ARTIKELN PRESENTERAS AV SISTA UPPSLAGET INTE SNAB
B MEN UPPKÄFTIG EN ANLEDNING TILL FÖRKLARING Kax till max utan vana på bana. D et var bandag för motorcyklister och solen gassade hårt. Detta var på den tiden man knappt ens pratade om bandagar. Nu kan jag inte minnas exakt men jag gissar på att detta var 1987 och min kompis Magnus hade just köpt sig en Suzuki GSX-R 1100 och den ville han ju givetvis prova på en smällhet bana i smällhett solsken. Däcken på den klibbade nästan av sig själva... Min egen BMW R 75/5 kändes i sällskapet urgammal och inte alls hemmahörande på en bana. Med på körningen var ett par killar med blandade sporthojar. De hade högljutt refererat till omkörningar och nerlägg de gjort på vägen till banan. Jag och Magnus stod och tittade när det första gänget körde. Magnus noterade att de allra gapigaste killarna, givetvis sportgänget, hade de vassaste hojarna men till hans obefintliga besvikelse gick det inte så fort som det låtit innan. Strax byttes förargrupp och det var tjejernas tur. Idag pratar vi om skilda badtider men här var vi då kanske pionjärer i det tänket. Tjejerna hade frågat om de var tvungna att köra blandat och om det gick att låta damerna gasa i egen grupp. Givetvis fick de det. Tjejgänget var mindre i antal än någon av de två grupperna killar men här var det något som hände. En tjej på ljusblå RD350 visar mycket snart att hon kunde det här. Efter några varv säger Magnus att hon är mycket duktig och hennes tid runt banan är uppseendeväckande bra. När det blev byte igen så skulle jag ut. Magnus med. Sporthojgänget påminde mest om ”Bästa Svängen Hökarängen” från Lasse Åbergs Snowroller. Magnus lade sig bakom dem och strax framför mig. Jag följde honom så gott det gick. Det gick undan. Magnus smet om en efter en. I kurvorna. Bara. På rakorna blev han ibland omkörd men i var kurva laddade han om dem ömsom inner och ömsom ytter. Tillslut ledsnade 50 han på leken och gasade iväg och försvann sakta men säkert. Sporthojsgänget gasade för vilda livet för att hänga på. Icke sa Nicke. Magnus var så långt före att det var hopplöst. Gänget hängde inte på. Väl i depån igen skapades halvcirkel runt Magnus av sportförare som alla blivit duktigt rastade. Grabbarna var alla, utom en av dem, imponerade och glada. Jag själv hade kämpat och slitit för att hålla ens jämna steg med sportåkarna men kanske inte varit så kaxig innan jag åkt ut på banan. Den minst nöjde av killarna förklarade anklagande syrligt för Magnus att det kanske inte var så smart att hetsa andra genom att köra så fort, de kunde ju faktiskt hända en olycka. - Nu kör vi på bana och det är fritt att gasa om man kan och vill och man slipper om man inte kan och vill, sade Magnus. - Asså, svarade den purkne sportkillen kaxigt, jag har bara haft min hoj två månader och inte känt in den ordentligt. Andemeningen var att han då hade giltigt förfall för att inte ha kört ifrån Magnus. - Så om du haft din hoj fler månader så skulle det alltså inte vara olämplig hets av dig att köra ifrån folk? Magnus log när han sade detta och den kaxige skulle precis mucka tillbaka när Magnus fortsatte. - Jag noterar att du inte vässar emot tjejen på RD:n som körde bättre varvtider än det jag gjorde nu nyss och förresten du sa att du bara haft din hoj ett par månader. Jag provkör polarns gamla BMW och den har jag aldrig kört förr alls. Den purkne lommade iväg och muttrade. Lite lustigt noterade jag att resten av gänget, åter igen, inte hängde på. KENTA ÖRRED