Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR OvE BRiNG Drönaren och f
olkrätten SäGa Vad Man ViLL om president Obamas tv-tal den 23 maj om terrorbekämpningen, men han hade lyssnat på den juridiska kritiken om användningen av drönare och han var mån om att distansera sig från den tidigare administrationens ointresse för ”the rule of law”. Talet hade en vid inriktning, det rörde den amerikanska antiterrorism-strategin, inklusive avvecklingen av lägret i Guantánamo, men det var hans hantering av drönarfrågan som väckte störst intresse. Obama adresserade förhållandet mellan rätt och moral, aviserade nya procedurer för att skydda oskyldiga civila, men försvarade samtidigt det som skett och den fortsättning som skulle ske. Drönaren hade kommit för att stanna. ”De här attackerna har räddat människoliv”, hävdade han. Attackerna hade varit effektiva. Och dessutom – de var lagliga. Argumentationen följde ett bekant mönster, men det nya var att presidenten inte bara sa sig erkänna de begränsningar som uppställdes av inhemsk och internationell rätt, utan även ville addera en moralisk bedömning för att uppnå ”near-certainty” att inga civila dödas eller kommer till skada. Den högsta möjliga standarden av säkerhetsåtgärder skulle införas. Analysen vilar dock på en grundläggande förenkling av den juridiska problematiken. Det är två rättsliga regimer som spelar in, såväl mänskliga rättigheter i fred som humanitär rätt i krig, och de måste hållas isär och inte buntas ihop till en enda övergripande rätt till självförsvar mot al-Qaida. Självförsvarsrätten aktualiserar krigets lagar, och med den möjligheten att betrakta terrorister som legitima mål, men tillämpningen av denna legala regim är begränsad till fall av internationell väpnad konflikt, med andra ord till territorier där fientligheter av internationell karaktär pågår. Detta gäller ofta för situationen i Afghanistan/Pakistan, emellanåt också för den i Somalia/Etiopien, men varje fall får bedömas ad hoc efter vad som gäller där och då. Ofta har en regering problem med att kontrollera hela sitt territorium, terrorister kan gömma sig, som i Jemen. Men Jemen är inte föremål för en internationell väpnad konflikt. Där har det 22 kontinuerligt förekommit amerikanska drönarattacker sedan 2009. Dessutom förekom en isolerad attack 2002. MänSkLiGa rättiGHeter Dödsoffrens totala antal i Jemen är 381, varav endast en mindre del torde ha varit kopplade till al-Qaida. Många av dem som avlidit i drönarattacker har varit chaufförer eller passagerare som färdats i samma bil som den utpekade terroristen. Dessa människor har inte varit misstänkta för brott och de har berövats den ”rätt till liv, frihet och personlig säkerhet” som garanteras dem under bland annat FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 3). Av dem som kan ha varit terrorister torde de flesta ha kunnat arresteras på vanligt sätt och förts till domstol för en opartisk rättegång, något som de var berättigade till under de mänskliga rättigheternas regim. Nu blev det i stället fråga om utomrättsliga avrättningar (”extra-judicial killings”), eller statligt arrangerade mord för att uttrycka det mer drastiskt. President Obama var i sitt tal medveten om denna ”komplikation”. Han betonade att preferensen i terroristjakten alltid var ”to detain, interrogate, and prosecute”, men han klargjorde inte när det är absolut nödvändigt att respektera de mänskliga rättigheter som utmynnar i kravet på en opartisk rättegång. Presidenten åberopade i stället det mandat att använda våld som kongressen utfärdade efter den 11 september 2001. Men den utomrättsliga avrättningen som metod kan inte tolkas in som en option under ett konstitutionellt mandat, inte i något land. Det strider mot rättsstatens idé (”the rule of law”). SuVeränitet OcH SaMtycke Däremot var Obama noga med att säga att USA respekterade andra staters suveränitet vid drönarattacker. Och det är riktigt att Jemen alltid lämnat sitt godkännande till dessa insatser. Så också Pakistan, åtminstone innan bin Ladin sköts ihjäl på pakistanskt territorium. Drönarattacker över en annan stats territorium utan den statens samtycke är uppenbara Advokaten Nr 5 • 2013