Omtanke 1
Jürgen Degner tycker att frågan som man måste stä
lla sig är vad som gör att en människa utvecklas. Foto: Örebro universitet. Förr var det mycket disciplinering som användes inom institutionsvården i Sverige. Det var strikta rutiner, utbildning, arbetsträning och även straff. I dag används socialkognitiva metoder för ungdomar med antisocialt beteende. De får träna på beteendet både under lektionstid och i vardagliga situationer med uppmuntran, belöning och positiv återkoppling. Inom metoden aggression replacement training (ART) tränas exempelvis uppförande, moral och ilskekontroll. Även kognitiv beteendeterapi (KBT) används av många HVB vid till exempel missbruk. Dock visar forskningen att effekterna av dessa metoder är relativt sparsmakad – framför allt om inte metoderna kompletteras med progressiva och utvecklande prosociala aktiviteter. – IVO, som har ansvar att göra tillsyn på HVB, går inte in på själva behandlingen. Deras inspektion handlar mer om verksamheten följer lagstiftning, gör riskbedömningar samt annan formalia runt om kring. Detta är naturligtvis viktiga områden, men önskvärt vore att IVO arbetade fram redskap att utvärdera kvalitén på själva behandlingen. Den blir idag närmast som en black box, säger Erica. HON BRUKAR JÄMFÖRA med sjukvården där det är självklart att själva behandlingen är viktigast. Inom forskningen är det fo32 | www.ssil.se »Jag brukar tänka att om jag låter mina barn gå på ridläger så har jag en förhoppning om att de ska ha lärt sig något och utvecklats under den tiden« Jürgen Degner kus på metoder, men HVB är en komplex verksamhet. – Behandling behövs. Myndigheter och lagstiftare måste jobba för att hitta bättre former för att skapa behandlingskvalitet. Man måste ställa krav på att man ska kunna utvärdera och återkoppla resultat, säger Erica. – Vi får inte hamna i att det enbart blir lagstiftning och metoder som är överordnade, utan de ska vara en grundbult för att designa en terapeutisk helhet, säger Jürgen. FÖRFATTARNA ÄR ÖVERENS om att de viktigaste förutsättningarna för att driva ett bra HVB är för det första en bra ledning. Sedan bra personal med både bredd och för behandling specialdesignad utbildning för att kunna möta barn i vardagen. För det tredje behöver man sätta större vikt vid föräldra- och återgångsarbetet, då en klient ska tillbaka till sin hemmiljö efter HVB-vistelsen. – Det nätverk man har därhemma måste också förändras tillsammans med ungdomen, annars spelar det inte någon roll hur mycket man har utvecklats om man sedan kommer hem och faller tillbaka i gamla mönster. Många föräldrar är på samma nivå som sina barn när det gäller moral och hur man beter sig; de behöver också färdighetsträning, säger Annika. Hon tycker att man är dålig på att involvera föräldrarna inom HVB. – De kan komma på besök en gång i månaden och får höra hur det går för ungdomen, men man måste jobba tillsammans och fråga hur det går till hemma med olika saker och i olika situationer. ”Hur brukar ni göra vid frukost?” eller ”Hur brukar ni prata om personlig hygien?” Även saker som våld och sex måste man våga prata om. JÜRGEN TYCKER ATT det finns en övertro på att bara ungdomen hamnar i en gynnsam miljö och kommer upp på morgonen, får struktur