Årsskrift 1998 Sida 1
Årsskrift 1998 Sida 2
Årsskrift 1998 Sida 3
Årsskrift 1998 Sida 4
Årsskrift 1998 Sida 5
Årsskrift 1998 Sida 6
Årsskrift 1998 Sida 7
Årsskrift 1998 Sida 8
Årsskrift 1998 Sida 9
Årsskrift 1998 Sida 10
Årsskrift 1998 Sida 11
Årsskrift 1998 Sida 12
Årsskrift 1998 Sida 13
Årsskrift 1998 Sida 14
Årsskrift 1998 Sida 15
Årsskrift 1998 Sida 16
Årsskrift 1998 Sida 17
Årsskrift 1998 Sida 18
Årsskrift 1998 Sida 19
Årsskrift 1998 Sida 20
Årsskrift 1998 Sida 21
Årsskrift 1998 Sida 22
Årsskrift 1998 Sida 23
Årsskrift 1998 Sida 24 Det är populärt att anta at
t de refomerta skottarna skulle ha fördömt den romerska kyrkan för att den tillät golf och andra rekreationer på söndagar. Nej, inte ens John Knox, som har ett rätt dåligt rykte i de här sammanhangen, avstod från golf. Han ville inte se söndagen enbart som en dag för andliga övningar. Kravet på sabbatsdisciplin ökade dock i vissa protestantiska schatteringar. Vi har en helt underbar målning föreställande två mycket sinistra kyrkomän överrumplande en söndagsmatch. Titeln på tavlan är 'The Sabbath Breakers'. Konstnären hette J.L. Dollman. Budskapet är säkert inte så mycket det, att 'kontrollanterna' var ute på en Herren behaglig jakt efter golfare. Kyrkans missnöje gällde dem som aldrig syntes i kyrkan och dem som spelade 'during the time of the preaching'. Det var så stadsfullmäktige i Edinburgh efter lyckosam lobbying utfärdat förbudet, 1592, "on any pastymes or gammis within or without the toun upon the Sabbath, sic as GaJ" Böter: 40 shillings. Ett kännbart stram Några år senare råkade en viss Robert Robertson illa ut. Han 'nackades' (sattes i kyrkstocken), 1604, för att han spelat golf på ängarna vid Leith under guds-tjänsttid. Om Bob var upp eller ner, när han togs på bar gärning, förtäljer inte källan. Men säkert vågade sig en och annan golfare fram till stocken för att fråga hur det gått. Under de mest religiöst turbulenta åren på 1600-talet i Skottland hade golfen fått en sådan spridning och allmänt erkännande, att prästerna inte tvekade att använda sig av golfglosor i sina predikningar. En viss berömd predikant, Michael Bruce, höll (år och dag obekanta) en predikan i Cambusnethan under vilken han brukade ord, fraser och bilder från golfens värld. Som 24 detta: "The soul-confirmed man, leaves the Devil at the two more.1/ Den referensen var tydlig, ingen av åhörarna missade golfinslaget, i det här citatet, ett sätt att räkna scoren. Betydande att den gudlige hade besegrat Djävulen med två slag på det avgörande hålet. Bort all synd! Senare kom lordprotektorn Cromwell och med honom det vi brukar kalla puritanismen. Och den läran förbjöd allt 'syndigt' leverne på söndagen. Vilket betydde allt! Under 1700-talet sökte fanatiska puritaner att ifrågasätta fromheten och allvaret hos varje präst som överhuvudtaget tog i en golfklubba. Å andra sidan är det ungefär nu som en raffinerad klubba börjar (?) användas, en klubba med borrat skaft för förvaring av livets vatten under stillsamma promenader runt banorna. I mitten av 1700-talet kommer frimurarna att 'rädda' golfen. Om de skotska frimurarna också haft inflytande på attityden till golf hos Kyrkan är ännu oklart. Med den andliga förankring de hade och har både i gamla och nya testamentet, måste frågan om söndagsgolf ha vållat visst bekymmer. Dock finns det skäl att anta att de tog lätt på den. Olyckligtvis fick Sverige sitt frimureri från Frankrike på 1730-talet. Hade man tagit det direkt från Skottland, hade vi säkerligen här fått golfspel också på köpet. Liksom klubbor med borrade skaft. Speciell söndagsgreen De rigida tiderna klingade av och många präster kom att under Victorias regering (1837-1901) fångas av leken med den lilla vita bollen. Golfande präster följde också det engelska imperiet i spåren och bidrog till att sprida även golfens evangelium. Man spelade ofta på måndagarna. Banan var
Årsskrift 1998 Sida 25
Årsskrift 1998 Sida 26
Årsskrift 1998 Sida 27
Årsskrift 1998 Sida 28
Årsskrift 1998 Sida 29
Årsskrift 1998 Sida 30
Årsskrift 1998 Sida 31
Årsskrift 1998 Sida 32
Årsskrift 1998 Sida 33
Årsskrift 1998 Sida 34
Årsskrift 1998 Sida 35
Årsskrift 1998 Sida 36
Årsskrift 1998 Sida 37
Årsskrift 1998 Sida 42
Årsskrift 1998 Sida 43
Årsskrift 1998 Sida 44