Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK MÅL OM KRIGSFÖRBRYTELSER Domstol
arna saknar en hållbar Ove Bring, professor emeritus i folkrätt, skriver om olika frågeställningar i mål om krigsförbrytelser. Enligt Bring har svensk rättspraxis, även om domstolarna landat rätt i sak, inte lyckats finna en hållbar och konsistent juridisk linje i målen om krigsförbrytelser. S om folkrättsjurist har jag emellanåt blivit konsulterad av advokater och åklagare i frågor om åtal för krigsförbrytelser. Det har då visat sig att vissa frågeställningar är återkommande. Vad är straffbart under svensk lag? Är konflikten internationell eller intern? Har sedvanerättslig utveckling utökat straffbarheten? Det har då oftast inte rört sig om tillämpning av lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, eftersom de i Sverige misstänkta personerna varit inblandade i äldre konflikter som påkallar tillämpning av då gällande lagstiftning. Det är brottsbalkens tidigare bestämmelser om folkrättsbrott, och dess inkorporering av våra internationella åtaganden, som kommit in i bilden. Brottsbalkens bestämmelser var en typ av blankettstadgande som i allmänna termer hänvisade till Sveriges förpliktelser under den internationella humanitära rätten för väpnade konflikter. Förutom hänvisning till de internationella överenskommelserna inkorporerades eventuell sedvanerättslig utveckling – om sådan skulle äga rum. Lagen av 2014 övergick till en modell som bättre uppfyllde legalitetsprincipens krav, det som var förbjudet specificerades. 44 PRESENTATION Ove Bring, professor emeritus i folkrätt, Stockholms universitet och Försvarshögskolan. Tidigare folkrättsrådgivare på UD. UNIVERSELL JURISDIKTION Sverige har traditionellt accepterat principen om universell jurisdiktion, det vill säga den princip i 1949 års Genèvekonventioner som möjliggör lagföring av egna och utländska medborgare anklagade för krigsförbrytelser i en konflikt varsomhelst i världen. Principen återkommer i de fyra Genèvekonventionerna (GK 1–4) beträffande respektive konventions tillämpningsområde. Tanken är att nå en humanitär effekt genom avskräckning. En krigsförbrytare ska veta att åtal kan väckas nästan överallt, antingen av den stat där han befinner sig eller av annan stat som begär honom utlämnad. Vistelsestaten har ett val, lagföra eller utlämna, ”prosecute or extradite”. Enligt svensk lagstiftning kan utländsk medborgare åtalas även om dennes hemstat inte har accepterat universell jurisdiktion. Ibland konfronteras man med påståendet att tillämpning av universell jurisdiktion kräver reciprocitet mellan lagföringslandet och annan relevant stat. Alla stater har emellertid rätt att döma utlänningar enligt sin egen strafflagstiftning. Dubbel straffbarhet krävs inte. Först om mänskliga rättigheter åsidosatts genom lagföringen kan folkrättsliga invändningar göras. Att en stat har ett mer ambitiöst förhållande till internationella överenskommelser än en annan stat utgör inte grund för folkrättsliga invändningar. Genèvekonventionerna kräver att anslutna stater straffbelägger åtminstone de allvarligaste brotten mot de humanitära reglerna. Konventionerna kräver lagföring av ”grave breaches”, vad som enligt den officiella svenska översättningen betecknas som svåra överträdelser. Men staterna har rätt att straffbelägga även andra överträdelser, ”other breaches”. Svensk lagstiftning utnyttjade länge denna expansiva möjlighet genom att bestämmelsen om folkrättsbrott i BrB 22:11 inte gjorde någon distinktion mellan ADVOKATEN NR 7 • 2020