Advokaten 1
Fokus Meddelarfrihet ”Det är mediernas ansvar att
dra gränsen och inte utnyttja enskildas kan straffas om publiceringen sker i ett massmedium som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarna, tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). – Felaktigheter och övergrepp måste komma upp i ljuset. Därför finns möjligheten för enskilda när intern kritik inte hjälper eller medarbetarna kanske inte vågar berätta för sina chefer att de i stället kan vända sig till medierna. Rätten att meddela uppgifter skyddas på flera sätt. Det är förbjudet för myndigheter och andra allmänna organ att efterforska vem som lämnat en uppgift, och de får heller inte vidta repressalier mot den som utnyttjat sin yttrandefrihet vare sig det skett öppet eller anonymt. För dem som tar emot uppgifterna gäller tystnadsplikt för uppgifter som gör att uppgiftslämnaren kan identifieras. – Jag kan förstå att en chef blir besviken och arg när han eller hon först får läsa om brister i myndighetens verksamhet i medierna. Men chefen bör då i första hand ställa sig frågan hur det står till med det egna ledarskapet. Varför medarbetarna inte för fram kritiken internt, menar Anna Skarhed. Hon har varit verksam som jurist sedan 1977. Hennes intryck är att kravet på effektivitet inom den offentliga förvaltningen skruvats upp. Även om detta enligt Anna Skarhed kan vara en förklaring till att chefer känner sig pressade och därmed glömmer vikten av att ha det högt i tak inom myndigheterna är det aldrig försvarligt att ge sig på den som lämnat uppgifter i stället för att angripa problemet. trOr inte pÅ StränGare Straff Från 2008 till och med februari i år fick JK in 23 anmälningar om brott mot repressalieförbudet, 73 anmälningar för brott mot tystnadsplikten och 52 misstänkta fall av otillåten efterforskning av uppgiftslämnare. Till det kommer 25 anmälningar som katalogiserats som anmälningar för brott mot meddelarfriheten. I genomsnitt nära tre fall per månad där någon ansett att rätten att meddela uppgifter kränkts eller där JK på egen hand uppmärksammat ett missförhållande och öppnat ett ärende. – Många av anmälningarna avskriver vi ganska snabbt. Det handlar bland annat om fall där JK inte är behörig att utreda frågan, och därför sänder vi anmälan vidare till till exempel allmän åklagare. Ett antal anmälningar saknar också substans att gå vidare med, förklarar Anna Skarhed. Av de 173 anmälningarna har JK inlett förundersökning i 28 fall och av dessa har fyra, omkring 15 procent, lett till att JK väckt åtal. – Jag ser det inte som särskilt bekymmersamt att antalet fall som vi för till domstol är relativt få. Många gånger är bevisläget sådant att vi väljer att inte åtala. I stället försöker vi genom uttalanden få tillstånd till en förändring och öka förståelsen Under 2012 väcktes det enda åtalet mot efterforskningsförbudet sedan 2008. 26 för reglerna. – Det kan tyckas tandlöst. Men personligen tror jag inte så mycket på strängare straff utan på att försöka förändra myndighetskulturen genom information och samtal, tillägger hon. repreSSaLier kan Vara SubtiLa Även om statistiken inte är nedbruten på olika myndigheter är det Anna Skarheds intryck att av de statliga myndigheterna är det inom polisen som det förekommer flest anmälningar mot polischefer. I varje fall av det som kommer upp till ytan. Den andra stora gruppen gäller kommunala chefer, till exempel rektorer. – När vi utreder ett fall får vi ofta höra att jodå chefen känner till reglerna och det var inte meningen att bryta mot bestämmelserna utan handlade bara om en strävan att följa upp ett ärende och förbättra verksamheten. Ibland kan det givetvis vara fråga om en uppföljning som inte kan kritiseras men Anna Skarhed har svårt att förstå att det ska vara så svårt att fånga upp och hantera offentlig kritik utan att försöka ta reda på vem som lämnat uppgifterna. – Det är ju självklart att chefen inte kan inleda ett samtal med sin personal genom att säga att hon/han är besviken för att någon ”har gått till pressen” och att chefen inte som skedde i ett fall på en skola kan kalla samman hela kollegiet och ställa frågor om vem som lämnat vissa uppgifter till medierna. Och det är givetvis mycket allvarligt om den som använt sin grundlagsskyddade rätt att lämna meddelande utsätts för någon form av repressalier, säger Anna Skarhed. – Chefer måste lära sig att se kritikerna som en tillgång även om de ibland kan upplevas som jobbiga och faktiskt vara en ”pain-in-the-ass”, säger hon och tillägger: – När det gäller överträdelser av repressalieförbudet är det många gånger svårt att säga att en åtgärd vidtagits för att någon meddelat sig med medierna. Repressalier kan vara subtila och svåra att komma åt. Det är också bara vissa uppsåtliga och konkreta ingripanden, bland annat avskedande och uppsägning, som är brottsliga och Justitiekanslern har sedan 2008 inte väckt något åtal för brott mot repressalieförbudet. MediernaS anSVar Under 2012 väcktes det enda åtalet mot efterforskningsförbudet sedan 2008. Det innebär att endast en av fjorton inledda förundersökningar mot efterforskningsförbudet ledde till åtal och domstolsprövning. Det riktade sig mot en kommunal chef som tingsrätten fällde för att han ställt frågor om vem som meddelat uppgifter om ett försenat skolbygge till en dagstidning. När det gäller brott mot tystnadsplikten där JK inledde förundersökning i tretton fall väcktes åtal i tre fall. Samtliga gällde brott där den som mottagit uppgifter röjt sin källa. Ett av målen gäller utgivare för tidningen Norra Skåne som fälldes av Högsta domstolen för att ha röjt vem som lämnat uppgifter om ett medborgargarde. – Sedan har vi ett pågående mål som gäller en publicering i en dagstidning där Justitiekanslern väckt åtal mot en fotoAdvokaten Nr 5 • 2013