Årsskrift 2019 1
Vad vore våra golfbanor utan alla stenplockare? M
edlemmar plockar sten på Bro-Bålsta i början på 80-talet. År 1984 vanns Stenplockningsmedaljen av Charlotta Sörenstam i bildens mitt (påsen innehåller en förgylld sten). Nere till höger står storasyster Annika (i vit väst). et var de böjda ryggarnas tidevarv inom svensk golf. 1940-, 50-, 60- och 70-talen. Tusentals och åter tusentals mantimmar lades ned på våra blivande golfbanor av de många stenplockarna. Sakta tog de sig fram meter för meter över harvade marker då hink efter hink fylldes med sten. D Ja, detta var en verklighet på de flesta golfbanor som anlades på den tiden. Engagerade medlemmar i de nya klubbarna, ibland hela familjer, gav sig ut och plockade tonvis med sten innan fairways kunde sås. Det finns många berättelser om detta. Ibland fick medlemmarna plockhjälp utifrån. När Billeruds Golfklubbs bana anlades i början av 1960-talet engagerades hela bygden. Skolklasser bussades dit från kringliggande orter. Skoleleverna fick ägna friluftsdagar åt stenplockning. Först tio hinkar sten, sedan eftermiddagen fri för fotboll. Några av skolungdomarna blev med tiden inbitna golfspelare. Årets omslagsbild är just från Billeruds blivande bana på Valnäs gård i Värmland, från en stenplockningsdag på ettans fairway hösten 1962. Niohålsbanan stod klar 1964. Den hade ritats av Douglas Brasier och bekostats av skogskoncernen Billerud. De senaste 30–40 åren har stenplockningsberättelserna blivit betydligt färre. Stämmer det? Golfarkitekten Peter Nordwall kan bekräfta den iakttagelsen. ”Tveklöst kom det ett trendbrott i mitten av 80-talet då detta viktiga moment av banbyggnation övergick från att vara en ideell medlemssyssla till en inhyrd tjänst. Av ’mina’ arton banor utfördes stenplockningen som ideellt, manuellt medlemsarbete endast på Bro-Bålsta, där många dagars träget slit med traktorsläp, plasthinkar och ryggböjar avrundades med en tävling under namnet Stenplockningsmedaljen. 1984 vanns den av Charlotta Sörenstam, 11 år. Storasyster Annika, 13 år, deltog också. På mina övriga banor utfördes stenplockningen maskinellt genom entreprenörens försorg, och på Ekerum gav detta upphov till ett komiskt missförstånd. Tvärtemot vad många tror så består Öland inte alls av enbart sand. Det tog därför flera veckor för stenplockningsmaskinen att tugga sig igenom det stenrika området. Högen av plocksten nedanför klubbhuset växte stadigt för varje gång som traktorföraren kom för att tömma sin fångst. En dag när hjullastaren stod vid högen och fyllde sin skopa med plocksten, som skulle utgöra bärlager för de blivande skötselvägarna, dök lokaltidningens fotograf påpassligt upp och fick till årets bild. Den stora rubriken nästa dag förklarade att ’Golfbanebygget raserar Ölands fornminnen!’” GK 9 FOTO: PETER NORDWALL.