Bumsen 1
PETERS RESEBERÄTTELSE Vi tog en sväng förbi casin
ot. Givetvis ville jag få en glimt av härligheten innanför dörrarna. Hängde diskret på ett galant sällskap som värdigt gled in genom dörrarna. Jag gled nog inte så bra. Så fort jag satte 43:an innanför tröskeln uppenbarade sig en kostymklädd man i 120 kilosklassen med öronsnäcka och en blick som skulle fått en grizzlybjörn att backa. Han påpekade mycket vänligt men med en underton att ”jag-brytervarenda-ben-i-kroppen-på-dig-omdu-tar-ett-steg-till”, att det detta stället bara var för inbjudna gäster. Jag har i alla fall varit inne med högerfoten på casinot. Seger! Nästa dag vek vi av från stora vägen vägarna. Efter ett tag hade vi snurrat in oss duktigt i skogarna utan att hitta ut till stora vägen. Alla GPS:er hade sina olika teorier om vilken väg som var den rätta. Till slut frågade vi ett trevligt italienskt par på motorcykel om vägen. De körde först och visade vägen. Dessvärre hade lite språkförbistringar gjort att dom hade missuppfattat åt vilket håll vi ville åka. Efter en timme såg vi åter medelhavets glittrande vatten och våra ”räddare” stannade vid en betalstation och log glatt. Det var bara att le tillbaka och ödmjukt tacka för hjälpen och önska dem ett lyckligt liv med många barn. Där stod vi på samma ställe som vi gjorde för fyra timmar sedan. Ridå! Efter några timmars malade på motorväg var vi framme vid hotell Bel Sit. Våra rum hade en enorm gemensam terrass med utsikt över sjön. Blev ett dopp i vågorna. Dagens mål var Stelviopasset. Ljuv musik i alla motorcyklisters öron. Övriga i gänget har motorcyklar som trivs Med en fullastad LT och en välväxt skåning på så var dessa djävulska kurvor en utmaning i balans och framförhållning. När vi började undra hur långt det var kvar möter vi en skylt som informerar om att det kommer 14 ny kurvor i snabb följd. Bara att bita ihop. omöjlig kunnat mötas därinne. Vattnet regnade ner från taket och på ett ställe fanns det ett vattenfall inne i tunneln. Bara det var en upplevelse. Känns som tunnlarna var gamla reliker från världskriget, då menar jag inte det andra. Till Doppvänligt värre. slut kom vi till toppen där massor av motorcyklar stod parkerade och deras ägare såg mer än nöjda ut. Så även vi. Slog oss ner och åt en specialkorv som serverades där. Smakade underbart gott och vi njöt av att vi tagit oss dit och nu med sin klarblå himmel. Plötsligt på ett overkligt sätt kom molnen fram över bergskammen och vi riktigt såg hur molnen vällde över bergskammen och nerför bergssluttningen i en overklig fart. Fascinerande att titta på men snart blev fart på oss. Från klarblå himmel till tät dimma med 100 meters sikt och regndropparna som började falla på mindre än tio minuter! Nedfärden som vi trodde skulle bli klimax på resan med oändlig vacker utsikt över denna väg med en orgie med svängar omgivna med bergmassiv blev istället en vådlig färd nerför en hal väg i ösregn. Resten av resan var som en svensk midsommar. Regn och mulet. Först när vi närmade oss kvällens vattenhål så ordnade vädret till sig och solen tittade fram. I byn Graun Curon som Hotell Goldener Adler ligger i är berömt för sitt kyrktorn som står i sjön Resia bara några hundra meter därifrån. Sjön skapades år 1953 då de dämde upp kvar. Efter frukost återstod sista sträckan vägar med långa sköna svängar lagom för att vi även ska kunna hålla lite tempo. Det var regnställ på. Snart planade ett säkert tecken på att vi närmade oss målet. Rullade ombord cyklarna och sedan lunkade vi till vår sovvagn. Öl korkades upp och vi lutade oss skönt tillbaka. Nu kunde vi slappna av och prata igenom resan och alla dess händelser. Detta var något vi vill göra om. Om vi så ska springa med Triumphen runt hela Europa. Sjön Reisa är berömd för sitt kyrktorn som sticker upp ur vattnet. 33