STT 1
38 STT Vecka 22 onsdag 27 maj 2015 VARDAGSLIV ULR
ICEHAMN Den som vill möta våren i Ulricehamnstrakten kan knappast göra det i vackrare omgivningar än de som den glesa skogen kring Sjö-Gunnarsbo bjuder. Med steg så raska att ingen kan fatt a att de tillhör en 91-årig man rör sig Wadek Slonawski på vägen upp mot det forna sanatoriet. Det var här han en sommardag 1945 började resan tillbaks till livet. Efter hustruns bortgång lever Wadek ensam i sin villa i Ulricehamn. Det var som att komma till paradiset, efter åren i lägren hade jag glömt att något kunde vara så vackert, beskriver Wadek ankomsten till Sjö Gunnarsbo. Sina 91 år till trots är hans dagar intensiva, inte minst den här våren då han berätt at om sitt liv för både unga och gamla. FOTO: AGNETA TJÄDER Wadek fi rar 70 år i Sverige H istorien vi skall berätta börjar egentligen i Warszawa hösten 1939, gråare än alla andra eftersom Polen var under ockupation och Hitlers krigsmaskin i mångas ögon svårövervinnerlig. Det var söndag och den då blott 15-årige Wadek hade klätt sig för söndagens obligatoriska kyrkobesök. Han skulle just säga hej till mor och far då två tysktalande, troligen polska, civilpoliser klev in i hemmet och uppmanade honom ”följ med”! Sköts till döds Föräldrarna såg han aldrig mer. Ej heller äldste brodern Josef, som tillsammans med sin far en tid senare under ett fl yktförsök till motsatt a sida fl oden Wisla, den ryska sidan, brutalt sköts till döds. Ingen visste riktigt sanningen, men systern Helena hade fått dett a berättat för sig. Hon hade då Wadek försvann från hemmet redan bildat egen familj. Tillsammans med sin make hade hon fått en dott er innan mannen sköts under en razzia på öppen gata. Mamman fick ytterligare några år i livet, men dog av allmän blodförgiftning, vad Wadek tror kring 1943. Han underrättades om detta i koncentrationslägret GrossRosen via telegram. Brodern Edward hamnade också i koncentrationsläger, men släpptes så småningom, svårt märkt av tuberkulos. En ung motståndsman Wadek förstod snart efter det att han fängslats att det kommit till tyskarnas och deras medlöpares kännedom att han, trots sin ungdom, engagerat sig i motståndsrörelsen och varit med om att sätt a käppar i invasionsstyrkans hjul. Under en kort tid i ett ”uppsamlingsfängelse” fi ck Wadek ingen klarhet vad han egentligen anklagades för. – Jag var nog mer reserverad än rädd, men väl medveten om hur det skulle kunna sluta. Första anhalt i det som kom att så när släcka Wadeks liv var det nyinrätt ade koncentrationslägret Gross-Rosen. Här fi ck de fångar som hade kraft att stå på benen arbeta i ett stenbrott , dels med brytning och dels med bearbetning. Det var svårt att ha några egentliga tidsbegrepp, berätt ar Wadek. Dag lades till dag, vardag som söndag. Samma rutiner, uppställning och marsch iväg till arbetet. I sjukhusets handlingar Handlingar från lägret som senare hitt ats visar att Wadek Slonawski någon gång under 1944 var inskriven på Gross-Rosens sjukstuga. Utvecklingen av kriget, med allierade styrkor som tryckte på från både öst och väst, tvingade tyskarna att omdisponera sina lägerfångar. Det gjorde att Wadek hamnade i ett arbetsläger, Mitt elbau, där arbetet bestod i att bygga upp ett industrikomplex till den tyska krigsindustrin. Här tillverkades bland annat V 1- och V 2-raketer. Under första halvåret 1945 stod det klart att den tyska kapitulationen var nära. 15 000 ryska och polska fångar, bland dem Wadek, evakuerades till Bergen Belsen. Dett a i godsvagnar under former inte värdiga ens boskapstransporter. Ilskna schäferhundar användes för att tvinga in fångarna i de överfulla vagnarna, 120 i varje. När transporten där Wadek fanns nådde sitt mål var de överlevande få. Av hunger hade en del fångar börjat äta av sina döda olyckskamrater. Vägde 42 kilo Vi är framme vid 15 april. Tyskarna – med vissa undantag – insåg kriget förlorat. Lägerkommendanten i Bergen Belsen överlämnade fredligt lägret till britt erna. Då var Wadek Slonawski en människospillra. Han vägde 42 kilo och orkade inte längre ta sig in i lägerbyggnaden utan sov under bar himmel. Som tur var kom våren tidigt det året. Wadeks lycka var mötet med en holländsk offi cer som hjälpte honom att komma med en transport av tusentals utmärglade fångar till Sverige. Åter till livet ”Som en av få kvarvarande kan han berätta om en tid av ondska.” Via Malmö och en kort tid i Borås hamnade Wadek på Sjö-Gunnarsbo. Under den perioden åt han snabbt upp sig, så snabbt att läkarna fi ck hejda hans viktökning. Mötet med doktor Sigurd Backman är ett av de starkaste positiva minnen Wadek bär med sig. Det uppstod en vänskap mellan de båda männen. När Wadek hämtat så pass krafter att han kunde börja arbeta så var det just dr Backman som genom bekantskap med disponent Folke Hultgren på Ulricehamns Yllefabrik såg till att han fi ck arbete där. Under sina 13 år på fabriken hann han bilda familj med Sig-Britt och två barn. Tackar Sverige Den snart 92-årige mannen bär trots alla sina upplevelser ingen bitterhet. Han missar inget tillfälle att tacka Sverige och svenskarna som han helt tillskriver det faktum att han kunde återvända till livet och att dett a utvecklades väl. Den 28 juni är det exakt 70 år sedan han kom till Sverige – och åter till livet. Det skall han fi ra tillsammans med vänner med en mott agning på Skott ek i Ulricehamn, inte långt från Sjö-Gunnarsbo, den plats som kanske tagit största utrymmet i hans hjärta. GÖRAN TJÄDER redaktion@stthuset.com I Ulricehamn är Wadek Slonawski en känd profi l. I ulricehamnarnas ögon mest hågkommen som bilförsäljare på Volvo. Trots nästan 30 år som pensionär är han fortfarande välkänd. Dett a inte minst genom hans engagemang för främst polska vänner i bygden, men också som föreläsare i skolor och i andra sammanhang. Som en av de få kvarvarande som kan berätt a om en tid av ondska och mänskliga helveten känner han stort ansvar att se till att budskapet lever. – Senast var jag i skolan och pratade under sex timmar. Det kändes i benen, berätt ar Wadek.