Nöjesnytt Jönköping 1
Sveriges renommé internationellt som en stormakt
inom den hårdare rocken är odiskutabelt. Ett av de band som de senaste åren varit allra mest tongivande är Göteborgarna i Graveyard, som med sin tungt psykadeliska, starkt 60-talsdoftande rock tagit hårdrocksvärlden med storm. Den 22 april kommer de till Huskvarna Folkets Park. raveyard, som bildades år 2000 i ruinerna efter doom/stoner-bandet Norrsken, är ett band som inte bryr sig om några musikaliska gränser. De har ett unikt sound som inkluderar influenser från hela rockhistorien, där klassisk rock, blues, jazz, folkmusik och psykadelia strålar samman till en autentisk och helt och hållet egen hybrid. Någon beskrev dem som Black Sabbath möter Rolling Stones och Led Zeppelin möter Janis Joplin och någonstans mittemellan ligger nog sanningen. G Bandet släppte sin självbetitlade debut 2011, men det var med mästerverket Hisingen Blues som de hittade den stora publiken. Endast ett år senare släpptes Lights Out, där bandet förfinat sitt låtskrivande ytterligare och tog dessutom textförfattandet till ännu en nivå – en annan faktor som skiljer dem från många av sina kollegor. För varje release har kritikerna tävlat i att ösa lovord över bandet, samtidigt som Graveyard själva hållit en ganska låg profil i pressen och istället fokuserat på musiken. Även om bandet lite slarvigt ofta brukar sorteras in under stoner eller progressive rock – eller kort och gott ”retro” – har de själva bestämt avvisat sådana enkla kategoriseringar. I en intervju med webmagasinet Noisey fick de frågan om varför och trummisen Axel Sjöberg svarade då så här: –Det är en klurig fråga som vi diskuterat mycket inom bandet. Det finns ingen anledning att förneka att vi alla lyssnat mycket på Black Sabbath och Fleetwood Mac, men vem har inte det. Det finns alltid en risk att låta lite pretentiös när man pratar om sånt här, men även om folk vill kalla oss retro eller stoner tycker jag att vi kort och gott spelar rock. Vi har gitarrer, bas och trummor – som ett klassiskt rockband. Däremot försöker vi inte låta som de klassiska rockbanden från 1970talet; vi tar in influenser från svensk jazz, somalisk ökenblues, skruvad elektronisk psykedelia och en massa annat. Vi gör helt enkelt musik som vi själva vill lyssna på. Retro är ett så snävt begrepp och även om vi inte försöker återuppfina hjulet skulle det kännas märkligt om vi inte skulle ha något nytt alls att tillföra till dagens rockmusik. ■ TEXT: OLA KARLSSON Nisse Hallberg har på kort tid seglat upp som den kanske starkast lysande stjärnan på den svenska standuphimlen. Han har medverkat i ett flertal uppmärksammade podcasts – däribland den numera ökända och nedlagda Alla Mina Kamrater – och gjort massor av bejublade framträdanden, vilka 2015 förärade honom titeln Årets nykomling på svenska Standup-galan. Den 7 april kommer han till Jönköpings Teater med sin första soloshow Jag Är Sjuk. Nöjesnytt fick en pratstund med den vansinnigt rolige hypokondrikern. J ag Är Sjuk är en ganska självförklarande titel, inte sant? –Ja, det har ju bland annat sin utgångspunkt i min livslånga hypokondri. På grund av den har jag fått utstå en hel del medicinska undersökningar och det brukar föra med sig en del ofrivillig humor, så det har skrivit sig själv ganska mycket. Men showen handlar också om hur man försöker självmedicinera bort hypokondrin genom att festa, vilket jag tror är ganska vanligt. Själv har jag alltid tyckt att hypokondriker är ganska underhållande. –Jag också! Om jag träffar en hypokondriker tycker jag att hen är dum i huvudet (skratt). Dom har ju fel, men man kan liksom inte se de där felen i sig själv. Jag har ju varit hypokondriker hela mitt liv så den här föreställningen är kanske en del i min terapi, så att säga. När jag står på scen är egentligen enda gången jag mår ok. Man kan bara tänka på en sak och bara fokusera. Då kan man inte tänka katastroftankar. Jag har läst att allt började när du såg JAS Gripen störta över Långholmen 1993, stämmer det? –Jag är ju inte bara rädd för sjukdomar, utan för allt från att åka buss till att flyga. Alla scenarion där man potentiellt sett kan dö, egentligen. Det började med att jag fick veta att den här värdelösa piloten blev rädd för luftgropar och drog istället för att landa planet och att det var tredje planet han drog i backen. Då tänkte jag att då måste det finnas fler piloter som är värdelösa på att flyga. Till skillnad från många andra ståuppare har du sagt att du inte vill ha med något seriöst dravel i showen? –Det kanske kan låta hårt, men jag tycker en standupföreställning ska vara just det. Man kan göra en humorföreställning med allvarligare inslag, men är det standup ska det vara standup. Jag har all respekt för till exempel Özz och det han gör, men det är inte min grej. Jag har inte direkt något seriöst att berätta, det finns inget budskap i det här. Det ska fan bara vara roligt (skratt). ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: ERIK BY ERIK