Omtanke 1
»Jag blev överraskad över graden av våld mot en d
el brukare och hur moraliserande de som arbetade med aggressiva personer var« Bo Hejlskov När vi i stället utgår ifrån att personen gör sitt bästa måste vi ta reda på varför personen inte lyckades. Genom att gå in i den tanken börjar vi i stället att använda empati för att beräkna avsikter och handlingar. – Vi behöver vara i de goda cirklarna för att kunna hantera detta rätt. Men det finns några faktorer som ställer till det. En av dessa faktorer är stress. Den amerikanska psykologen Ana klarar hur det fungerar, men andra måste få uppleva det i praktiken och känna hur det känns i kroppen innan de inser hur effektiv metoden är. Vi behöver ändra vårt tankesätt från att tro att personen gör det med flit, till att vi tänker att denne gör sitt bästa. – Om vi tror att det är med flit blir vi inte så intresserade av att veta varför det inte lyckas. Tendensen att använda empatin blir då också mindre och vi ogillar personen mer och mer och empatin blir mindre och mindre. Det blir en ond cirkel. Gantman har upptäckt att vi har två system i hjärnan när vi bedömer andra personers beteenden. Det ena kallas konkret system, vi försöker fundera ut varför en person agerar på ett visst sätt för att kunna förutse vad som kommer hända. Det andra systemet är ”the moral pop-out effekt”. Vi tänker på om det är rätt eller fel. Det är en överlevnadsmekanik och är en snabbare tanke än den konkreta. Evolutionärt är det smart att göra snabba bedömningar, och det är bättre för överlevnaden att göra överdrivet många negativa bedömningar än tvärtom. – Denna fiffiga överlevnadsmekanism har, om man tänker efter, en dömande effekt. För att vara kvar i den humanistiska tanken att alla uppför sig efter sin bästa förmåga måste du undertrycka den moraliska pop-upp effekten. Slutsatsen blir att det är svårare att jobba med lågaffektivt bemötande om vi är stressade eftersom vi då har en större benägenhet att vara dömande i våra tankar. UTÖVER ATT ARBETA med grundsynen arbetar även Bo Hejlskov med en hanteringsmetod. Hur gör vi i situationer när folk kastar möbler och skriker? Ett vanligt sätt att hantera en våldsam person är att brotta ned och hålla fast den tills hjälp anländer. Enligt Bo Hejlskov är den metoden ineffektiv och innebär också risker, både för personalen och personen som de håller fast. – I en klassisk fasthållning skadas 17-18 procent. Skadorna uppstår både på personalsidan och brukarsidan. Det förekommer till och med dödsfall i fasthållningar, ungefär ett om året i Sverige, säger han. Den brittiska psykologen Andy McDonell har utvecklat en metod som fungerar på de som är mest våldsamma. Grundtanken är att arbeta effektivt, för att förkorta situationen, men det får varken vara skadligt eller göra ont. Om en person till exempel håller fast en personal i håret gör det ont och den blir väldigt låst. – Då kan vi jobba med reflexer, förklarar Bo Hejlskov. I det här fallet kan någon annan överraska personen genom att skrämma den så att den lossar greppet. Vi släpper automatiskt om vi blir förskräckta. www.ssil.se | 13