Nollnitton 1
Text: Redaktionen Festivalmod Mockafransar, blomk
ransar och bucket Till skillnad från vardagskläder är festivalmode i grunden ett förstorat språk. Det handlar mindre om att klä sig efter väder, och mer om hur man vill uppfattas. Festivalmode följer i stora drag samma trendcykler som mode och stil i övrigt, men med en tydlig lutning åt fest – festival är trots allt ett slags kalas för vuxna, där man gärna passar på att ta ut svängarna lite extra. Många av de mest igenkännbara festivaltrenderna går att spåra över generationer, tillbaka till populärkultur, kändisestetik och sådant som råkat fastna i flödet: film, serier, musik och sociala medier. Resultatet blir inte sällan en sorts kollektiv känsla av unikhet, som i praktiken leder till att tusentals människor i samma ålder och med samma referenser klär sig ganska likadant. Som sommaren då oförklarligt många plötsligt hade bucket hats från Eldorado. Eller när Bråvallafältet svämmade över av knähöga gladiatorsandaler. Här är ett urval av festivaltrender vi sent kommer glömma – och sannolikt inte heller bli av med. Hunterstövlar och kortkort Få personer har satt ett så tydligt avtryck på festivalmodet som Kate Moss och Alexa Chung. Den numera ikoniska 16 bilden av Kate Moss i leriga Hunterstövlar, oborstat hår och en lårkort guldglittrig klänning på Glastonburyfestivalen har ritat om DNA-koden i en hel generation tjejer. Hunterstövlarna har sin historiska förankring i Storbritannien och grundades redan på 1800-talet, där stövlarna från början användes som robusta gummistövlar i lantbruk och senare även av militären under första och andra världskriget. Men i modern kulturminnesbild är de framför allt kopplade till en helt annan era: indie sleaze, Tumblr-estetik och 00-talets mode, särskilt i Europa där behovet av gummistövlar är något mer reellt än i exempelvis en öken i Kalifornien. De bars till fransiga jeansshorts, ösregn och den klassiska kombinationen av att vara olyckligt kär i en rökande, sömndrucken och emotionellt otillgänglig kille. Glittersmink och facegems Det är lite oklart när glitter i ansikte och på kropp blev synonymt med festivaler, mest troligt är det en mashup av uttryck som bottnar i 90-talets ravekultur, queer/drag-estetik, disco och popdivor, som sammanfallit i en trend som aldrig riktigt vill släppa taget. Före 2010 syntes ansiktsglitter mest i subkulturer: på ravegolv och i miljöer som Burning Man. Runt 2013–2018, med en tydlig peak kring 2015–2017, exploderade det brett. Drivet av Coachella och sociala medier blev “face gems” och ansiktsglitter ett globalt fenomen, komplett med en snabbt växande marknad av färdiga “festival kits”. Trenden löpte parallellt med fransar, neon och blomkransar och hängde sannolikt ihop med festivalens löfte om tillfällig kravlöshet och vuxenkalas. När måndagen kommer har glittret till 90% tvättats bort, förutom några flagor som du kommer hitta på kläder och hårbotten lagom till nyår. 2019 estetiseras det på nytt via Euphoria. Den här gången mindre bohemiskt, mer sleazigt och hyperstylat. Den lilla, glest virkade hättan Den som sitter som ett lock över huvudet och ser ut som en korsning mellan bebismössa, felskapt slinghätta och medeltida huvudbonad. Ibland ackompanjerad av små speglar eller hängande attiraljer. Den slog igenom stort runt 2013, i vevan med den solblekta boho-vågen av virkat, lager på lager av hängsmycken och en allmän längtan efter att se ut som någon som precis vaknat i öknen. Som så mycket annat har den letat sig tillbaka – nu i en friare, mer lekfull och ofta medvetet udda form, inte minst via TikToks “weird hats”-estetik. Den syntes på idel festivaler 2025 och oraklen spår att minst ett exemplar