Byggaren 1
KRÖNIKA Ska vi plantera lite berg i vår, älskli
ng? D e äldsta delarna i det hus jag bor i är en sommarstuga från mitten av trettiotalet. När den bergiga tomten, ett par mil söder om Göteborg, skulle bebyggas tänkte man noga efter. Fann ett ljungbevuxet hörn avgränsat av en bergknalle. Grävde ut lite, skapade en källare som egentligen låg över mark och byggde upp källare/ husgrund med stora granitblock. Just som man gjorde med de fl esta sommarställena runt om liksom med husen längs bohusländska kusten norr om Göteborg. De sidor som låg på berget fi ck en lägre krypgrund av granit. När vi för några år sedan byggde ett attefallshus på tomten, på ett sluttande berg, sänkte vi takhöjden för att få huset att stämma med den totala fyrametershöjden. Den dag våra hus inte står kvar, så ska bergen stå där. Som de stått i 900 miljoner år och förhoppnings-vis kommer stå kvar i ytterligare miljoner. Runt oss kommer däremot ligga sorgliga gapande sår av vad som en gång var av inlandsisen mjuka vackert formade bergsformationer. Nu: högar av sprängsten - och för hur länge, oräkneliga vita frigolitblock. Hur blev det så här? Är det typhusens fel? Alla de hus vi erbjuds i kataloger, liggandes på plattor som vore de alla lämpade för Skåne eller Västgötaslätten. Varför skapar kommunerna inte ett regelverk för nybyggnation som tar hänsyn till de berg som vi inte kan plantera om nästa vår? För de fl esta som bygger hus uppstår inte ens tanken på att be en arkitekt titta på den tomt man köpt och föreslå ett alternativ som inte skadar berget. Ett hus ritat för berget som respekterar det och ytterligare skapar dramatik och skönhet åt den plats det är byggt på och för de människor som ska leva i det. Det kanske mest legendariska hus som skapats de senaste hundra åren är Falling Waters av Frank Lloyd Wright. Ett hus som byggts helt eft er naturens dramatik och blir en del av sin omgivning. Hur kan det inte vara ett större krav på att man ska integrera den svenska naturen i den hus man bygger? Varför tas inte mer hänsyn till det som ligger omkring? En annan amerikansk arkitekt Bernard Maybeck, verksam i och runt San Francisco under nittonhundratalets första hälft och en del av Arts and Craft s-rörelsen, visade sin vördnad för naturen genom att bygga in levande träd i sina hus. Jag kan förstå att detta lätt kan bli en diskussion om äganderätt. Men den blir automatiskt snedvriden, redan idag fi nns enorma inskränkningar i hur hus får byggas med hänsyn till buller, vattendrag och standarder av olika slag. Men varför låter man då spränga bort ofantliga mängder berg? Hus går att riva och bygga om, men den skada som man gör på naturen består. Våra sätt att bygga har förändrats genom åren, våra idéer om hur samhället ska se ut och vad som ska vara nära, vad som kan vara längre ifrån och vad som är nödvändigt skiljer sig mellan idag och för 50 år sedan. Men samtidigt med det skiljer sig inte bergen, de naturliga vattenfl ödena och det moraliska imperativet att bevara den natur som vi lever i. ”Bernard Maybeck, visade sin vördnad för naturen genom att bygga in levande träd i sina hus.” Det berg som sprängts omkring mig kommer aldrig att kunna återskapas. Men det är ett ansvar för våra politiker och bygglovshandläggare och kanske framförallt våra arkitekter att se till att inte fl er går samma öde till mötes. Skydda bergen, skydda naturen och bygg på ett sätt som är anpassat till vår omgivning. Krossa inte våra klippor, det mest beständiga vi har, bara för bekvämlighet och några sparade kronor. Det kanske mest legendariska hus som skapats de senaste hundra åren är Falling Waters av Frank Lloyd Wright. 32 CHRIS FORSNE Journalist och författare, verksam i Göteborg BYGGAREN 3 2021