Nöjesnytt Jönköping 1
ORVAR TYCKER TILL... MOCHILL, TJAVOSAR! BO KASPER
S ORKESTER Över fyra år har gått sedan folkkära Bo Kaspers Orkester släppte albumet ”Redo att gå sönder”, men nu är de tillbaka med ny musik. Deras 12:e studioalbum”23:55” släpptes i höstas och våren 2020 ger de sig iväg på stor turné när bandet besöker ett 20-tal konserthus och arenor runtom i norden. Den 20 mars kommer de till Jönköpings Konserthus. Bandet berättar om albumet: ”Vår bästa tid är nu. Peppar peppar. Sedan början av 90-talet har vi kuskat runt som handelsresande i musik. Det känns som, för att använda hockeytermer, vi har spelat två perioder och att det nu är i början av den sista tredje perioden. Dags att gasa på. ”23:55” är vårt tolfte album och är en samling låtar som det tagit nästan tre decennier att åstadkomma. En renodlad soulplatta. Vi har varit där tidigare - soulen ligger i vårt DNA - men det känns som om vi först nu mognat spel, röst och textmässigt för att göra den fullt ut. Förebilderna har varit givna. Nu-soul med oändligt arbete framför en dator lämnar vimed varm hand över till våra yngre kollegor. Vi har skrivit låtarna, repat dom, testat dom ute för att sedan spela in dom under några få dagar i studio. Skivan ”23:55” bör med fördel lyssnas på just lite senare på kvällen. Gärna på hög volym. Om grannarna klagar - hälsa från oss.” Bo Kaspers Orkester har under sina 28 år varit ett storsäljande band och uppnått flertal topplistplaceringar. De är ett av Sveriges mest älskade liveband, vilket inte minst bevisades under 2017-2018 med deras hyllade scenföreställning ”Allt ljus på oss” och en storslagen arenaturné hösten 2018. ”23:55 - Hjärtat håller takten” är en konsert med nyskrivna verk från ”23:55” varvat med älskade klassiker ur bandets gedigna repertoar. ■ FOTO: IZA BOETHIUS Vår vinter i år har ju varit mer som en vår än en vinter. Och snart är det fösste tossdan i mass, vår egen nationaldag som naturligtvis firas på sedvanligt vis med massipantåta i massor. Tyvärr försöker ju resten av Småland att hänga på och tjora våran dag, det ryktas ju om att man äter massipantåta i så obskyra orter som Kalmar och Växjö, ja till och med Lenhovda. Fel, fel, fel – och den som kan förklara varför inte nån annan än vi är berättigade till firandet av första mass är stadens egen språksociolog och tillika hästhandlare (och massipantåteälskare av fössta graden) Orvar Lindberg. För det första - Jönköping är en unik frizon, ett helt eget land bland de länder som bildar unionen Småland. Vi har egna regler och ett helt eget språk som skiljer sig från resten av Småland. Det räcker med att komma utanför 50-skyltarna så upptäcker vi att folk inte kan prata så bra som vi kan. Utanför skyltarna säger man kaomera om den där manicken som kan ta bilder. När vi vet att det heter kamera. Och när någon (låt oss ponera att han heter Blad) gör något duktigt så säger de utanför skyltarna ”De ä brau, Blau”. När vi vet att det heter ”Överstyvt, Blaajävel”. Det där att vrida och vända och lägga till extra vokaler i alla ord kallas för diftongering på fint språk och är något vi la av med redan innan Framnäs brann (googla gärna Framnäs) (fast orkar ni inte så kan vi berätta att det brann 1913). I Jönköping orkar vi inte med att diftongera. Vi orkar för övrigt inte heller med så många bokstäver som övriga Sverige gör. R försvinner helt till exempel och ibland kan A bli till å för att spara tid (försök säga Kalle i Jönköping så förstår ni). Och y kan förvandlas till ö om man inte lägger det säkert i böxefecken. Och att or blir till ett långt a och d:et försvinner all världens väg vet alla som tuggat i sig en kav me brö. De här språkliga förfiningarna visar på vår kreativitet och innovationslusta, något vi är duktiga på i Jönköping. Eller doktia som det heter här bara för att visa att vi kan förvandla u till o och ta bort ett onödigt g när vi vill. Det är det första