Läs tillsammans 1
Berätta muntligt Muntligt berättande finns i alla
kulturer och språk. Berättande är en växelverkan mellan berättaren och lyssnaren, där inte minst lyssnande barn känner sig tilltalade och delaktiga. När en vuxen berättare använder ansiktsuttryck, gester, kroppsspråk och röst fångas barnens uppmärksamhet och de dras in i berättelsens värld. Att höra sagor stärker också barnens förmåga att själva berätta. • Betona ord, sänk och höj rösten och gör pauser. • Tänk på att kroppsspråket illustrerar och förstärker ord och känslor. Prova er fram och hitta egna sätt som känns naturliga för att levandegöra det ni berättar. • Förstärk känslor med ansiktsuttryck. Det ger barnen information om hur berättelsen kan tolkas – om den är sorglig, spännande eller rolig. • Använd blicken för att upprätthålla kontakt och visa vart barnen ska rikta sin uppmärksamhet. Om du tittar på rekvisita, till exempel en sten eller en hatt, gör barnen också det. • Prova att berätta fritt ur minnet. Utgå från vem berättelsen handlar om, var den utspelar sig och vad problemet är. Reflektionsfrågor Hur stimulerar och utvecklar ni barnens egna muntliga berättande? Arbeta vidare Berätta. Del 3 i Skolverkets läslyftsmodul Läsa och berätta. Hur kan ert eget berättande vidareutvecklas på förskolan? Hur kan ni inspirera vårdnadshavarna att berätta mer hemma? Kan ni till exempel inleda ett föräldramöte med att berätta en saga eller med en enkel berättarövning som ni gör tillsammans med dem? 13 Varför muntligt berättande i förskola och skola? Föreläsning med forskaren Ola Henricsson, finns på www.urplay.se Mer info på s. 37 om hur du hittar länkarna