STT 1
Nr 46 torsdag 15 november 2012 STT Svenljunga • T
ranemo • Ulricehamn ULRICEHAMN STT 19 Våldtäktsoffer i Kongo tema vid frukost HÖKERUM Till lördagens ekumeniska kvinnofrukost i Kyrkans hus i Hökerum, hade narkossköterskan Anita Sporre från Kungälv bjudits in för att tala om sitt arbete i Panzisjukhuset i östra Kongo. Ett tema som visade sig bli mera aktuellt än arrangörerna anat. Panzisjukhuset byggdes år 2002 med stöd av Pingstmissionen, Läkarmissionen och Sida. Sjukhuset har särskilt inriktat sig på att ge kirurgisk vård till kvinnor som utsatts för sexuellt våld i krig. Sjukhusets chef är dr Denis Mukwege, flerfaldigt prisbelönt för sitt arbete för Kongos kvinnor och för fred i landet. Den 25 oktober utsattes dr Mukwege och hans familj för ett mordattentat i hemmet. Efter attentatet kom hela familjen till Sverige för att vila upp sig och den 1 november höll dr Mukwege en mycket välbesökt presskonferens i Stockholm. Omtumlande början Anita Sporre är narkossköterska och 2007 arbetade hon under tre månader på Panzisjukhuset och träffade så gott som dagligen dr Mukwege. – Ja, jag åkte med honom till arbetet på sjukhuset. Han blev säkert hotad ibland då också, han sticker ju ut hakan. Men läget har förvärrats sedan dess. Visst bodde han och familjen i ett hus med murar, men han hade inga säkerhetsvakter då. Att Anita hamnade på Panzisjukhuset, var en ren tillfällighet. – Jag blev tillfrågad av en kollega, som jobbat mycket i Kongo. Jag hade länge velat åka ut och nu tog jag möjligheten. Genom Sida blev jag erbjuden jobbet på Panzisjukhuset. Ankomsten till sjukhuset blev omtumlande. – Efter ett par veckor tänkte jag att här kan jag inte göra något nytta. Det fanns ju ingenting, ingen utrustning, inga resurser och ändå är det det bästa sjukhuset i Kongo. Men dr Mukwege fick mig att förstå att här måste jag glömma svenska förhållanden och göra så gott jag kunde med det som fanns och att det räckte så. Toppen av ett isberg Till sjukhuset kan alla, som kan betala, komma. Men den del som är avsedd för våldtagna kvinnor är gratis. FÖRENINGSNYTT Ulricehamns Bridgesällskap Ulricehamns Bridgesällskap. Partävling simultan 6 november. Resultat: 1. Divert Carlsson/Lars-Åke Alterby 266; 2. Jörgen Lantz/ Ricky Johansson 252; 3. Gerhard Nilsson/Ola Nilsson 243,3; 4. Hasse Ekman/Sten Öman 226,9; 5. Caritha Lehtonen/Valdimar Gudmundsson 222,5; 6. Sven-Erik Andersson/Stig-Ove Hellqvist 217,1; 7. Asta Ekman/BengtEric Svensson 212; 8. Kerstin Carlsson/Johan Kjerrulf 201; 9. Bo Lantz/Thomas Brinck 197,5) 10. Monica Berg/JanErik Larsson 192; 11. Astrid Westman/Margareta Westman 171; 12. Matts Klasson/Roy Carlsson 165,8; 13. Sonja Jungmalm/Asta Andersson 163,6; 14. Jens Andersén/KjellOve Svantesson, Göran Johansson/Jan-Gunnar Roos 163; 16. Ingrid Heyer Karlberg/Jan Hellborg 159,3; 17. Annica Jakobsson/Gunnel Eriksson 155; 18. Birgit Gustafsson/ Carl-Gösta Gustafsson 153,8 19. Anders Bergenhem/Göte Gripestam 124. PRO Åsunden PRO-Åsunden har den 8 november haft månadsmöte i Tvärred. Cirka 70 deltagare deltog. Mötet öppnades med information och fortsatte med fastställande av verksamhet, budget och avgift för 2013. Tre nya medlemmar hälsades välkomna. Inga-Lill Sjöberg och Ingrid Caskie informerade från arbetsgruppen för Ekero om framtida utveckling för modern äldreomsorgsanläggning centralt i Gällstad. Hans Nystedt visade bilder från sin resa genom Chile, från Patagonia till Atacama Mötet avslutades med kaffe smörgås och lotteridragning. Under denna rubrik berättar LSS-verksamheterna i Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn om vad som händer i deras del av bygden. LSS: Lagen om stöd och service till funktionshindrade. Christer