Årsskrift 2019 1
Golfens regler i ständig utveckling L ek och idro
tt innebär oftast någon form av täv lingsmoment. Golfen var från början en lek som utvecklades till en idrott. Den tid vi talar om, då allt detta började, är sen medeltid. De första skriftliga golfregler vi känner till nedtecknades 1744 av kaptenen för The Gentlemen Golfers of Leith (senare The Honourable Society of Edinburgh Golfers). Golfens nerv är tävlingen och särskilt spelet man mot man, det vi kallar matchspel. Tävlandet uppfanns naturligtvis inte plötsligt 1744 utan hade praktiserats under den tid som golfen växte fram. Möjligen hade det funnits nedtecknade regler redan tidigare. Men troligast är att man länge hade spelat golf efter någon form av muntligt överenskomna regler som kanske inte var precist formulerade men ändå gav uttryck för spelets idé och själ. Vid mitten av 1700-talet formaliserades sällskap för golfspel på flera orter i Skottland – Edinburgh, St Andrews, Aberdeen, Montrose med flera. I sällskapen stiftades tävlingar för medlemmarna och då uppstod behovet av fastställda regler. Att reglerna för The Gentlemen Golfers of Leith betraktades som en förebild kan vi se genom att dessa 13 ”Articles” återfinns med modifikationer i de regler som de övriga sällskapen i Skottland antog under andra delen av 1700-talet. Fundamentet för golfen och för de regler vi spelar efter idag kan ses i reglerna från 1744. Med golfens utvidgning i antalet utövare, banor och klubbar liksom i förändringen av utrustning och bandesign, skapades ett behov av förändrade och mer preciserade regler. Under hela golfspelets historia har det varit ett kännetecken att dess regler diskuterats, modifierats och utvecklats. Debatten har varit stark. Ska golfens regler spegla det vi uppfattar som golfens själ, lägga en grund för rättvisa, vara tydliga eller vara lättlästa? Det är olika förhållningssätt som inte alltid är möjliga att förena fullt ut. Hur som helst, det är tydligt att förändringen drivs av behoven hos golfens praktiker. Från början av 1800-talet blev The Society of 34 St Andrews Golfers (1834 namnändrat till The Royal and Ancient Golf Club of St Andrews – förkortat R&A) alltmer normgivande för de regler som fastställdes även av andra golfsällskap. Viktor H Setterbergs översättning av R&A:s golfregler som trycktes på svenska 1904. Under andra hälften av 1800-talet växte golfen kraftigt på de brittiska öarna – från 25 klubbar 1850 till nära 1000 femtio år senare. En välmående borgarklass hade vuxit fram. Guttaperkabollen gjorde det billigare att spela golf och järnvägsutbyggnaden gav möjlighet att resa till olika banor. Det blev mer och mer vanligt att resa för att delta i en tävling. Regelverket mötte behoven med utökade och mer precisa regler. Från spelare som tävlade om de brittiska amatörmästerskapen framfördes dock synpunkter att golfreglerna behövde en än större omarbetning. R&A hörsammade önskemålet och tillsatte en kommitté med uppgift att göra en grundlig översyn. Resultatet presenterades 1891 och blev allmänt accepterat i golfklubbarna. En tid därefter växte en debatt fram, även i andra klubbar, att R&A:s regelstiftande funktion för allt golfspel borde formaliseras. En kommitté tillsattes med en första uppgift att återigen revidera reglerna och möta spelets behov. Nu insåg man också att reglerna måste utformas med insikten om att golf spelades under högst skiftande förhållanden. Linksbanor var inte längre den förhärskande miljön för golfspelet när nya golfbanor anlades runt om i världen. 1899 fastställdes den nya versionen och den betraktas som det första officiella regelverket. Sedan dess har R&A:s position som uttolkare av golfens regler varit oomtvistad. FOTO: GÖRAN NYSTRÖM