Marknad Örebro 1
Pangbilden skiftar. Vilken är favoriten & varför?
- Den sitter tatuerad här på armen, ler Björn. ”The King” heter bilden. Det är en bild av en lejonhanne som jag tog för en tre till fyra år sedan. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket. Den satt och blickade ut på savannen. I blicken bar den på ett själsligt lugn fyllt med vishet och närvaro. Jag kände redan när jag sköt bilden att jag skulle få något som kom att beröra människor. Det ögonblicket gav mig en rysning. Även när jag kom hem så blev bilden till och med ännu bättre än vad jag hade kunnat fantiserat om. Jag har en stor bild av den hemma på väggen och jag tröttnar aldrig på att titta på den. Tvärtom så växer den och jag blir lugn varje gång då jag tittar på den. Det är det som jag försöker skapa. Jag vill att när människor tittar på djuren och studerar mina bilder så ska de känna samma sak. Man ska inte kunna ignorera dem och sluta upp med att fascineras av ögonen och vad som döljer sig inne i medvetandet och bildstunden ska väcka en massa frågor hos betraktaren. Bilden ”The King” gör det. Han liknar liksom en vis gammal man. För jag anser att när man verkligen lyckas ta en ”pangbild” så tilltalar man flest personer. De märkte jag tydligt när jag hade min utställning på Dunkers kulturhus i Helsingborg. En bra bild ska kunna påverka den breda massan. Den ska få oss att kunna se alla djur som enskilda men levande själar. Konsten att kommunicera. Vad vill du åstadkomma för tanke/reaktion hos betraktaren med dina foton? - Jag vill att de ska känna att djur inte bara är en osjälig varelse, säger Björn. I mina böcker vill jag förmedla att människan över tiden har satt sig över allt annat levande på vår planet och att vi även saknar vår koppling till naturen. Den uppfattningen vill jag spräcka med mina bilder. Ofta säger jag att vi är inte bara människor utan vi är också medarter till andra djur. Vi är bara en art, en naken apa, ibland andra arter och inget högre stående väsen som är överlägsen jordens flora och fauna. Jag vill tro att steget i riktning mot att engagera sig och bry sig om djur kommer att bli kortare om min fotokonst skapar reaktioner som förändrar hur vi ser på andra djur. Att de inte bara är pälsdjur som springer runt i skogen. Att man förstår att de faktiskt är levande individer som har behov, känslor och kan uttrycka rädsla och glädje. Då blir det svårare att vilja skada dem. Det ger dem ett högt värde omgärdat av respekt. Att verka kan ibland innebära stora utmaningar. Vad är det tuffaste du har varit med om? - Det är alla skador och sjukdomar som jag råkat ut för, kommenterar Björn. Det är baksidan av att knäppa foton. Man ser inte hur jag krälar runt, blir biten av något djur eller får kolera eller malaria. Jag har legat kraftigt sjuk och genomgått ett flertal operationer. Nyligen fick jag till exempel kolera i Botswana och fick åka in akut med helikopter. Det är ett tufft jobb jag har, ett arbete som kan innebära att jag ofta riskerar både min hälsa och mitt liv. Det man minst anar kan vara det mest hotande. Det har jag fått uppleva ett flertal gånger. Fotografering och försörjning är krävande. Hur fixade du uppstarten och vilka vägar försörjer dig idag? - Den tid när jag satte i gång var nog den mest obehagliga och nervösa perioden, återger Björn. Det blev en hel del sömnlösa nätter. Jag jobbade i reklambranschen, bestämde mig för att ta steget fullt ut och sa upp mig från ett välbetalt jobb i Stockholm för att försöka mig på att börja leva på att fotografera. En osäker mark att sätta ned min fot på och en själslig utmaning trots det att jag tidigt fått bra gehör för mina bilder. Men det fanns en bra känsla inom mig för att jag hade hittat en bra produkt. Den första tiden av min professionella karriär handlade om att nå ut. Jag tog kontakt med gallerier och skickade foton till olika forum och tidningar. Sakta men säkert byggdes det upp och jag kunde tidigt börja sälja bilder. Och när det sker så får du ett starkt självförtroende och tillit till dig själv. Det är nog en av de viktigaste händelserna i en konstnärs tillvaro. Man tänker att jag har nog något som duger. Då vågar man vara sig själv och kan forma det som är ens unika talang. Idag är det mest försäljning av min printade fotokonst. Jag arbetar även där på ett konstnärligt sätt med en utgivning av begränsade upplagor utav varje foto. När bilden är slutsåld så upphör försäljningen av den. Det leder till den får ett samlarvärde. Min primära inkomstkälla är utställningar runt om i världen. Jag samarbetar med gallerier från Australien till USA. Det ger mig ett behagligt sätt som gör att jag kan fokusera på mitt arbete i Afrika och låta gallerierna sköta försäljningen. Det blir också bäst så. Jag har nämligen svårt att sälja min egen konst. Det blir som att förhärliga sig själv och det blir inte bra. Bilder skapas på olika sätt. Hur uppstår dina bildidéer? - Ur filmens värld, replikerar Björn. Scener i dramatiska miljöer. Jag tittar mycket på film och tv-serier, exempelvis ”Game of Thrones”. I dessa stunder känner jag att jag berörs av det storslagna väldigt starkt. Det är en slags verklighetsflykt från diskbänksrealismen. Det episka i mina bilder speglar min inspiration som kommer ur det mäktiga i ensamheten och sorgsenhet sprunget ur olika ögonblick inom film och i serier. Naturvård känns som ett kall för dig. Vilken är anledningen bakom det? - Naturintresset kom tidigt, säger Björn. Jag funderade senare vidare på hur jag skulle kunna bli en bra naturfotograf. Ett beslut var att inte sätta mig i en kameraskola och lära mig allt om kameran och dess teknik. Om jag skulle vilja plåta djur på ett nytt och spännande sätt så var jag tvungen att lära mig allt om dem. Och då tyckte jag att en viltvårdsutbildning var ett bra steg. Så jag åkte ned till Sydafrika och utbildade mig där och jobbade med det på plats. Då fick jag för första gången se hur mycket skada som vi människor orsakar de andra djuren 33