Årsskrift 2019 1
Svensk översättning kom 1904 När nybildade Svensk
a Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbunds Sektion för Golf höll sitt första styrelsemöte i juli 1904 beslöt man att ge ut en svensk översättning av de regler som R&A fastställt 1902. Den tryckta regelboken kom ut i fickformat med titeln: ”Golf-Regler antagna av S:t Andrews golfklubb”. För översättningen stod Viktor H Setterberg. Hans handskrivna manus finns bevarat på Svenska Golfmuseet. En svårighet vid översättningen till svenska var naturligtvis att hitta en bra motsvarighet till golfens speciella termer. Putting green blev inslags-plats och bunker blev sandgrav i den första regelboken. På andra sidan av Atlanten hade United States Golf Association (USGA) bildats 1895 av fem klubbar. Golfen var ung i landet men nya klubbar tillkom i snabb takt. Redan från start slog man fast att det av R&A fastställda regelverket skulle gälla även i USA. Men man la in en brasklapp – R&A:s regler måste tolkas. De ledande företrädarna för USGA såg att de amerikanska spelarna var nybörjare som inte tillägnat sig golfens idé och därför behövde mer detaljerade regler. Under hela första halvan av 1900-talet utvecklades därför de regler som R&A respektive USGA fastställde åt olika håll. I USA var slagspel mer vanligt än matchspel. USGA:s regler blev också mer och mer detaljerade. Exempel på skillnader var att man tillät Schenectedy puttern, hade en avvikande bollstorlek, hade tagit bort stymieregeln och inte straffade misstag så strängt som i R&A:s regler. Inga pliktslag utdelades för ett slag ”out of bounds”. Att tvingas slå ett nytt slag från ursprunglig plats ansågs vara straff nog. Överhuvudtaget blev de amerikanska golfreglerna mindre straffande än R&A:s. När förhållandet efter det andra förödande världskriget normaliserats, växte det internationella tävlandet och utbytet. Det blev då alltmer tydligt att golfreglerna måste bli helt gemensamma. För att möta den debatten genomförde R&A en revision och lanserade en ny regelversion 1949 som till och med gick längre än USGA vad gäller skonsamma konsekvenser för misstag. Tvåslagsplikterna ersattes med ett slags plikt, och plikten för ospelbar boll eller boll ”out of bounds” försvann helt. Det var en förhållandevis drastisk förändring för att komma från traditionstyngda R&A. Snabbt visade den sig också vara ogenomtänkt. Vid The Open på Troon Så här droppade vi förr, bakom ryggen. Regeln infördes 1908 och upphörde 1984, då istället regeln om droppning med rak arm i axelhöjd började gälla, men som från och med 2019 ersatts med regeln om droppning i knähöjd. 1950 tog Roberto de Vicenzo ett beslut som påvisade orimligheten i att ta bort plikten för ospelbar boll. På det berömda korta par 3-hålet ”The Postage Stamp” hade han pluggat bollen i greenbunkern. Han valde att spela en ny boll från tee som placerade sig nära hålet. Efter en enkel enputt kunde han gå ifrån detta äventyr med ett par. För att lösa problematiken med skilda regler arrangerades en konferens mellan R&A, USGA och en representant var från de kanadensiska och australiska förbunden. 1952 kunde man enas om i stort sett gemensamma regler. De plikter R&A tagit bort 1949 återkom, stymien försvann, putting-greenområdet definierades och regler infördes för provisorisk boll och för när boll fick lyftas för att rengöras. Man beslöt också om revision av reglerna vart fjärde år. Sedan 1968 har golfvärlden haft helt gemensamma regler. Från 2019 har vi så en ny genomgripande stadgerevision. En gissning att är att några av nyheterna kommer att tas bort vid nästa revision. Reglerna ska utvecklas med spelet. GÖRAN NYSTRÖM 35 ILLUSTRATION: KNOW THE NAME OF GOLF (1952)