson tillsammans för att spela i The Open på Portrush-banan i Nordirland. Thomson delade sjätte plats med bland andra Bobby Locke från Sydafrika. Denne blev så imponerad av Thomson att han bjöd in honom till en uppvisningsturné. De spelade 63 matcher under nio veckor. Locke vann över hälften av matcherna, men Peter Thomson insåg att han kunde spela jämnt med de bästa. Locke blev en mentor för Thomson och de båda var huvudkonkurrenter om The Open. Någon av de båda vann sex av de följande sju mästerskapen (Ben Hogan vann det sjunde, 1953). Thomson vann fyra och var tvåa tre gånger, Locke vann två. Efter det sjätte av dessa sju mästerskap, i St Andrews 1957, sprack samarbetet mellan Thomson och Locke. Orsaken var ett brott mot reglerna. På sista greenen hade Lockes spelpartner bett Locke att flytta sin markering. Sedan lade Locke sin boll vid markeringen och sänkte putten vilket gav honom segern, tre slag före Thomson. Men Locke hade glömt att flytta tillbaka sin markering. Han hade puttat från fel plats och han hade signerat sitt scorekort. Tävlingsledningen granskade journalfilmer och beslutade att fria Locke, uppenbarligen grundat på att han hade vunnit även om han hade treputtat från markeringen. Thomson klagade inte på beslutet. Att han inte vann, förklarade han, berodde bara på hans eget misstag att byta putter. Men Norman von Nida sa att Locke borde diskas. Locke tog illa vid sig och trodde att Thomson höll med von Nida. Så bröts vänskapen. Under de följande åren var Peter Thomson aldrig riktigt nära att vinna The Open, inte förrän han kom tillbaka från historieböckerna 1965. Men under alla de här åren var han framgångsrik i andra tävlingar. Under sin aktiva tid vann han 84 gånger, varav elva i seniortävlingar. Han vann flest gånger i Australien och i Asien. På touren i USA vann han endast en gång. Under sin aktiva tid ägnade Peter Thomson mycket tid åt att utveckla golf i Asien. Han har sitt namn på över 100 banor runt om i världen, FOTO: SVENSK GOLF