Advokaten 1
Debatt på villovägar” Borgström i kontakterna med
Göran Lambertz varit skyldig att iaktta lojalitet med sin tidigare klient Sture Bergwall. Claes Borgström har uppgivit att han, när han i sina mail till Göran Lambertz uttryckte sitt gillande över Göran Lambertz artikel och intervjuer, avsåg att instämma i Göran Lambertz åsikt att utredningarna och lagföringen av Quick (numera Bergwall) inte är någon rättsskandal. Det saknas anledning att ifrågasätta detta. Mot denna bakgrund är det inte visat att Claes Borgström brustit i sin lojalitetsplikt mot sin tidigare klient. Vad som förekommit i ärendet föranleder därför inte någon åtgärd.” Nämndens ordförande Lena Frånstedt Lofalk och ledamoten Eva Eriksson, liksom Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, var av skiljaktig mening enligt följande. ”En advokats främsta plikt är att tillvarata klientens intressen på bästa sätt och efter bästa förmåga. Lojalitetsplikten är långtgående. Claes Borgström har genom de kontakter som förevarit med Göran Lambertz allvarligt brustit i lojalitet mot sin tidigare klient Sture Bergwall. Därutöver har Claes Borgström, genom att inte efterkomma Advokatsamfundets begäran om att inkomma med uppgift huruvida ytterligare mailkorrespondens förekommit i samma ärende, försvårat Advokatsamfundets tillsyn. Även härigenom har Claes Borgström allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Nämnden tilldelar därför Claes BorgAdvokaten Nr 5 • 2013 ström varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.” Ärendets handläggning och minoritetens beslut väcker många frågor och har i vissa delar ett innehåll som är värt allvarlig kritik. Varför ombads jag att yttra mig över en tidningsintervju med Lambertz? Varför ombads jag yttra mig över Thomas Olssons i SvD framförda uppfattning, att jag ingick i en sammansvärjning mot Bergwall? Vem hittade på att jag skulle yttra mig över innehållet i drygt 200 mail där jag varken var avsändare eller mottagare? Hur kan minoriteten föreslå att jag ska tilldelas en varning med anledning av ”de kontakter som förevarit med Göran Lambertz”? Jag har visat beslutsförslaget för en hovrättslagman som uttryckte att ingen domare skulle sätta sitt namn under en sådan motivering. Avser minoriteten samtliga kontakter? Betyder det att jag över huvud taget inte får diskutera ”Quick-affären” med någon annan människa eller gäller det bara Lambertz? Och om man inte syftar på alla kontakter, vilka gäller det då och vad i innehållet i dessa kontakter är i så fall illojalt mot min förre klient? Det är ett grundläggande rättssäkerhetskrav att ett för individen negativt beslut motiveras så hon eller han förstår vad som har bedömts som klandervärt. Men ännu allvarligare är följande. Att jag inte inkom med uppgift om huruvida det förekommit ytterligare mailkorrespondens i samma ämne skall enligt minoriteten föranleda en varning. Mitt svar till Advokatsamfundet, att jag inte fann anledning att besvara frågan, var noga genomtänkt. Det är en grundläggande rättsprincip att ingen under hot om sanktioner ska förmås att kompromettera sig själv eller avtvingas ”bevisning” som kan användas mot en själv. i eu-kOMMiSSiOnenS Grönbok om oskuldspresumtion av den 26 april 2006 sägs, med avseende på det straffrättsliga förfarandet, att den tilltalade kan vägra att svara på frågor eller lägga fram bevis. Denna rätts existensberättigande består i att den skyddar den tilltalade från att utsättas för tvång från myndigheterna för att få fram bevismaterial. Det disciplinära förfarandet är inte utformat som det straffrättsliga men vissa paralleller föreligger. Enligt stadgarna (43 § andra stycket) är advokat, mot vilken anmärkning framställts, pliktig att efter anmaning avge skriftligt yttrande, att förete de handlingar som disciplinnämnden eller generalsekreteraren ålägger honom att tillhandahålla. Bestämmelsen måste emellertid tolkas i ljuset av den ändring som 2009 gjorts i de etiska reglerna vad gäller förhållandet till Advokatsamfundet. Till skillnad från tidigare 52 § innehåller bestämmelse nr 8 ingen skyldighet att fullständigt besvara framställda frågor och lämna begärda uppgifter till Advokatsamfundet. I kommentaren till bestämmelsen hänvisas till artikel 6 i Europakonventionen som bland annat slår fast ”the right not to contribute to incriminating oneself”. » 43