Årsskrift 2019 1
Lyckan att få spela golf S venska Golfhistoriska
Sällskapet mår gott, det finns mycket att glädjas över. Antalet medlemmar har fortsatt att öka. 2018 var vi fler än något år tidigare, 747 personer, därtill 17 stödjande medlemmar som också det är vår högsta notering hittills. Under året anslöt 63 nya medlemmar, ungefär en tredjedel av dem tillkom i samband med Svenska Hickorymästerskapen som blivit en viktig rekryteringskälla då medlemskap i SGS är en förutsättning för att kunna delta i SHM. Samtidigt tappade vi 37 tidigare medlemmar. Nettot blev följaktligen 26 nya medlemmar 2018. Med den medlemskadern är SGS ett av de största golfhistoriska sällskapen i världen och troligen en ohotad etta om man sätter den i relation till det totala antalet golfspelare i respektive land. British Golf Collectors Society, i många avseenden en förebild för SGS, upptog 750 namn i sin medlemsmatrikel 2018, varav 545 från Brittiska öarna och 205 från utlandet, däribland 41 svenskar. Amerikanska Golf Collectors Society som bildades redan 1970 och nyligen ändrade sitt namn till Golf Heritage Society har strax under tusen medlemmar från femton olika länder enligt sin webbplats. Den försiktigt lagde optimisten kan mena att i en internationell jämförelse står vi oss väl, medan den mer offensivt orienterade kan tycka att vi är fjuttigt få. Är bara 1,5 promille av Sveriges golfspelare intresserade av spelets historia? Största startfältet hittills 6 Även när det gäller hickorygolf är vi långt framme. Hickoryintresset är stort i Sverige. Vi har många golfare som njuter av att gå ut och spela med träskaftade klubbor som kanske har hundra år på nacken, många finner dessutom stort nöje i att leta upp, köpa in och själv restaurera gamla klubbor. Vid Svenska Hickorymästerskapet 2018 deltog 141 spelare i någon av de tre scratchklasserna, vilket är det största startfältet hittills i SHM som 36-hålstävling. I princip var det ett fulltecknat, ja, till och med övertecknat, mästerskap. Som jämförelse deltog förra året 83 spelare i US Hickory Open, 54 i World Hickory Open (i scratchklassen) och 30–45 spelare i vart och ett av de engelska, skotska, walesiska, finska och tyska hickorymästerskapen, som är de största utanför Sverige. Totalt ställde 156 spelare upp under SHM-helgen i Båstad med Svenska Hickorykannan (handicaptävling) inräknad. Även Svenska Hickorymästerskapet i matchspel har fått rejält med luft under vingarna. Den 7:e upplagan spelades på Vikens niohålsbana med ett nästan fulltecknat startfält då 44 man deltog (maxgränsen är satt till 48). Att också kvalet nu avgörs i gruppvisa matcher över nio hål har mottagits mycket positivt. De omväxlande bytena av motspelare och det trivsamma umgänget kring det lilla klubbhuset mellan matcherna skapar en skön känsla och stämning av 1920-talsgolf. De båda finalisterna kan behöva spela 63 hål (eller mer!) under två dagar innan en mästare slutligen koras. Utöver de av SGS anordnade Svenska Hickorymästerskapen arrangeras ett 40-tal utlysta hickorytävlingar runtom i Sverige av klubbar med aktiva hickorysektioner. 2018 deltog nästan 400 spelare i någon av alla dessa tävlingar, totalt cirka 1 250 starter. Initiativen att knyta ihop många tävlingar i regionala hickorytourer slog väl ut då fler spelare kunde ställa upp i fler tävlingar utan att behöva resa alltför långt. Geografiska hänsyn är också ett huvudskäl till att vi sedan 2014 följer ett fast rotationsschema för Svenska Hickorymästerskapet, från östra Sverige, till Sydsverige, till västra Sverige: Bro-Bålsta, Flommen och Borås har följts av Västerås, Båstad och nu Falkenberg. Majoriteten av landets hickoryspelare ska ha hyfsat nära till ett SHM åtminstone vart tredje år. Erfarenhetsmässigt är det tyvärr svårt att locka många skåningar till Stockholmstrakten och vice versa. För de flesta en självklarhet Ett litet krux i sammanhanget är att det uppstått en diskussion om vilka klubbor som ska tillåtas i svensk hickorygolf. Det finns två skilda uppfattningar. För Svenska Hickorymästerskapen gäller sedan flera år en klar regel: endast ”pre-1935” klubbor får användas, det vill säga träskaftade klubbor vars huvuden är tillverkade före 1935. Alltså begagnade klubbor från den sanna hickoryepoken. För de allra flesta hickoryspelare är detta en självklarhet, liksom för oss som golfhistoriskt sällskap. Samma regel gäller också på tre av de fyra regionala hickorytourerna, men på den fjärde touren accepteras även nytillver