Forskningssupplement 46 1
Forskningssupplement viljan till förändring i en
organisation och bland dess personal en betydande roll i ett implementeringsarbete. Att kunna handlar om att tillräckliga resurser finns inom organisationen och förstå syftar till att olika aktörer såsom chefer, politiker och socialarbetare besitter relevant kunskap och förståelse för det som ska implementeras. Oscarsson skrev boken Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten som en introduktion för praktiker, chefer, politiker och studenter på uppdrag av Sveriges kommuner och Landsting (SKL) och i de avslutande reflektionerna menar han att Evidensbaserad praktik är inte svaret på ambitionen att kunskapsbasera socialtjänstens insatser. Men som förhållningssätt och metod i mötet mellan praktiker och klient är det en av flera vägar mot målet – dock en väg som ställer stora krav på praktikerna och organisationen. (Oscarsson 2009: s 69) Det har nu gått tio år sedan detta skrevs och mer än tio år sedan utredningen om Evidensbaserad praktik i socialtjänsten – till nytta för brukaren (SOU 2008:18) presenterades. Utredningen låg till grund för ett nu formellt avslutat arbete som av vissa aktörer beskrivs som en genomgripande förändring och utveckling av socialtjänsten; rent av som ett paradigmskifte. Andra har uppfattningen att denna satsning är exempel på statlig ”top-down- styrning” där staten i själva verket inte kommit särskilt mycket närmare ett långsiktigt stöd för en strategisk kunskapsutveckling inom socialtjänsten (Soydan 2010; Bohlin & Sager 2011, Björk 2016). Satsningen har också inneburit en stundtals hetsig debatt mellan olika aktörer (se tex. Socionomen 2017:8) Inledningsvis beskriver vi denna intervention som en resa mot kunskapsutveckling. En resa mot kunskapsutveckling Med utgångspunkt från SOU 2008:18 tecknade regeringen och SKL i maj 2009 en överenskommelse om att gemensamt skapa en ”Plattform för en evidensbaserad praktik i socialtjänsten” (Överenskommelse, 2009). Under perioden 2008–2014 har årliga överenskommelser mellan regeringen och SKL slutits när det gäller socialtjänsten och angränsande verksamhetsområden. I och med 2014 års utgång avslutades det ursprungliga arbetet med överenskommelserna. Regeringen och SKL beslutade emellertid om fortsatta överenskommelser för 2015 och 2016. I 2016 års överenskommelse avslutades arbetet med att stärka de regionala samverkans- och stödstrukturerna. Den gemensamma kärnan i de olika överenskommelserna för åren 2009 – 2014 har enligt SKL varit att stärka förutsättningarna för ett evidensbaserat arbetssätt. För att uppnå det övergripande målet, det vill säga att socialtjänsten arbetar utifrån en evidensbaserad praktik, har fokus funnits på att förstärka stödet på lokal, regional och nationell nivå. Rent praktiskt har detta genomförts genom att stödstrukturer har införts. Med stödstrukturer avses strategiska funktioner för kunskapsutveckling vilka ska bidra till verksamhetsutveckling såsom metodstöd och utbildning inom socialtjänstens områden (Johansson & Fogelgren, 2016). Tidigare forskning har visat att syftet med interventionen och dess implementering har förändrats över tid (Denvall & Johansson 2012; Johansson 2013). Till exempel har brukarperspektivet blivit allt mer underordnat samtidigt som evidensbegreppet har tonats ned och ersatts med det betydligt vidare begreppet ”kunskapsutveckling” (Johansson, Denvall & Vedung 2015). Interventionen med dess olika faser och innehåll kan illustreras med en figur 1: Intervention utgår från de slutsatser och förslag som presenterades i, Evidensbaserad praktik i socialtjänsten – till nytta för brukaren (SOU 2008:18). Med utredningen som utgångspunkt slöts sedan ett plattformsavtal mellan regeringen och SKL. Implementeringen utgörs av SKLs arbete med att realisera interventionen genom årliga överenskommelser (2009 - 2014) med mer konkret innehåll. Implementeringen har byggt på införandet av regionala stödstrukturer med regionala plattformsledare och lokala utvecklingsledare. Fr.o.m 2015 har den lokala praktiken ansvar för det fortsatta arbetet men 2015 och 2016 sluts dock nya avslutande överenskommelser. 6.2019 socionomen 15