Bumsen 1
7 september. Ett annat stort mål i livet har vari
t att se Klippiga bergen och speciellt de kanadensiska som är än mer dramatiska, högre, brantare och med fler glaciärer än de amerikanska. Dagen mål är Jasper som ligger i de bergen. Det blir ytterligare en dag med fin körning och på vägen passerar vi Mount Robson, det högsta berget i Canadian Rockies. Före Jasper kommer vi in i delstaten Alberta och Banff and Jasper National Mot Klippiga bergen. Svartbjörn bredvid vägen. Parks. Det innebär att vi får betala en parkavgift som går till skötsel av de båda nationalparkerna. Ett system som gör att även de i husbil får bära en del av de kostnader de förorsakar. Framme i Jasper kör vi direkt vidare till det välkända Pyramid Mountain vid Lake Patricia och Lake Pyramid. Ett mycket speciellt berg bestående av ett stort antal pyramidformade toppar. En utflykt åt öster på Maligne Lake Road upp till sjön Maligne Lake avslutar dagen. Och vilket avslut sen. Strax före sjön betar en svartbjörn av det frodiga gräset c:a 15 m från vägen och väl framme står en gigantisk kanadensisk älgtjur i vattnet och äter näckrosrötter. På vägen tillbaka strax före Jasper är det full med parkerade bilar längs stora vägen. En familj wapitihjortar (elk) befinner sig nära vägen. Hind, kalv och den brunstvrålande hjorten får vi se från parkett. Vilken dag. Kulisstaden Winthrop. Nedre bilden: Maligna Lakr Road. 8 september. Icefields Parkway, enligt National Geographic ”one of twenty drives of a lifetime” är vår väg till Banff. Den går hela tiden uppe i och längs med Klippiga Bergen i nord/sydlig riktning. Tyvärr finns bättre dagar att köra vägen än idag. Regn, låga moln och 4 °C när vi startar och det sägs att det snöar i Banff. Det blir litet mer av ett uthållighetsprov än en vacker resa. När vi kommer till iskalotten Columbia Icefield, 325 kvadratkilometer stor, den största söder om polcirkeln, ja då är det 3 °C, ganska blåsigt och regn. När vi når Lake Louise, alpin sportort känd från 46 BUMSEN 2 – 2016 världscupen och alpina grenar i OS i Calgary, är vädret bättre och vi ser backarna från värdshuset där kaffet både smakar gott och värmer. Framme i Banff tar vi en gondolbana upp till toppen och ser ut över staden och den enorma dalgången då vädret blivit litet bättre. Hotet om nysnö i Banff var litet överdrivet, uppe på toppen av gondolbanan låg dock faktiskt dagens snö. Vi besöker också hotellet Fairmont Banff Springs. Ett klassikt lyxhotell av den gamla sorten med allt vad det innebär. Vårt boende visar sig hålla en mer rimlig nivå. 9 september. Vi kör genom Yoho nationalpark med toppar över 3 000 m, klippmurar och otroliga vattenfall. Vi ser tyvärr väldigt litet av det i regnet och dimman som råder. Vi lämnar bergen bakom oss och kör ner på helt andra höjder. De sista bergen lämnar vi efter lunchen i Revelstoke. Vi viker av från stora vägen rakt söderut och längs älven. Tar färjan över till östra sidan och fortsätter söderut på en litet trafikerad väg. Efter en timme når vi nästa färja som åter tar oss till västra sidan. När vi kör av stoppar vakten bilarna och ser till att vi kommer av före. En gest som senare visar sig varit väl genomtänkt när vi efter en kortare sträcka kommer till ett helt nybelagt avsnitt: vägen är smal, kurvig och mycket inspirerande. Det är något speciellt med nordamerikanska och kanadensiska vägar. Asfalten har ett enastående grepp och aldrig att den svettas hur varmt det än är. Vägmästarna verkar alla vara utrustade med passare då man till hundra procent kan lita på en kurva. Den grad kurvan har i ingången, den håller den genom hela kurvan, alltid. Det gör att man släpper på och känna sig helt trygg. Att varje kurva har en skylt vid ingången med en rekommenderad hastighet gör ju inte saken sämre. I samma takt som höjden sjunker stiger temperaturen och vid fikapaus vid ett bageri måste vi lätta på klädseln och kan sitta ute i solen. Framme i All ho Bumsen 2-16.indd 46 2016-04-11 18.00