gillar dansbandsmusik ULRICEHAMN Jag var i Om tiden före Internet ULRICEHAMN Fotograf Lars Rosengren som är aktuell på Ulricehamns museum med fotoutställning ur sin karriär som pressfotograf, föreläste förra veckan. Negativsändaren han visar på bilden vägde 27 kilo. Att vara pressfotograf före Internet och den digitala tiden var krävande. – Mina bästa vänner var krokodilklämmor och skruvmejsel. Telefonjacken fick skruvas i sär och de två trådarna klämmas ihop med sändaren för att få bilder till redaktionen, berättade Lars Rosengren bland annat. Första digitalkamerna han fick kostade över 200 000 kronor. Många kom för att lyssna till Lars Rosengrens händelserika liv som fotograf. Föredraget var ett samarrangemang mellan NBB och Ulricehamns kommun. FOTO:BOEL FERM Sägnernas hus i Sandhem. Där lyssnade jag på dansbandsmusik. De hette Elisa´s och spelade bra. En kompis köpte deras skiva men jag tyckte de spelade bättre live. Trummisen hade tatueringar på sina armar. Tjejen hette Elisa och hon var jättefin o söt. Hon sjöng bra också. Jag samlar på dansbands kort. Oftast har dansbanden kort med sig då de spelar. Sedan sätter jag in dem i mitt album. 4 skall vi åka med FUB till Åland då spelar orkestern Chiquita vet ej om de spelar dit eller på hemresan. Roligt skall det bli i alla fall! CHRISTER ANDERSSON VILL BERÄTTA. Anita Sporre berättade om sitt arbete på Panzisjukhuset, men mest vill hon berätta om det ohyggliga som händer i östra Kongo. – De får både kirurgisk och psykisk vård och de får också stanna kvar och lära sig någon form av hantverk, så de kan försörja sig. Våldtäktsoffer i Kongo är oftast inte välkomna tillbaka till sina byar. Anita berättar att de cirka 200 kvinnor per månad, som sjukhuset tar emot, bara är toppen av ett isberg. – De som kommer till sjukhuset är de som kan ta sig dit. Området är stort med knappt farbara vägar. Eftersom våldtäkt är en skam, är det också väldigt många som döljer vad som hänt. Man räknar med att kanske så många som var tredje kvinna i östra Kongo blivit utsatt för våldtäkt. Våldtäkt som krigshandling är ett billigt och effektivt vapen. Genom att förstöra kvinnan, förstör man familjestrukturen. – Ofta sker våldtäkterna inför resten av familjen och det är vanligt att familjemedlemmar under hot tvingas att delta. En bror tvingas våldta sin syster, kanske med tillhyggen i form av en gevärskolv eller annat och kvinnorna trasas sönder. Det finns heller ingenstans att vända sig för hjälp. Regeringsstyrkor eller rebelller spelar ingen roll, båda använder sig av våldtäkt som vapen och att anmäla till polis går inte heller. Men var du själv aldrig rädd? – Nej, det var jag inte. Alla var så rädda om mig och jag är inte särskilt ängsligt lagd. Berätta, viktigaste uppgiften I sitt föredrag berättar Anita om Kongo som ett otroligt vackert land och om storheten hos dess fattiga befolkning. Så fattiga i ett så rikt land. – Kongo är ett land som ända sedan belgiens kung Leopold II:s tyranni hänsynslöst utnyttjats. Dr Mukwege brukar säga att Kongos rikedomar är dess förbannelse. Guld, diamanter och på senare tid också kobolt, som används i våra mobilbatterier, tillhör de rikedomar som genom korruption och internationella företag bara rinFOTO: VIAVINGA EN AV MÅNGA. Denna unga kvinna hade hållits som sexslav hos en av rebellgrupperna. Nu var hon hiv-smittad och hade utvecklat aids. PANZISJUKHUSET. En av sjuhusets vårdsalar. ner ut ur landet. Alltsedan Anita kom hem har hon tagit till vara på varje tillfälle att berätta om situationen i östra Kongo och Panzisjukhuset. – Jag känner att det är min största uppgift. Att berätta för andra om det ohyggliga som händer ANN-LOUISE KJELLNER FOTO: PRIVAT