Årsskrift 2019 1
sina bilder till eftervärlden En nyligen genomför
d inventering av historiskt bildmaterial som ännu inte dokumenterats gav följande resultat: • Viktor H Setterberg, fyra album med 601 bilder • Georg Wendel, ett album med 184 bilder • Pelle Ekman, ett album med 68 bilder • SM 1944, ett album med 42 bilder • Inter Maritime Pro-Am 1974, två album med 205 bilder • Tylösand 1940-talet, ett album med 91 bilder • Ove Ericsson, ett album med 190 bilder • Skandinavisk Foursome/Stewarts Cup 1972, 125 bilder • Dessutom ett större antal gamla glasbilder från cirka 1895–1905 Efter upp till 125 års användande är flera av albumen i dåligt skick. Tummande, tidens tand, förvaring i skilda temperaturer och solljus gör slitaget påtagligt och åtgärder måste vidtas. En lösning är att deponera fotografier i Regionarkivet där de kan förvaras på rätt sätt och finnas tillgängliga för studier och forskning. Klubben bestämmer vilka som kan ha tillgång till materialet. Det kan vara allt från en liten grupp medlemmar till allmänheten. Klubben behåller ägandet, men det är svårt att återföra materialet till klubben om man ångrar sig, då albumen och bilderna lagts in i en nationell databas. På Hovås har vi alltså bestämt att våra album ska finnas tillgängliga på vår hemsida och vi överväger att därefter deponera dem på Regionarkivet. Sedan många år finns såväl korrespondens från tidigt 1900-tal som andra klubbhandlingar deponerade där. Under flera år har vi haft stor hjälp av en klubbmedlem, Nils-Olof Sjödén, som är professionell fotograf, www.sjoden.se. Han har hjälpt oss med många golfhistoriska projekt och har tagit sig an digitaliseringen av våra fotoalbum och bilder. Nils-Olof ger här några tips till klubbar som tänker digitalisera sina fotoarkiv. Det finns flera sätt. Scanning av papperskopior, film och glasplåtar kan göras på “flatbäddsscanner”. Det krävs att man kan lägga bilderna plant, vilket kan vara svårt med fotoalbum. För scanning av film och glasplåtar behöver man en så kallad fotoscanner med dia-lock. Scanning tar dock lång tid. Reprofotografering med högupplöst kamera går snabbare. Ett bra stativ och belysning behövs. Man kan fotografera av fotokopior i album, film och glasplåtar i större format på ett ljusbord. För 35 mm film finns ett speciellt reprotillbehör som monteras på kameran (Nikon). Vid reprofotografering kan man välja filformat efter kamerans möjligheter. Bäst är att använda RAW-format, då kan man göra bättre efterbehandling i ett RAW-fils bildbehandlingsprogram. Nils-Olof använder Capture One. I CO kan man fotografera rakt in på sin hårddisk i datorn eller på en ansluten extern hårddisk/NAS. Detta ger bättre kvalitetskontroll. “Lightroom” går också bra liksom kameratillverkarens eget bildbehandlingsprogram. Från RAW-formatet gör man sedan kopior i till exempel JPG-format för publicering på nätet. I programmet Bridge, som ingår i Photoshop, finns flera mallar för bra webbgallerier. Där kan man skriva in önskad info om bilderna. Lagring är lämpligt att lägga i ett nätverk med server med bra backup. Sitter man och jobbar ensam så rekommenderar Nils-Olof en ”NAS” med speglade hårddiskar eller annan backup. Hög upplösning krävs All digitalisering av gamla foton bör göras i hög upplösning, minst 300 dpi. Detta krävs för att materialet ska kunna användas i tryckta medier i framtiden, till exempel i klubbtidningar, banguider och jubileumsskrifter. För webbanvändning kan man skala ner bilderna till 72 dpi, detta görs dock automatiskt i Bridge när man skapar ett webbgalleri. Man ska aldrig gå den omvända vägen. Lycka till med bevarandet av din klubbs bilder – morgondagens medlemmar kommer att tacka dig! CLAES OLSSON 37