Kollega 1
Kollega Sida 2
Kollega Sida 3
Kollega Sida 4
Kollega Sida 5
Kollega Sida 6
Kollega Sida 7
Kollega Sida 8
Kollega Sida 9
Kollega Sida 10
Kollega Sida 11
Kollega Sida 12
Kollega Sida 13
Kollega Sida 14
Kollega Sida 15
Kollega Sida 16
Kollega Sida 17
Kollega Sida 18
Kollega Sida 19
Kollega Sida 20
Kollega Sida 21
Kollega Sida 22
Kollega Sida 23
Kollega Sida 24
Kollega Sida 25
Kollega Sida 26
Kollega Sida 27
Kollega Sida 28
Kollega Sida 29
Kollega Sida 30
Kollega Sida 31
Kollega Sida 32
Kollega Sida 33
Kollega Sida 34
Kollega Sida 35
Kollega Sida 36
Kollega Sida 37
Kollega Sida 38
Kollega Sida 39
Kollega Sida 40
Kollega Sida 41
Kollega Sida 42
Kollega Sida 43 Rökpaus. Hans Nilsson hjälper koll
egorna Henrik Jonés och Jonas Lilja med något mejlrelaterat problem. Han har jobbat på samma arbetsplats sedan 1987, först som handläggare men efter en internutbildning arbetar han på it-avdelningen som chef. mellan – det kan i så fall bara ha varit positivt för dem som var osäkra. I kontorslandskapen strax öster om Hans Nilssons arbetsrum kallar några kollegor. De har ett problem och en diskussion på obegriplig teknokratiska bryter ut. När problemet är löst frågar någon varför Hans har en fotograf och en reporter i hälarna och Hans förklarar lika självklart som nyss när teknikfrågan skulle redas ut. Hans Nilssons mod består inte enbart i att han stirrat döden i vitögat och gjort likaledes med ett femtiotal medarbetare, utan även i att han tillhör en skrämmande liten minoritet hivpositiva som vågar berätta helt öppet om sin sjukdom. Av drygt femtusen hivpositiva i Sverige är det bara knappt 20 personer som törs exponera sig offentligt, enligt organisationerna som arbetar med hivfrågor. Hans Nilsson ger dem som inte vill berätta sitt fullkomliga stöd. – Det finns en rädsla för negativa reaktioner. Att vara hivpositiv innebär ett stigma, ett utan- förskap. Klimatet är sådant att de som har hiv mer eller mindre lärt sig att det är bättre att hålla tyst. Sedan kan man vara mer eller mindre tyst i olika sällskap. Enligt en undersökning om öppenhet och hiv som gjordes av Hiv-Sverige, hamnade arbetsplatsen som den sista utposten man kunde tänka sig avslöja sin sjukdom på. Inte heller Hans Nilsson går ut och presenterar sig som hivpositiv för nyanställda, men om någon frågar varför han bara jobbar deltid, hymlar han inte om orsaken – han har sjukersättning på halvtid för att han är hivpositiv. Inför externa kunder brukar han dock svara undvikande. – På jobbet vill man bli sedd som den man är och inte som Hiv-Hasse, säger Hans Nilsson. Det finns också många exempel på hur det har gått snett när någon berättat om sin sjukdom. Som nyligen på en större arbetsplats i Stockholm, där en person som avslöjat sig som FAKTA/HIV ● Hiv (humant immunbristvirus) är ett virus som kan överföras vid oskyddade sexuella kontakter eller smittat blod. Viruset försvinner aldrig ur kroppen och om inte medicin sätts in finns risk för den smittade att insjukna i aids (acquired immuno deficiency syndrome) efter cirka tio år. ● 9 400 hivinfekterade personer har sedan början av 1980-talet fram till slutet av förra året anmälts till Smittskyddsinstitutet. ● 5 300 personer lever i dag med känd hivdiagnos. ● Antalet nyupptäckta hivsmittade har ökat långsamt de senaste tio åren. Förra året anmäldes totalt 465 hivinfekterade varav nästan hälften hade fått smittan via heterosexuella kontakter. KÄLLA: SMITTSKYDDSINSTITUTED, NOAKS ARK, HIV-SVERIGE ➼ 8-11 KOLLEGA 43
Kollega Sida 44
Kollega Sida 45
Kollega Sida 46
Kollega Sida 47
Kollega Sida 48
Kollega Sida 49
Kollega Sida 50
Kollega Sida 51
Kollega Sida 52
Kollega Sida 53
Kollega Sida 54
Kollega Sida 55
Kollega Sida 56
Kollega Sida 57
Kollega Sida 58
Kollega Sida 59
Kollega Sida 60
Kollega Sida 61
Kollega Sida 62
Kollega Sida 63
Kollega Sida 64
Kollega Sida 65
Kollega Sida 66
Kollega Sida 67
Kollega Sida 68