Svensk Golf 1
söndag: tidernas majormatch stenson avslutar ännu
ett övertygande rangepass, under uppsikt av sin mångårige svingtränare Pete Cowen. En kvart kvar till start. Cowen säger några väl valda ord till sin elev innan de skiljs åt. Stenson går mot tee. Cowen mot bilen för att köra hem till England. Någon frågar om han inte ska stanna ifall Stenson vinner. ”Näe, jag gillar inte alla ryggdunkningar”, säger den återhållsamme britten, som om han redan vet hur det kommer att sluta. Stenson ser cool och fokuserad ut på väg mot tee, men inombords bubblar det. – Det är klart att jag var nervös, man är alltid lite nervös på första tee i de stora tävlingarna, det hade varit dåligt om det inte varit så. Det ska kännas lite fjärilar och lite laddning. Annars betyder det inget, säger Stenson efteråt. Klockan slår fem över halv tre och på svingelgräs ännu mer finklippt än rajgräset på Wimbledons centercourt 1980, där Borg brottade ner McEnroe i fem set, tar en ny rafflande duell mellan Sverige och USA vid. Stenson inleder med en trevande bogey, Mickelson med en övertygande birdie. Game on. Kvaliteten på spelet – och duellen – är fängslande. Birdie för birdie matchar de varandra. På väg till femte tee säger Stenson till Mickelson att de ”nog har en ganska bra bästbollscore på gång”. En underdrift. När ledarduon hålar ut på nian har de bara slagit 32 slag var. Resten av fältet är så distanserat att det inte är utan att man undrar om Stenson och Mickelson smugit ut på enklare grannbanan Portland Course utan att någon märkt det. Båda gör kaxiga birdies på tian, Stenson treputtar elvan för bogey, Mickelson räddar ännu ett osannolikt par på tolvan och ledningen är delad på 16 under par. Fortfarande lika på 14:e tee slår Stenson upp en stilig järnsexa till sänkbart birdieavstånd. – När jag står med sexmetersputten på 14 tänker jag ”hur många chanser har du egentligen, nu gäller det att trycka i den här, ta vara på den här chansen”, säger Stenson senare. Putten rullar i, Stenson knyter näven och tar ledningen med ett. – Sen är det totalt utomjordiskt att sätta den på 15 när man är nöjd med en tvåputt från det avståndet (15 meter), säger Stenson. Den normalt sett så kontrollerade och iskalle svensken firar sin osannolika birdie med emfas och släpper ut alla flödande emotioner inombords för allmän beskådan. Eftersom de mörktonade Oakleyglasen heller inte sitter där får vi, och Mickelson, se precis hur målmedveten hans brinnande blick är. Efter varsin birdie på 16, Stensons tredje i rad, är det uppenbart att svensken befinner sig i det där eftertraktade men svårfångade tillståndet som slentrianmässigt brukar kallas för ”zonen”. ”Jag är lite het”, säger Stenson till några amerikanska journalister på 17:e tee. Med en underton som dels anspelar på att han just rullat i tre raka birdies, dels att han behöver göra en kvick garderobsrockad för att svalka sig. Svensken sliter bestämt av sig båda sina tröjor och blottar sitt bara bröst för publiken runt omkring, avlägsnar underställströjan helt och drar på sig den gråmelerade Boss-pikén igen. Sen kliver han lika snabbt tillbaka in i fokuserat spelläge och skickar ännu en svidande knytnäve mot Mickelsons mellangärde, i form av en fulländad järnfyra på 17. – Den var rakt på, lämnade aldrig pinnen från att den ” Den var rakt på, lämnade aldrig pinnen från att den startade. En av karriärens bästa järnfyror.” 36 SVENSK GOLF | 8 2016 startade. En av karriärens bästa järnfyror, konstaterar Stenson belåtet om slaget som stannar två meter från hål. Trots missad birdieputt är ledningen två slag inför 18:e och nu ska inget stoppa Stenson, även om hans adrenalinstinna spoon är nervöst nära att rulla hela vägen ner i en gapande fairwaybunker 284 meter bort från tee. Vinden har mojnat när Stenson förbereder sin birdieputt på sista hålets green och ljum skotsk sommarluft fyller den amfiteater som de jättelika mörkblåa läktarna formar. När den tippar över koppkanten och ner i hålet utbrister Stenson i en sista explosiv segergest, med båda nävarna kraftfullt knutna, och ackompanjeras av en extatiskt jublande publik – många väl medvetna om att hans segerresultat, 20 under par, är nytt 72-hålsrekord i det 156 år gamla öppna mästerskapet. Mickelson, som slutar 17 under par, lägger armen om Stenson, gratulerar sin kombattant och konstaterar att han själv aldrig spelat bättre och inte vunnit. En kvart senare får Stenson på nytt ta emot publikens applåder när han presenteras som ”winner of the gold medal and champion golfer of the year”. Med samlad stämma säger han i segertalet: ”Jag förlorade en god vän i onsdags morse. Jag känner att han har varit med mig hela veckan. Mike – den här är för dig.” Tårarna rullar försiktigt nerför Emmas kind. Henrik kysser The Claret Jug och höjer den mot himlen. segerfesten: vårt möte med mästaren segerpokalens silverglänsande sidor är fortfarande lätt immiga och ur öppningen sipprar doften av välsmakande champagne. Henrik Stenson för vinkaraffen till munnen och tar en välförtjänt klunk. Svensken är förstås segerfestens odiskutabla huvudperson, men antalet hänryckta ögonpar som riktas mot The Claret