Bumsen 1
oss för att köra en liten extra grustur ut till T
elegraph Creek som finns med som förslag i vårt reseprospekt. Det blir en mycket intressant tur. På ett ställe går vägen på en mycket smal rygg mellan två djupa raviner. Vi kör genom riktigt eländiga indianbyar, har riktigt rolig gruskörning, ser en älg korsa vägen strax framför oss och jag har fyra snabba möten med svartbjörnar som gömmer sig vid sidan av vägen så fort se sett vad det är som kommer fram ur kurvan. Så snabba är mötena att Jimmy endast hinner se en av björnarna. Turen blir litet längre än vi tänkt oss och vi får litet bråttom tillbaka när vi når vägs ände och ser att vi kört 16 mil smal väg och solen är på väg ner. 32 mil extra blir det samt hinner tillbaka till Dease Lake och den enda restaurangen med fem minuter till godo före stängning. 30 augusti. Regn i luften på morgonen och så det ser ut att förbli hela dagen. Vi skall till Stewart vid kusten i väster. Det blir mest att köra i dis, dimma, regn och dålig sikt. Vi kör över Bear Pass, 2 360 m.ö.h., och gör ett fotostopp vid Bear River-glaciären, inte mycket syns av den. Cambria Icefield passerar vi utan att se en skymt av den som skall vara så vacker när vädret är bra. Det är bara att ligga på för att komma fram till Stewart där vi skall bo två nätter. Här finns c:a 500 invånare vid den nordligaste kanadensiska hamnen på gränsen till Alaska. Skogsbruk, gruvor och därmed hamnen är de viktigaste näringsgrenarna i staden, samt självklart turister. 31 augusti. Lätt regn, låga moln och begränsad sikt gör dagens utflykt upp till Salmonglaciären till en våt men också litet spännande upplevelse på den bitvis både branta och smala grusvägen. Innan turen startar hinner jag ta en lång promenad runt havsviken där det arbetas för fullt på timmeravlägget med att lossa virkesbilar samt flottlägga virket som läggs i bommar och lagras flytande i hamnen. Litet som att återvända till 44 BUMSEN 2 – 2016 barndomens somrar hemma vid sjön med flottningen. En stor skillnad är att här finns en av de största tidvattensskillnaderna i världen, c:a 10 m mellan ebb och flod. På väg upp till glaciären kommer vi först till en gränspassage med passkontroll in till Alaska och den lilla orten Hyder. Litet längre in längs vägen kör vi längs Fish Creek. Vid en laxlekplats har det byggts en träbrygga längs ån för att man på ett enkelt sätt skall kunna studera de lekande laxarna. Vi stannar till och slås av den starka lukten från rutten fisk. Det är mot slutet av leksäsongen och laxen dör när den lekt färdigt. Längs åns kanter står fullt med mås som drar upp de döda fiskarna för att äta deras skinn. Resten av fisken ligger kvar och ruttnar. Vi får rådet att återkomma närmare kvällen när det finns tillfälle att se fiskande björn. På färden uppåt ser vi en av Bolidens guldgruvor och det första vi ser av glaciären är det enorma område den dragit sig tillbaka från de senaste åren. Det är otroligt tydligt och oroande hur avsmältningen eskalerat när vi jämför gamla foton med det vi möts av idag. Sista delen av vägen uppåt övergår regnet i snö och det blir mer dimma. Vi ser inte så mycket av glaciären men vi är där. Tillbaka till Stewart för att torka och värma oss. På kvällen är vädret bättre och vi återvänder till Fish Creek och ser faktiskt en svartbjörn fiska lax. En riktigt stor naturupplevelse är det som jag väntat länge på. 1 september. Prince Rupert är dagens mål och få inplanerade stopp gör att vi rullar på. Vi stannar till vid Gitwangak Battle Hill National Historic Site of Canada. En kulle där indianer utkämpade strider med grannar om tvister dem emellan. Dagens stora sevärdhet upptäcker vi att vi missat när det är för sent att vända om. Världens största totempåle. Det är i det här området i norr och ner mot Seattle som totempålekulturen bland indianerna växer fram. Att det är just här beror på att livet här är Campare i regn. Nysnö på toppen vid glaciären. Anorlunda brokonstruktion. Victora. Trading Post är nu en turistfîlla. Nedre bilden: Cascade Mountain. Bumsen 2-16.indd 44 2016-04-11 18.00