Bumsen 1
B rorsans bryderier det viset kunnat dra slutsats
er som går på tvärs mot vad ”alla vet”. Han har konstaterat att om man undantar de individer som kör motorcykel helt olagligt (utan giltigt körkort, utan lagstadgad skyddsutrustning och/eller är drogpåverkade), är riskerna för att skada sig svårt i trafiken inte större för en motorcyklist än för en bilist! Av någon anledning förefaller detta budskap mycket svårt att få ut i medierna – för att det inte är politiskt korrekt? Grundat på vetenskap? Bryderiet i nr 1/2014 hade rubriken ”Hur vet du det?” och handlade om att det är klokt att skilja på åsikter och fakta. Under DO-konferensen 26-28 februari 2016 gavs förmånen att få lyssna till läkaren och forskaren Michael Fored. När han började åka hoj intresserade han sig tidigt för hur statliga myndigheter ser på motorcyklismen. Erfarenheterna blev dystra. Som forskare är Michael Fored väl förtrogen med vikten av att ha ordning på siffrorna och att kunna verifiera sina påståenden. Den som inte klarar detta kommer inte nå framgång. Insända artiklar kommer refuseras och inga kongresser värda namnet kommer bjuda in för presentation. Trafikverkets egna direktiv anger att ”de prioriteringar som görs skall vara baserade på fakta och vetenskaplig grund, så långt det är möjligt”. Av detta har Michael Fored inte hittat mycket i Trafikverkets och VTI:s skrifter. Tvärtom präglas de av såväl okunskap om faktiska förhållanden som av politiska agendor. Enkelt uttryckt förefaller motorcyklismen ses som ett icke önskvärt inslag i trafiken. Men det finns motmedel. Sålunda har Michael Fored själv granskat stora siffermaterial från diverse trovärdiga källor – och på 48 BUMSEN 2 – 2016 En annan aspekt, som belysts av SMC:s Stig ”Bjucken” Björk, har visat att sedan 1980 har risken att dö i en motorcykelolycka sjunkit från strax under 0,8 personer per 1 000 registrerade hojar till klart under 0,2 – en riskreduktion med c:a 75 %! Jag gjorde genast reflektionen att detta kan ses från andra hållet. Under de senaste tre årtiondena har antalet registrerade motorcyklar i Sverige tredubblats medan antalet dödade i trafiken legat tämligen konstant; grovt räknat 40-50 personer per år. Först på senaste tiden ses en minskning som möjligen kan tillskrivas allt mer sofistikerade broms- och antisladdsystem samt semiaktiv fjädring. Trenden är dock så ny att man behöver avvakta ytterligare några år för att se om den håller i sig. En tolkning av den genom årtiondena tämligen konstanta siffran är att en inte försumbar andel av de dödade utgör en liten, riskbenägen minoritet åt vilken det måhända är svårt att göra något? Michael Fored påpekade också att flera västländer har ett system med ”haverikommissioner” som förutsättningslöst undersöker varje dödsolycka i trafiken – i syfte att studera om samhället kan lära sig av det inträffade och i mån av möjlighet förhindra att något liknande händer igen. Någon liknande motsvarighet finns inte i Sverige. Polisen har till uppgift att utreda brott. Anses ett sådant inte begånget ägnar sig polisen åt annat än olycksorsaker. I stället anlitas en oberoende ”konsult” som inte verkar behöva begripa något alls(!), men som till myndigheterna skall rapportera vad denna anser vara orsak till olyckan. Detta verkar ungefär lika tillförlitligt som om en tjänsteman på Trafikverket sattes att kasta tärning – eller låta en dator göra ett slumpmässigt val. (Båda vore mycket billigare!) Sverige har alltså ett dyrt och dåligt system som ger sken av en (obefintlig) tillförlitlighet! Skattemedel måste kunna användas bättre! Michael Foreds erfarenheter av Trafikverket och VTI är alltså dystra. Ett antagande är att dessa myndigheter inte vill veta vad man kommit fram till då detta går på tvärs mot de idéer som förefaller styra myndigheterna ifråga. I det klassiska valet mellan terrängen och kartan väljs den politiskt korrekta kartan! Så vad göra med materialet? Min givna reflektion är att det är ett mycket tungt argument för SMC – som kan använda det var gång diverse förståsigpåare kommer med påståenden och idéer som saknar faktastöd. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: En lågmäld – men vid behov frän – argumentation, stödd på gällande lagstiftning och väl framtagna siffror, är mycket stark gentemot myndighetsföreträdare. Åsikter kan diskuteras och viftas bort, men inte lagar och siffror. (Det sågs senast hösten 2015 – med Trafikverkets beryktade 30-punktslista – då såväl lagrådets som ansvarig ministers besked ställde Trafikverket med ägg över hela ansiktet). Visst – lagar går att ändra, även om det tar sin tid. Mot sifferargument kan emellertid bara argumenteras hederligt på två sätt: 1. man hittar brister i hur materialet tagits fram, samt 2. man har på vetenskapligt korrekt sätt tagit fram egna siffror som visar något annat. I ett sådant fall kan de olika undersökningarna brytas mot varandra och man kan fortsätta forska för att skapa större klarhet. Trots att Trafikverkets direktiv anger att dess arbete så långt möjligt skall ha vetenskapligt stöd ses alltför ofta exempel på motsatsen. Varje gång det sker kan SMC påpeka att myndigheten inte agerar enligt sina egna direktiv och konsekvent kräva återgång till dessa. Det kan vara ett tålamodskrävande och mödosamt arbete men det måste på sikt ha större effekt än alla illtjut och namnlistor i världen – inte minst vid kontakter med jurister och ansvariga ministrar. Det är bara att hoppas att SMC:s ledning inser detta. Bror Gårdelöf ML 2661203 Bumsen 2-16.indd 48 2016-04-11 18.00