tecknet på det unika och fina med Jönköping, ett tydligt tecken på att vi är ett eget ledande land bland övriga småländer och därmed berättigade till en egen nationaldag, helt för oss själva. Vi har dessutom ett eget stadstecken, en egen logotyp. I många år har det varit en grafisk bild av vårt gamla slott, men det finns äntligen ett förslag som ska visa det som Jönköping VERKLIGEN är känt för (det är ju inte många nu levande som kommer ihåg slottet som låg här och som brann upp 1737). Det nya förslaget är en tydlig grafisk bild på en rondell, men inte en sådan där vanlig rondell som finns i nästa alla andra städer, utan en sådan där fiffig rondell som man inte kommer ur (googla gärna på Museirondellen - men på egen risk det finns stor risk att ni inte kommer ut på internet igen!). Den grafiska bilden är snarlik den Gordiska knuten (googla gärna om ni inte fastnat i Museirondellen) men ännu mer invecklad så att det inte ens går att hugga sig fram. ANDERS & MÅNS Komikerduon Anders & Måns har arbetat tillsammans i snart 20 år. Vi har hört dem i radioprogram som Wallraff, Så funkar det och Morgonpasset i P3. Vi har sett dem i tv med program som Fråga Anders och Måns, Succéduon m.fl. Sedan två år tillbaka gör de succépodden ”Så funkar det i P1”. Anders Johansson är programledare, komiker och lite undernärd. Förutom att resa runt som stå-upp-komiker kan man ha sett honom i Parlamentet, som Stig-Helmer Olsson i musikalen Sällskapsresan och snart som Ragnar Vanheden i nya Jönssonligan-filmen. Måns Nilsson är komiker, regissör och antikhandlare. Måns fyller sina dagar med jobb för att slippa känna efter. Kanske har ni sett honom på Hemköp, Triangeln? Våren 2020 följer Anders & Måns upp de hyllade scenföreställningarna Primater med Topplån och Nu har vi väl trevligt med showen Så funkar det – The show! Föreställningen är en sprudlande scenshow där de med hjälp av experiment, publiken, sång, dans och en och annan gissning tar reda på svaren på de frågor som kommer in till showen. Om allt mellan himmel och jord. Den som kommer till Jönköpings Teater den 7 mars får se. ■ FOTO: NILS BERGENDAHL Vi har också ett eget motto. Ni vet ett sådant där som säger lite hur staden är. Vaggeryd har till exempel ”Där hjulen alltid snurrar” (även om de näringsställen som ligger längs vägen tycker att det borde stå ”Där hjulen aldrig stannar”). Kalmar har ”Alla tiders Kalmar” och Enköping har ”Sveriges närmaste stad”. De slås dock alla av Flen som har den nästan övertydliga ”Flen - en kommun” på skyltar när man kör in i staden. Hur som helst, i Jönköping skyltar vi med ”Jönköping - va sa de va bra fö?” för att spegla den positiva mentalitet som sjuder längs Vätterns södra spets. En ny fotbollsarena - va sa de va bra fö? Toaletter på Vätterstranden - va sa de va bra fö? Uteserveringar - va sa de va bra fö? En kommunalchef som stannar längre än sex veckor på sin plats - va sa de va bra fö? Ja, ni förstå själva. Vi har också en helt egen flagga. Eller rättare sagt vi skulle haft en men när frågan kom upp i kommunfullmäktige så svarade alla unisont ”va sa de va bra fö?” och därmed försvann frågan lika snabbt som en chef för valfri kommunal enhet. Det enda som man i fullmäktige tyckte var bra nog att bestämma var att bestämma att alla stadens uteserveringar skulle vara gröna om de nu inte låg på Tändsticksområdet för där skulle de vara svarta. Vilket fick Jönköpingsborna att samfällt sucka ”Va sa de va bra fö”. Och där någonstans är vi nu. Ett eget språk, ett eget stadsvapen och nästan en flagga. Klart att det är våran egen nationaldag, klart att det är våran egen massipantåta. Och när vi sitter där mumsandes den fössta mass så garanterar jag att ingen i hela staden säger ”va sa de va bra fö”. En sann jönköpingsbo pratar nämligen inte med mat i mun. Ytterligare en sak som skiljer oss från mängden…. ■ TEXT: ORVAR LINDBERG, SPRÅKSOCIOLOG OCH HÄSTHANDLARE