Svensk Golf 1
det började med en järnfemma. Närmare bestämt en
Mizuno Silvercup med damskaft. En 11 år gammal Henrik Stenson håller den i händerna när han står på Gullbringas drivingrange med klubbens head pro Richard Bayliss. Den blivande majorsegrarens första golflektion äger rum i september 1987. Henrik får mersmak och pass nummer två bokas in snart därefter. Sedan påpekar Bayliss för pappa Ingemar Stenson att Henrik imponerar med både långa och raka slag. – Är inte det själva meningen med spelet, undrar Ingemar Stenson avmätt. Golfen har ännu inte fått fäste hos familjen Stenson, utan det är en grannpojke som har lockat ut Henrik till Gullbringa. Innan dess är det främst fotboll och badminton som dominerat intresseradarn. Våren 1988 är han dock uppslukad av spelet och golfskornas spikar slits betydligt mer än fotbollsskornas skruvdobbar. En 12-årig Henrik ringer själv till fotbollstränaren och meddelar att karriären som löpstark mittfältare i Ytterby IF är över. Samtidigt växlar Richard Bayliss upp genom att sätta tuffare mål för den hungrige junioren, och tror så mycket på utvecklingspotentialen att han erbjuder Ingemar att bara betala halva priset för lektionerna om Henrik inte når en viss handicap. Ingemar får också öppna plånboken för att köpa ett begagnat och inte särskilt förlåtande damset till sonen. – Det var nog bra för Henrik. Han lärde sig från början att han var tvungen att träffa bollen rent, annars händer det ingenting, säger Ingemar Stenson. för hemmaklubben noteras på Orust där blivande Europatour-spelaren Peter Gustafsson slutar tvåa – efter att Henrik vunnit på två över par. – Jag minns ingenting från den tävlingen. Fast jag vet ändå hur det känns att bli slagen av Henrik. På ett landslagsläger några år senare delade vi rum och säng. På natten kröp jag lite för nära i sömnen och vaknade av att Henrik slog till mig och undrade vad i h-vete jag höll på med. Men vi var goda vänner även efter det, berättar Peter Gustafsson. Henrik är också med på distriktets talangläger på Kungsbacka GK. Bland deltagarna återfinns de framtida toursegrarna Fredrik Jacobson och Johan Edfors. – Vår tränare Pär Nellbeck tyckte att ”Hon den där Stenson har bra drag i trasan. Han trodde att Henrik var en tjej eftersom han hade en klassisk hockeyfrilla och var småmullig. Men egentligen stack han inte ut spelmässigt då. Han hade börjat lite senare än vi, men kommit igång snabbt. På somrarna hade han varit på Öland och sänkt sig på Ekerum. Det tyckte vi var lite löjligt eftersom den banan var lite ”grund” för oss, berättar Johan Edfors. för henriks föräldrar medför sonens nya intresse till stor del ett ändlöst väntande i bilen på klubbens parkeringsplats. ”Bara en hink till” blev ofta två, ibland tre medan middagen hemma kallnade. Själv ville Henrik hårdnackat inte spela på banan förrän han bemästrat uppgiften på rangen. Om Ingemar lade sig i och sade att bollarna gick tillräckligt rakt blev det ofta en mörk blick från sonen, innan Henrik gick och hämtade en hink till. Svingrörelsen utvecklades snabbt, vilket tydliggjordes på de bilder som Richard Bayliss regelbundet tog i avstämningssyfte – under en tidsålder där Trackman bara var en avlägsen dröm. – En bild säger mer än tusen ord, särskilt när det gäller golfsvingar. Jag har haft tusentals elever men ingen har lärt sig snabbare än Henrik. Efter några månaders träning var jag övertygad om att han skulle bli riktigt bra. Han var redan då en perfektionist med laserfokus och lika envis som en foxterrier, säger Richard Bayliss. Sommaren 1989 är Henrik nere på nio i handicap och har börjat spela juniortävlingar. Den första segern utan46 SVENSK GOLF | 8 2016 ” Han slog inte så långt på grund av att han inte var så storväxt men hade ett magiskt närspel.” 1991 lämnar henrik stenson Gullbringa och Richard Bayliss bakom sig. Detta eftersom Ingemar har fått ett nytt jobb i Skåne. Familjen väljer att bosätta sig i Bjärred, strax utanför Malmö medan Henrik får Barsebäck som ny hemmaklubb. Dåvarande pron Anders Jansson kommer ihåg den inledningsvis lite blyga 15-åringen som anslöt i Barsebäcks juniorträningsgrupp. – När Henrik kom till Barsebäck var han ganska kort i växten, och lite smårund – fast inte kraftig alltså. Han slog inte så långt på grund av att han inte var så storväxt men hade ett magiskt närspel. Han hade väldigt bra teknik redan då faktiskt, efter den grund som lades med Richard Bayliss, säger Anders Jansson, som idag är tränare på Landskona GK. De första åren på Barsebäck präglas av träning, träning och mer träning. Både i juniorgruppen och uppblandat med individuella lektioner med Anders. – Han var alltid den som var richard bayliss, dåvarande pro på gullbringa g&cc sist från banan, rangen och närspelsområdet. Och Henrik är ingen supertalang eller någon som begåvats med en jättetouch, utan han är mycket, mycket mer en träningsprodukt. Han har verkligen jobbat sig till där han är idag. På Barsebäck finner också Henrik en trogen träningskompis i två år äldre Jesper Björklund. Förutom att de sporrar varandra i utvecklingen välkomnas deras vänfoto: privat (svingbild), getty images